Petra planerar i tre steg

- Vi börjar varje termin med att hela arbetslaget gör en gemensam planering, berättar Petra. Den här gången ville vi hitta ett arbetsområde som kunde involvera många ämnen på skolan. Vi fastnade för staden.

Efter att hela arbetslaget hade gjort en grovplanering satte sig Petra ned för att planera hur hennes ämne teknik kunde ingå i arbetsområdet. Hon gick igenom kursplanen i teknik för att se vad som skulle passa att jobba med och vad som hade anknytning till staden.

Urval av innehållet

Petra Filipsson Hon såg snabbt att fyra av de fem förmågorna i kursplanens syfte var lämpliga att arbeta med. Däremot gjorde hon ett urval ur det centrala innehållet.

- Det som blev centralt att börja med var hållfasta och stabila konstruktioner, berättar hon. En stad består ju av mängder av hus. Många av våra elever bor lantligt, så jag förstod att vi skulle behöva börja med att prata om vad som kännetecknar en stad. Att det är trångt och att man måste bygga på höjden.

Val av arbetssätt

Därefter funderade Petra över vilka arbetssätt som kunde passa. Hon skrev ned att eleverna skulle få jämföra olika konstruktioner i omgivningen och undersöka vad som gör en konstruktion stabil. Vidare skulle de få utforma enkla konstruktioner och dokumentera dem med skisser och texter. Slutligen skulle de också få samtala om några olika tekniska system som finns i staden och göra ett studiebesök.

- Jag försöker se till att eleverna är fysiskt aktiva hela tiden, säger hon. Annars stänger de av. Vi kanske sitter och konstruerar tillsammans och så pratar vi under tiden. "Det här är en balk, vad kan det vara för en balk?" "Den ser ut som ett L, det är en L-balk." Jag försöker alltid hitta något praktiskt.

- Då förstår eleverna att det som de bygger i skolan hänger ihop med all teknik som finns runtomkring oss. Vi har till exempel gått ut och tittat på ett hus och funderat över vad eternit är. Om jag inte visar dem vad det är, är det en ganska värdelös kunskap.

En planering för varje elev

Som ett sista och tredje steg konkretiserade Petra målen i läroplanen genom att omformulera dem med egna ord. Och så gjorde hon en individuell planering för varje elev.

- Vissa elever behöver hjälp av bilder för att förstå, säger hon. Andra behöver att man skriver på ett annat sätt. Mot slutet av arbetsområdet går jag alltid igenom planeringen med dem. Det blir en slags utvärdering. Då har jag en penna och stryker över de olika målen. Då visar jag eleven att: "Det här kan du nu." Då blir det tydligt för dem vad de har lärt sig.

Börjar med samtal

Själva undervisningen började med att Petra samtalade med eleverna om deras erfarenheter av städer "Vilka städer har du varit i?", blev öppningsfrågan. Sen jämförde eleverna hur många som bor i staden och på landet. 

- Vi drog massor av paralleller, säger Petra. I staden behöver man bygga högt och det behövs fler sopåkare och poliser. Vi tänkte också på alla hus i staden och vad det är som gör att de inte faller ihop.

Därefter började eleverna konstruera. Först försökte de bygga så höga torn som möjligt med tunna stavar av trä. Då märkte eleverna att husen föll samman vid en viss höjd. Eleverna förstod att de skulle behöva göra andra typer av konstruktioner för att få de höga tornen att hålla.

På skolan finns det ett skåp fullt med verktyg och material. Bland annat mängder av sugrör, glasspinnar och lim. I planeringen hade Petra tänkt att de skulle göra mindre trianglar och balkar för att utveckla förståelse för hållfasta och stabila konstruktioner. Men planeringen fick snabbt göras om, eftersom eleverna hellre ville bygga något större.

Hellre skyskrapa

- De sa "Vi vill bygga en skyskrapa", berättar hon. Så de byggde en skyskrapa av sugrör. Nu är det plötsligt ett varuhus. Genom det har vi kommit in på de tekniska systemen i det centrala innehållet som jag hade tänkt att vi skulle jobba med, till exempel vatten- och avloppssystem. Men det är de själva som har fört oss dit.

För att fånga upp elevernas intresse för vad som händer under marken tittade gruppen på en film om avloppssystemen under Stockholm. Eleverna reflekterade då över att de stora systemen ligger under marken och att folk bor ovanpå.

Når det abstrakta

När eleverna bygger och konstruerar kommer de in på det mesta av innehållet i kursplanen, menar Petra.

- De har kunnat knyta andra saker, som är mer abstrakta till det de gör. Sådant som jag vet att de inte hade tagit till sig om jag bara hade pratat om det.  Men nu har de byggt kunskapen, de äger den på ett annat sätt. De har ställt nya frågor när de byggt sitt varuhus. "Hur ser det ut inne?" "Behöver vi parkeringsplatser?" "Var lägger vi dem?" Detta förde dem ner under marken. Nu ska vi göra ett studiebesök på en avloppsanläggning.

Löpande bedömning

När Petra planerade arbetsområdet bestämde hon vilka delar av kunskapskraven som hon skulle bedöma och vilka bedömningsformer hon skulle använda.

Hon bedömde därefter elevernas kunskaper löpande under arbetets gång. Det var ett sätt för henne att se till att hon kunde ge varje elev rätt slags återkoppling. Ofta berättade hon inte att det var en bedömning. I stället bad hon eleverna att göra något speciellt vissa dagar.

- De blir så nervösa om jag säger att det är en bedömning, berättar hon. Då ber jag dem hellre göra något och så står jag och tittar och lyssnar i smyg.

Mot slutet av arbetsområdet fick eleverna också sitta ned och göra en digital presentation ihop. De fick frågor av Petra som de skulle besvara tillsammans på datorn.

- Jag ser ingen poäng i att alltid bedöma dem enskilt, säger hon. När de samtalar bygger de på varandras kunskap. När de har gjort den här presentationen ihop då vet jag att de kan det. Sen har jag tänkt att vi ska kunna visa den på ett föräldramöte eller ett utvecklingssamtal.

Ett stöd i arbetet

Planeringen är ett stort stöd i arbetet enligt Petra. Den gör att hon vet att hon håller sig till det hon ska.

- Sen är det klart att man svänger med i vad som händer hela tiden. Men det är lättare att hålla fokus på det som ska göras. När jag har varit borta någon gång har det också varit lätt att lämna över till de andra. Då kan de direkt se vad det är jag jobbar med.