Förskolebibliotek för språkutveckling

Språkutvecklingen lägger grunden

Projektet Förskolebibliotek gick ut på att förskolepersonalen tillsammans med barnbibliotekarien skulle inspirera barnen att utveckla sitt språk och att börja upptäcka och förstå världen. Det var också viktigt att visa alla föräldrar det stora värdet med att läsa hemma och att samtala med barnen kring litteratur och litterära upplevelser. Nyfikenhet, upptäckarglädje och ett starkt språk är bra sätt att möta en ständigt föränderlig omvärld.

- Folkbiblioteket och förskolorna i kommunen har ett bra samarbete sedan flera år tillbaka, berättar Gunnel Olsson, chef för enheten Barn, unga och skola på Folkbiblioteken i Lund. Det finns läsombud på varje förskola och barnbibliotekarierna har ett nätverk där de regelbundet träffas för att diskutera och byta erfarenheter. Vi kallar det här för KLÖS, kompetens och läslust i ökad samverkan, och det var en bra grund för att hitta nya sätt att arbeta med barnen.

Nya vägar för samarbete

Folkbiblioteken i Lund sökte och fick medel till läsfrämjande insatser från Kulturrådet som användes till inköp av böcker och för att frigöra barnbibliotekarierna från sina ordinarie tjänster i tre timmar varje vecka. Barnbibliotekarierna var nyckelpersoner i projektet, så det var avgörande att de kunde ersättas av vikarier under den tid som behövdes.

En tanke med projektet var att prova arbetssättet på små och stora förskolor i varierande socioekonomiska områden för att jämföra utfallet. Fyra förskolor i olika delar av Lund tillfrågades och samtliga tackade ja till att medverka.

Förskolor med olika utgångspunkter

Saltkråkans förskola på Norra Fäladen, som samarbetade med Norra Fäladens bibliotek, var en av de fyra.

- Vi är en stor förskola där det går ungefär 160 barn, säger Sven-Erik Lundmark, förskolechef på Saltkråkans förskola. Det är också en av de mer mångspråkiga förskolorna i Lund. För närvarande finns det hela arton modersmål som är vanligare än svenska hos oss. Jag såg projektet som ett intressant sätt att förstärka vårt språkutvecklande arbete, och läsombuden var genast med på noterna.

Prenneelvans förskola, som samarbetade med Lunds stadsbibliotek, är en annan förskola som deltog i projektet.

- Det här är en liten förskola i centrala Lund där det går 20 barn, säger Bitte Asu Wirdheim, förskolechef i området Centrala staden. Föräldrarna är till största delen akademiker som redan ägnar en hel del tid åt läsning och språkutveckling hemma. Men vi ville ändå gärna delta i projektet. Vi såg det inte enbart som en ny möjlighet för barnen, utan också som ett sätt att fortbilda pedagogerna och att låta dem prova helt nya sätt att arbeta.

Läshörnor och boksamlingar byggdes upp

Förskolorna byggde upp inbjudande läshörnor med soffor, sittkuddar och välfyllda bokhyllor. De ansvarade själva för inköpen av inventarierna, men de fick femtusen kronor vardera av Kulturrådet för att köpa in böcker till barnen och facklitteratur till sig själva och sin gemensamma fortbildning.

- Jag och bokombuden bestämde tillsammans vilka böcker som skulle köpas in till Saltkråkan och vi tänkte igenom urvalet noga, säger Bodil Nielsen, barnbibliotekarie på Norra Fäladens bibliotek. Det räcker nämligen inte att det är "en bra bok", utan vi måste även kunna arbeta pedagogiskt med den och låta de teman som den berör genomsyra verksamheten under en tid.

Viktigt att nå ut till föräldrar, personal och barn 

Barnbibliotekarierna har kommit till sin förskola varje vecka. I början av projektet arrangerade de informationsträffar för föräldrarna på respektive förskola för att berätta om den kommande verksamheten. Under projektets gång har barnbibliotekarierna även deltagit på föräldraträffar med bokprat och gett korta föredrag kring värdet av att läsa tillsammans med barnen. De har också tagit fram bokpåsar med böcker kring olika teman som barnen kan låna hem och läsa tillsammans med sina föräldrar. Bokpåsarna finns både på svenska och på de olika modersmålen.

