Ett vidgat textbegrepp
I kursplanens beskrivning av ämnet svenska används termen "ett vidgat textbegrepp" som innefattar "förutom skrivna och talade texter även bilder". Detta vidgade textbegrepp återkommer i kursplanen, både i beskrivningen av ämnets syfte och i de mål undervisningen ska sträva mot. Formuleringarna "litteratur och bildmedier", "olika slag av texter, såväl skrift- som bildbaserade" och inte bara läsning utan även "avlyssning, film, video etc." pekar alla mot detta utvidgade textbegrepp.
Kursen Svenska B har begreppet med i kriterierna på samtliga betygsnivåer. För Godkänt gäller att eleven "tillägnar sig litterära texter från skilda epoker och kulturer via böcker, teater och film". På nivån för Väl godkänt gör eleven "iakttagelser om bildbaserade mediers uttrycksmedel och analyserar självständigt sådana medier". För Mycket väl godkänt gäller att eleven analyserar och bedömer argumentationen "i olika slags texter och medier".
Film har funnits med i kursplanerna för svenskämnet sedan 60-talet, men första gången ett vidgat textbegrepp skrevs ut i klartext var 1994, när kursplanerna för programgymnasiet kom. I de senast reviderade kursplanerna från 2000 lyfts begreppet fram ännu tydligare för alla ämnen. Varför har det blivit så viktigt att se på text på detta utvidgade sätt? Ja, skolan och dess kursplaner måste gå i takt med det omgivande samhället, som ständigt förändras inte minst inom kulturens område. Det finns idag en mängd olika medier som är mycket viktiga för unga människor och som utövar ett stort inflytande. Våra elever både konsumerar och producerar via olika medier. Därför räcker det inte med "literacy", att behärska bokstäverna (lat. litteræ), dvs. skriftspråket. Idag behövs en generell mediekompetens, en "media literacy" som det kallas i internationell debatt. En sådan mediekompetens gör att användarna av de nya medierna kan förhålla sig kritiska och självständiga till det de möter. I kursplanens mål att sträva mot finns just detta med: eleven "fortsätter att utveckla den egna läskunnigheten, så att förmågan att tolka, kritiskt granska och analysera olika slag av texter, såväl skrift- som bildbaserade, svarar mot de krav som ställs i ett komplicerat och informationsrikt samhälle".
I Populärkulturen och skolan skriver Magnus Persson om "critical literacy" med målet att ge eleverna en generell, kritisk kulturell kompetens. Persson menar att läs- och skrivkunnigheten inte ses som hotad av nya medier. I stället ingår en bred mediekompetens självklart i det utvidgade literacy-begreppet och medierna kan och bör ingå i läs- och skrivundervisningen.
Vilka texter "läses" och vilka kommer att läsas?
En forskare, Maj Asplund Carlsson, ställer frågan om vilken strukturell textkompetens vi vill att barn och ungdomar ska ha. Är det så att vi värderar en romanläsare högre än en spelare av dataspel? Flickor/kvinnor läser romaner medan pojkar ägnar sig åt dataspel, som inte berättas linjärt utan består av en samling rum vilka man kan röra sig mellan i vilken ordning man vill. Spelen har i princip samma uppbyggnad som s.k. hypertexter, texter med förgreningar där läsaren väljer hur och i vilken ordning han ska läsa de olika textdelarna. (Se NE för mer information om hypertext.) Asplund Carlsson pekar också på chatrummet som en plats där ungdomarna själva skapar karaktärer, leker med ålder, identitet osv. Så kan de inte göra när de läser romaner. Hon ställer frågan: "Vilka texter kommer att finnas i framtiden och vilka läsare kommer vi att fostra?" Internet, filmer och dataspel tillhandahåller berättelser men kommer den traditionella boken att överleva?
Olika slags text i undervisningen
Hur kan svensklärare arbeta med olika slags texter i sin undervisning? Som för alla andra moment är variationsmöjligheterna stora. Följande förslag kommer från två gymnasielärare i två olika städer som samarbetat runt metoder och material.
Utgångspunkten för arbetet tas i elevernas läsning och tittande. På listan över texter som de här lärarna arbetar med finns serier, tv-program, filmer, berättelser, bok och band samt konst. En av lärarna startar A-kursen med film för att komma åt dramaturgin. Därefter går hon över till böcker med sina klasser. Den andra låter eleverna rita en serie med utgångspunkt i ett bokkapitel som läses högt, lite i taget. De kan också aktualisera temat, epoken, författaren etc. med en passande bild eller ett föremål. I det här arbetet exemplifieras det som ibland kallats kulturtrappan (Persson 2000). Enligt trappstegsmodellen ska eleven stegvis gå från seriealbum till goda ungdomsböcker för att så småningom nå till den klassiska skönlitteraturen.
För att få plats med nya medier i undervisningen måste man våga rata bland den "gamla" litteraturen, säger de här lärarna. Deras förslag på skönlitteratur som passar in i ett vidgat textbegrepp är bl.a. följande romaner: Sandor slash Ida, Sagan om ringen och Mannen utan öde. Romanerna kan bli underlag för diskussioner om den värld av förställningar som chattandet kan vara, om förhållandet mellan bok och film och om historiska bilders sannhet.
