Känslor en viktig del av lärandet

Känslor spelar en viktig roll för elevers motivation och engagemang. Detta är såväl lärare som forskare överens om. Ny forskning visar hur elevers känslor även är en del av själva lärandet i sig inom naturvetenskap. Men det är viktigt att känslorna fokuserar på ämnet och inte bara på aktiviteten i allmänhet.

Forskare i naturvetenskap berättar ofta om starka känslor som uppstår när de kommer fram till ett resultat som de arbetat länge för. Men även negativa känslor har en viktig plats inom naturvetenskapligt arbete. Att känna frustration över att ett resultat från ett experiment inte blev som väntat kan vara en sporre för forskare att försöka hitta en förklaring. Känslor är alltså en viktig del av naturvetenskapligt arbete. Många forskare runt om i världen har tagit fasta på detta i sina studier av lärande i naturvetenskap.

Samma känslor vid lärande som vid forskning

De amerikanska forskarna Lama Jaber och David Hammer skriver i en ny artikel om ”epistemisk affekt”, vilket är deras term för känslor inom naturvetenskap. Bland deras exempel på känslor kopplade till naturvetenskapligt arbete finns glädjen över att utforska och känslor kopplade till det vetenskapliga utbytet med kollegor. De påpekar även att forskare ofta visar starka känslor av empati kring det de forskar på. Det kan till exempel innebära att föreställa sig själv som ett virus för att ”känna” hur immunsystemet skulle reagera. På samma sätt som forskare, kan elever visa känslor kopplade till deras engagemang i att förklara fenomen som de diskuterar i klassrummet. I sin artikel lyfter forskarna fram exempel på detta.

Jaber och Hammer beskriver en diskussion som uppstod i en klass i årskurs 4 om hur det är möjligt för vatten att finnas i ett moln. Det började med att en elev ställde en fråga till läraren om detta men fick istället ett svar av en annan elev. Samtalet ändrade då ganska abrupt karaktär; från stillsamt utbyte mellan lärare och elever till intensiv diskussion mellan elever. Ett par elever visade tydliga tecken på frustration. Detta berodde på att de ville ha en förklaring men också att de förklaringar som andra elever erbjöd inte gav svar på hur fenomenet kan ske. Eleverna var så engagerade att de inte längre brydde sig om de vanliga reglerna i klassrummet, till exempel att de skulle räcka upp handen för att få tala. Enligt forskarna visar sådana exempel hur intimt känslor är vävda samman med att ställa frågor och bygga förståelse inom naturvetenskap.

Viktigt kunna hantera negativa känslor

Frustration kan vara en jobbig känsla, men samtidigt kan det vara en stark drivkraft i elevers motivation att hitta ett svar. Detta ställer dock krav på att elever ska klara av att hantera negativa känslor. Louisa Tomas och hennes australiensiska forskargrupp skriver om detta i en ny artikel. De undersökte hur elever i årskurs 8 hanterar sina känslor under en uppgift inom naturvetenskap. Uppgiften var en del av ett projekt om energi, baserat på en samhällsfråga med naturvetenskapligt innehåll (SNI). Problemområdet var utvinning av kolflötsgas (coal seam gas), vilket utvinns genom så kallad ”fracking”. Metoden innebär att vätska pumpas ned i marken under högt tryck så att det bildas sprickor i berglager som innehåller naturgas, vilket gör att gasen kan sippra ut och samlas upp. Läraren hade valt ämnet eftersom frågan är aktuell i Australien och uppmärksammas mycket i media där. Tanken var att eleverna skulle kunna göra kopplingar till sin vardag, något som ofta lyfts fram som en fördel med SNI i skolan.

I studien deltog 28 elever som i mindre grupper skulle göra filmer om gasutvinningen. Filmerna skulle förklara hur det går till, redovisa argument för och emot samt ta ställning. Under projektets gång fick eleverna fylla i en känslodagbok varje dag. I den angav de dels vilka känslor som uppstått och dels vad känslorna handlade om. De fick även ange hur intresserade de var. Genom att titta på ett diagram över klassens känslor kunde forskarna se att filmskapandet gav upphov till mycket känslor. Förberedelserna inför att spela in filmen var förknippade med många positiva känslor och ett högt intresse. När eleverna började spela in angav de ett minskande intresse och mer negativa känslor, inte minst frustration.