- För oss har nog det största hindret varit att nå ut till föräldrarna. säger Ulrika Artberger, förskolepedagog och läsombud på Saltkråkan. Det är viktigt att alla föräldrar förstår hur mycket det betyder att de läser för barnen varje dag och att de verkligen tar vara på den här lässtunden. Alla föräldrar har kommit på våra möten, men det kan vara svårt ibland att nå dem som talar språk som ingen av oss behärskar. Fast på det stora hela tycker jag att det har fungerat riktigt bra.

På Prenneelvan har barnbibliotekarien arbetat på olika sätt för att nå fram till personalen, barnen och föräldrarna.

- Personalen har varit enklast att nå genom direktkontakten på förskolan varje vecka, säger Anna Fogelqvist-Ehinger. Bland annat har jag hjälpt dem att hitta böcker som kan passa in i den verksamhet som är på gång. Barnen har jag framför allt nått genom att läsa högt för dem och genom att samtala med dem om berättelser, böcker och läsning. Bokpåsarna har förstås också haft stor betydelse. Föräldrarna har jag kunnat nå när jag har deltagit på föräldraträffarna och vi har samtalat kring mitt arbete i projektet.

Klassiska sagor kan vara en ingång till mycket

Berättande och gestaltande av de klassiska sagorna har spelat en stor roll på Prenneelvan. Bland annat har man läst "Mästerkatten i stövlar" och tittat närmare på hur olika illustratörer har visualiserat händelser och gestalter genom årens lopp. Två olika versioner av sagan lästes upp för barnen och de fick även skapa egna varianter som byggde vidare på den ursprungliga berättelsen.

Läsningen av "Bockarna Bruse" blev till ett långt projekt som började med att man gick till bron i Stadsparken och spelade upp sagan där. Det ledde till att barnen blev intresserade av broar och att man byggde vidare på det i verksamheten. Bland annat tittade man närmare på Öresundsbron och efterhand började man också prata om annan arkitektur och varför olika byggnader ser ut som de gör.

- För oss gäller det att pejla läget och att fånga upp vad barnen är intresserade av att göra, säger Cecilia Clark, förskollärare på Prenneelvans förskola. Reggio Emilia-filosofin är en stor inspirationskälla för oss, så vi utgår från barnens erfarenheter och försöker bygga vidare på dem. Ibland tar barnen över berättandet och gestaltandet, och det är bara bra. Det är både viktigt att få igång läsintresset och att se till att barnen vågar framträda.

Berättande, gestaltning och eget skapande

Saltkråkans förskola har arbetat mycket med klassiska svenska barnböcker, bland annat "Petter och hans fyra getter" av Einar Norelius. Det är en bok som passar alla åldrar på förskolan och man har köpt in en till varje avdelning. Många aktiviteter kan kopplas till den här boken, och just nu har man en utställning i korridoren som dokumenterar terminens arbete.

Barnen har dramatiserat berättelsen, de har gjort lergubbar och lerfigurer och de har bakat kakor som ser ut som det elaka trollet Ludenben. När barnen bakade kakorna, hade de i uppdrag att baka olika kroppsdelar och på det viset blev det möjligt att prata om kroppen och hur den egentligen ser ut. Berättelsen fortsätter i barnens tankar och det finns många möjligheter att bygga vidare på den. På Saltkråkans förskola har man tillgång till en förskolebuss med plats för ett tjugotal elever, och den används ofta för att barnen ska komma ut i naturen. Den fasta basen ligger i naturreservatet Skrylle utanför Lund, där det finns gott om utrymme för skapande utomhuspedagogik.

- Under hösten byggde vi en koja ute i Skrylle med en dörr och en brevlåda, berättar Emy Cederblad, förskollärare och läsombud på Saltkråkans förskola. En dag, innan vi hade läst boken, låg där ett brev från Petter. Det väckte förstås en rad frågor, och nu när vi har läst boken använder vi Petter som en ingång för att väcka barnens intresse för olika fenomen, till exempel vad som flyter och vad som sjunker när man lägger det i vattnet. Eftersom Ludenben känner till detta, måste Petter lära sig för att inte bli överlistad. Här kan barnen hjälpa till.