Lärarna förankrar sin undervisning i kursplanens formulering av svenskämnets syfte: "Utbildningen i ämnet svenska syftar till att hos eleverna stärka den personliga och kulturella identiteten, att utveckla tänkandet, kreativiteten och förmågan till analys och ställningstagande."
Det utvidgade textbegreppet i det nationella provet
Det nationella provet i svenska och svenska som andraspråk är utformat i nära anslutning till kursplanen. Därför syns ett vidgat textbegrepp också i provet. Texthäftet som klassen arbetar med i förväg innehåller inte bara skrivna texter utan också serierutor, filmbilder, foton och konstbilder. Sådana inslag ska inte ses som enbart illustrationer utan de är med för att bidra med sitt eget innehåll. I förslagen till delprov I, det muntliga provet, finns anknytningar till film, teater och andra medier. För delprov II, den kortare skrivuppgiften, har läraren tre uppgifter att välja på till sin klass. Åtminstone en av dem är direkt inriktad på att texthäftets bildmaterial ska ingå i elevens underlag. Den längre skrivuppgiften, delprov III, ger eleven möjlighet att välja mellan 8-10 uppgifter, av vilka flera kan involvera film och bild likaväl som skrivna texter. De flesta uppgifter förutsätter att eleven utnyttjar sin egen erfarenhet och i det sammanhanget får han eller hon chansen att dra nytta av sina kunskaper om till exempel film.
Bedömningsunderlaget för de uppgifter där andra medier än (skön)litteratur utnyttjas i elevens muntliga eller skriftliga presentationer lyfter fram god kunskap inom till exempel film likaväl som inom litteraturen.
En del lärare tycker sig sakna utbildning för sådana bedömningar. Deras kunskaper om nya medier är inte lika självklara som elevernas. Här krävs fortbildning. Provens bedömningshäften blir också på denna punkt en bank att återvända till när bedömningsproblem aktualiseras.
Exempel från elevtexter om film
I kursprovet (Svenska B och Svenska som andraspråk B) våren 2004 ingår en skrivuppgift som bygger på att eleven analyserar film. Instruktionen ser ut så här:
B3 Nu eller då i filmens värld
På webbplatsen NE.se finns en artikel av Lars Gustaf Andersson om tid i film och fotografi. Där nämns olika knep som filmmakare använder sig av för att skildra tiden. Flera filmer experimenterar på olika vis med kronologin, exempelvis den svenska filmen Tic Tac och den amerikanska Pulp Fiction.
Svenska Filminstitutet har en webbplats som inbjuder filmintresserade gymnasieelever att skriva om hur de upplever film. Du bestämmer dig för att skriva om hur man på olika sätt kan gestalta tidens gång i en filmberättelse.
Skriv ditt bidrag. Presentera två (eller tre) exempel på filmer som skildrar tid på olika sätt. Resonera om hur tiden i berättelserna gestaltas i de olika exemplen och jämför dem. Utnyttja eventuellt webbplatsens möjligheter med länkar, bilder och ljud i din text.
Rubrik: Nu eller då i filmens värld <br />Bedömningsskala: IG-MVG
Från bedömningsmaterialet citeras här de punkter som har med filmanalysen att göra. Övriga punkter rör disposition, språk och stil.
Bedömning av uppgift B3: Nu eller då i filmens värld
| Godkänt | Väl godkänt | Mycket väl godkänt |
|---|---|---|
| Texten handlar om olika sätt att gestalta tid i film. Den kan efter viss bearbetning publiceras på en webbplats. | Texten är en välskriven webbtext om olika sätt att gestalta tid i film. Den är i stort sett färdig att publicera på en webbplats. | Texten är en välskriven webbtext om olika sätt att gestalta tid i film. Den är i stort sett färdig att publicera på en webbplats. |
| Eleven presenterar två (eller tre) filmer som skildrar tiden på olika sätt. | Elevens presenterar sina välvalda filmexempel på ett intresseväckande sätt. | Presentationen av de välvalda filmexemplen visar en god filmanalytisk förmåga. |
| Resonemanget belyser någon aspekt på filmernas sätt att gestalta tid. Dessa sätt jämförs. | Elevens resonemang är informativt och berikas av en relevant jämförelse. | Resonemanget är självständigt och visar prov på analytisk förmåga. Jämförelsen genomförs på ett väl genomtänkt sätt. |
Så här presenterar en elev filmerna Titanic och Vanilla Sky och tidsskildringen i dem:
Jag kan ge några exempel av filmer som har olika sätt att tolka tiden. Jag tänkte börja med filmen Titanic som blev en succé. Den börjar och slutar ungefär på samma dag i 90-talet men handlingen sker i år 1921. Det är ganska vanlig med filmer att ha samband mellan början och slutet och hela handling är återblickar.<br />Vanilla Sky är en film som Tom Crouse är i huvud rollen. Den handlar om drömmar och verkligheten och är en typisk okronoglogisk film. Om man vill förstå måsta man se hela filmen. Det finns en svensk film som har lyckats att locka public och ha bra recensioner.
