Politisk information i skolan

För att tydliggöra vad som gäller för politisk information i skolan har Skolverket på uppdrag av regeringen tagit fram ett stödmaterial som rektorer, lärare och huvudmän kan använda som vägledning.

Politisk information i skolan Hur ska skolan förhålla sig till politiska partier? Frågan är svår, i synnerhet när skolan ställs inför att partier med antidemokratiska åsikter vill besöka skolan. Skolverket fick därför i uppdrag av regeringen att ta fram stödmaterialet ”Politisk information i skolan”. Det har utvärderats och många rektorer anser att det ger god vägledning.

Skolverkets stödmaterial har även tagits upp i riksdagens utbildningsutskott som underströk vikten av att sprida materialet i skolorna. Riksdagen ställde sig sedan bakom utbildningsutskottets uttalande. Också Sveriges Kommuner och Landsting, SKL har gett ut ett material som är i linje med Skolverkets. 

Skolverket tydliggör men tolkar inte rättspraxis

I materialet går vi igenom lagar och rättspraxis utifrån Justitieombudsmannens, Justitiekanslerns och Högsta förvaltningsdomstolens beslut. I en rad samstämmiga beslut slår JO fast att den så kallade objektivitetsprincipen ska gälla:

Om skolan väljer att bjuda in en viss grupp politiska partier, till exempel riksdagspartierna, så kan man i normalfallet inte säga nej till andra politiska partier som senare vill komma till skolan.  

I debatten har det påståtts att Skolverket tolkat grundlagen fel men vi har inte gjort någon egen tolkning. Vi kan inte, och ska givetvis inte överpröva vad JO kommit fram till. Det är varken möjligt eller önskvärt att Skolverket ger råd till rektorer som innebär att de riskerar kritik av JO.

Rektorn beslutar

I debatten har det hävdats att Skolverket bestämt att skolorna ska öppna dörrarna för nazistiska och antidemokratiska partier. Även det är ett felaktigt påstående av flera orsaker:

  • Skolverket bestämmer inte vilka partier skolorna ska släppa in. Det är rektorn på varje enskild skola som avgör vem som ska få tillträde till skolan och under vilka former. Skolan är ingen allmän plats.
  • Rektorn kan besluta att inte släppa in några partier och har på så sätt uppfyllt objektivitetsprincipen.
  • Om rektorn beslutat att ta emot partier kan rektorn säga nej till ett annat parti om man på goda grunder kan hävda att det partiets besök kommer leda till att ordningen inte går att upprätthålla på skolan. Det har JO slagit fast genom att ange att det ska finnas ”klart påvisbara” skäl men har inte definierat det ytterligare. Det är därför upp till rektorn att i varje enskilt fall avgöra om det finns klart påvisbara ordningsskäl. Däremot möjliggör inte lagstiftningen att säga nej till ett parti enbart på grund av dess åsikter.

Rektorn fattar som sagt beslutet. Varken Skolverket eller någon annan kan i förhand diktera vad rektorn ska besluta. Alla som anser att rektorns beslut var felaktigt kan anmäla det till JO eller JK.

Viktigt att stoppa kränkningar 

Så hur ska då skolan agera om rektorn ändå bestämt sig för att ta emot ett extremt politiskt parti? Elever och skolpersonal ska känna sig trygga och inte behöva utsättas för kränkningar. I skolan gäller samma lagar som i övriga samhället. Det är lika brottsligt att hetsa mot folkgrupp i skolan som någon annanstans. Om en partiföreträdare uttalar sig kränkande, i strid med skolans värdegrund eller gör sig skyldig till hets mot folkgrupp är skolledningen skyldig att ingripa. Det kan handla om att avbryta och avvisa partiföreträdare från skolan. Eventuellt kan man behöva tillkalla polis.

Svårt dilemma

Att partier med klart antidemokratiska ideologier vill komma till skolan och påverka eleverna är självklart ett svårt dilemma och det är fullt begripligt att det väcker starka reaktioner. Nazismen är en våldsideologi som går helt på tvärs med skolans värdegrund. Samtidigt har vi alla en grundlag att förhålla oss till. Ska det bli möjligt för skolor att utesluta ett politiskt parti enbart med hänvisning till dess ideologi krävs att riksdagen ändrar lagen. När vi ska redogöra för rättsläget kan vi bara utgå från den lag och rättspraxis som finns idag.

Senast granskad: 2014-05-22
Innehållsansvar: Rättssekretariatet