Emy Cederblad och Ulrika Artberger. Foto: Stefan Pålsson

Läsningen berikar

Det är förstås viktigt att inte lura barnen, utan att använda berättelserna som en ingång för att få igång nyfikenheten och väcka lusten och viljan att veta mer.

- Det betyder mycket för oss att biblioteket börjar bli en integrerad del av förskolan, säger Bitte Asu Wirdheim. Böckerna och läsningen är oerhört berikande för barnens språkutveckling. Det innebär också att tysta och blyga barn blir en del i samtalet, och att de får ett större ordförråd än de kanske annars skulle få. Dessutom är det bra för utvecklingen av barnens empati att de får läsa, leka och prova olika roller.

Med läroplanen i centrum

Den reviderade läroplanen för förskolan betonar vikten av att arbeta aktivt med språket på många olika sätt i den dagliga verksamheten. Det handlar inte bara om att berätta och läsa böcker, utan om att arbeta med musik, rim och ramsor, och så vidare. Det är också viktigt att föra samtal med barnen kring deras tankar och funderingar, att lyssna på dem och att ta dem på allvar.

- Läroplanen diskuteras ofta på studiedagar och vi arbetar hela tiden parallellt med den, säger Ulrika Artberger. Reflektioner kring lärmiljöer och lärprocesser är viktiga inslag i arbetet, och vi delar med oss av idéer och erfarenheter. Vi brukar också diskutera hur vi arbetar och hjälpa varandra att se vad som kan förändras och utvecklas. Det är nödvändigt att vi använder våra olika kompetenser och erfarenheter för att komma vidare.

Många vägar leder fram till målet

Förskolorna har inte fastnat vid ett sätt att arbeta, utan de ser till att ha många olika vägar till sitt förfogande. Traditionella hjälpmedel som flanellograf och flanosagor kommer väl till pass, precis som bokpåsar och digitala ljudböcker. Formbart material, som till exempel lera, gör det enkelt för barnen att skapa själva och att gestalta berättelser och upplevelser för varandra.

- Vi gör vad vi kan för att använda de olika kompetenser som finns runt omkring oss, säger Emy Cederblad. Mor- och farföräldrar berättar sagor och när vi har musik på temat bjuder vi in syskon och föräldrar som kan spela. Det finns också ett samarbete med Svenshögsskolan, som ligger i närheten, där äldre barn läser och berättar för de yngre. Det är något som båda åldersgrupperna har stor nytta och glädje av.

Konceptet ska utvecklas vidare

Både folkbiblioteken och förskolorna är nöjda med projektet Förskolebibliotek och vad det har lett fram till. Resultaten skiljer sig åt mellan förskolorna, men det är helt naturligt eftersom man har fokuserat på de varierande förutsättningar och behov som finns.

- Läsombuden kan fortfarande använda delar av det här lyckade konceptet i sitt arbete, säger Anna Fogelqvist Ehringer. Vi barnbibliotekarier hjälper förstås gärna till i den mån vi kan, och de behöver inte känna att de drar igång en jätteapparat bara för att de ber om hjälp och råd. Nu när vi har arbetat så här nära varandra, är det också mycket enklare än tidigare att bolla idéer kring teman, böcker och annat som rör läsning och språkutveckling.

Tankar tar tid

Lärdomarna från projektet kommer att användas på fler förskolor i Lunds kommun framöver. Nu har man fått en fastare grund som kan anpassas efter behov och även utvecklas vidare. De gemensamma träffarna för läsombuden på de olika förskolorna kommer att fortsätta, och arbetet med läs- och skrivutveckling lever vidare och tar nya former.

- Den allra viktigaste erfarenheten är att processerna måste ges den tid som de faktiskt tar, säger Gunnel Olsson. Tid är den allra viktigaste förutsättningen när det gäller att få igång ett väl fungerande samarbete, så det gäller att skynda långsamt och att låta allt gro i sin egen takt.

2012-01-16 | Stefan Pålsson