I uppgiften ingår också att jämföra filmerna. Så här löser samma elev den delen av uppgiften:
Man kan inte jämföra en film med en annan på grund av tiden. Det är upp till regisörer som kombinerar tiden och handlingen. Vissa lyckas och andra inte.
Den här texten har av en bedömargrupp fått betyget Godkänt. Eleven presenterar två filmer men är mycket kortfattad när det gäller tidsskildringen i dem. Att jämföra filmernas tidsskildring är inte möjligt enligt den här eleven. Resonemanget på denna punkt blir följaktligen mycket tunt.
En annan elev har fått betyget Väl godkänt på sin lösning. Hon väljer att presenterna filmerna Memento och Pulp fiction. Så här skriver hon om Pulp fiction:
En annan film jag tänkte ta upp är Pulp Fiction från 1994, regisserad av Quentin Tarantino. Flera parallella historier utspelar sig. Två män med pistoler, två caférånare samt en boxare, är några av de personer vars öden vi får möta. Tidsmässigt hakar de olika historierna i varandra på olika sätt och olika ställen. Detta är en film man bör se både två och tre gånger för att uppfatta var linjerna går. Filmen börjar med rånet av cafét, och sedan utspelas hela filmen för att sedan avslutas med samma scen, där de två männen med pistoler kommit in för att äta. Det är en mycket intressant tidsskruvning Tarantino lyckats med.
I jämförelsen mellan de två presenterade filmerna visar eleven att hon vet mycket om film och kan använda sina kunskaper i en analys.
Båda dessa filmer har något annorlunda. Man kan skapa mycket med en film. När man är van att se berättelser utspelas i kronologisk ordning, vilket ju är det vanligaste framställningssättet av tiden, blir man ofta väldigt konfunderad när något annorlunda uppkommer. Det sägs ju att tiden bara är världens sätt att ordna så inte alla händelser inträffar samtidigt. I filmen utspelas en scen i taget för våra ögon, men precis som i det vanliga livet kan många saker utspelas i det dolda. Tiden finns där, men när man väl får möjlighet att experimentera med den, om än i film, varför inte?
De här två exemplen från en G-text och en VG-text visar på ganska stora skillnader mellan elevernas kunskaper om film och förmåga att presentera och analysera film.
Lästips
Den som vill läsa mer om ett vidgat textbegrepp kan börja med följande recension: Sandström Madsén, Ingegerd, 2001: Mediesamhället och skolan. I: Pedagogiska magasinet 2001:2.
I artikeln recenseras ett par böcker från Litteraturvetenskapliga institutionen i Lund. Båda dessa böcker har mycket att ge angående det aktuella begreppet:<br />Andersson, Lars-Gustaf, Persson, Magnus & Thavenius, Jan, 2001: Skolan och de kulturella förändringarna. Lund.<br />Persson, Magnus (red.) 2000: Populärkulturen och skolan. Lund.
Ytterligare intressant läsning är till exempel:
Asplund-Carlsson, Maj, 2001: Vilka läsare vill vi ha? Textkompetens som en fråga om genus, klass och etnicitet. I: Tekstkompetence. Rapport fra forskningskonference i nordisk netværk for tekst og litteraturæedagogik. TemaNord 2001:576. København. (Se ovan under rubriken "Vilka texter "läses" och vilka kommer att läsas?")
Culler, Jonathan, 1997: Literary theory. A very short introduction. Oxford. Culler diskuterar litteraturstudier kontra cultural studies och ger exempel på litteraturprofessorer som har bytt Milton mot Madonna eller Shakespeare mot såpoperor. I teorin innefattar cultural studies allt detta: Shakespeare och rap-texter, finkultur och populärkultur, gammal och nutida kultur. Culler hävdar att de traditionella litterära klassikerna står starkare nuförtiden; Shakespeare studeras mer än någonsin och tolkas från alla tänkbara teoretiska utgångspunkter. Däremot läses "mindre" författare sällan idag, när litterturstudier inte längre organiseras för att täcka historiska epoker.
Texter och så vidare, 2003. Red. av Maj Asplund Carlsson, Gunilla Molin och Richard Nordberg. Svensklärarföreningens årsskrift 2003. (Svensklärarserien 226.) Stockholm.<br />I Texter och så vidare speglas också ett vidgat textbegrepp och alla möjligheter det ger i undervisningen. Svensklärarföreningen strävar efter att ta upp aktuella frågor i sin årsskrift för att belysa sådant som upptar medlemmarnas intresse. Exempel på artiklar i Texter och så vidare är Elisabeth Lindsmarks "Det vidgade textbegreppet i kursplanerna" och Cecilia Mörners "När bilden blev text - och åter bara bild".
Kress, Gunther, 2003: Literacy in the new media age. London. I sin bok fördjupar sig Kress i vad som händer när skärmen ersätter boken som dominerande medium. Både skrivande och läsande förändras. Bilder blir också allt mer centrala i kommunikationen. Kress diskuterar också sociala, kulturella och politiska effekter av den nya informationsteknologin. Boken är givande för alla som är intresserade av literacy och dess vidare politiska och kulturella innebörd.