Video fångar känslor i klassrummet

Förutom känslodagböcker så utgick forskarna från ansiktsuttryck, tal och gester för att tolka vilka känslor eleverna hade. Detta krävde att de spelade in video, en metod som används i alla de tre artiklar som diskuteras här. Tidigare forskning om känslor och naturvetenskap har förlitat sig mycket på enkäter om attityder och frågor utanför klassrummet. En stor fördel med video är att forskare kan undersöka hur känslor uppstår under tiden som elever lär sig. Även om det går att fråga efteråt vad eleverna kände under en övning så ger det inte en lika detaljerad bild. Det kan också vara svårt för en elev att vara medveten om sina känslor under en övning som kräver fokus. 

För att förstå de negativa känslorna och hur eleverna hanterade dessa tittade Tomas och hennes medarbetare på videos av hur grupperna arbetade. De ger ett exempel med två pojkar från en av grupperna. Båda eleverna blev frustrerade under tiden de gjorde sin film, men av olika orsaker. En pojke försökte leda gruppen, och blev upprörd över att andra i gruppen hade egna starka tankar om hur filmen skulle göras. Den andra pojken blev arg och frustrerad för att resten av gruppen inte lyssnade på vad han tyckte. De negativa känslorna handlade alltså om svårigheter i att arbeta som en grupp, snarare än om ämnesinnehållet i uppgiften. Eleverna lyckades hantera sina negativa känslor, komma överens och slutföra projektet. Detta gjorde de genom att fokusera på de gemensamma målen att bli klara, få bra betyg samt att inte låta konflikter kring filmandet förstöra deras vänskap. Författarna påpekar dock att det är viktigt att försöka lägga upp undervisningen så att känslorna handlar om innehållet.

Lärare hanterar känslor i klassrummet

I exemplet ovan fick eleverna själva hantera de känslor som uppkom under arbetet med att spela in en film. Lärare har dock en central roll i att hjälpa elever hantera känslor som uppstår när de lär sig naturvetenskap. Om ämnena mest kopplas till negativa känslor kan det inverka på deras motivation och intresse för naturvetenskap. Per Anderhag och hans kollegor vid Stockholms universitet har studerat hur det kan gå till rent konkret när lärare stödjer elever i att utveckla intresse för naturvetenskap. Forskarna fann att läraren hjälpte eleverna att hantera känslor inom det naturvetenskapliga arbetet.

Negativa känslor hanterade läraren framför allt genom att hjälpa eleverna att förutspå negativa upplevelser som kan uppstå om de agerar utanför normen för det naturvetenskapliga arbetet. Till exempel förklarade han att sladdar kan vara ”otäcka” om de kopplas klumpigt istället för att kritisera eleverna för att de inte kopplat dem på ett överskådligt sätt. Läraren stöttade också elevernas positiva känslor genom att ta för vana att fråga dem hur de kände när de lyckades med någon uppgift. Eleverna fick därmed möjlighet att lära sig om den känslomässiga sidan av naturvetenskap under ledning av en lärare.

Känslor kan hamna i motsättning till lärande

I de tre artiklarna visar forskare på olika sätt att känslor kan ha en viktig roll vid lärande i naturvetenskap. Men det kan också bli en motsättning mellan elevers genuina känslomässiga engagemang i vetenskapligt arbete och att de ska lära sig ett visst ämnesinnehåll. Därmed kan lärare hamna i svåra situationer där de måste välja mellan att låta elever utveckla epistemisk affekt eller att försäkra sig om att de har förstått ämnet.

Jaber och Hammer nämner ett exempel ur sin studie, denna gång med en klass i årskurs 5. En grupp barn diskuterar hur det kommer sig att vatten tar mer plats när det fryser till is. Under diskussionen visar eleverna upp frustration, men även empati med innehållet genom att göra analogier där de själva representerar vattenmolekyler. Barnen blir mycket glada när de till slut hittar en möjlig förklaring, nämligen att det bildas luftfickor i isen när den fryser. Trots att det inte är en korrekt förklaring valde läraren att inte direkt korrigera eleverna. Istället nöjde hon sig med att säga att det ”kanske förklarade” fenomenet. Forskarna menar att lärare kan hantera sådana dilemman olika beroende på hur pass stabilt elevernas engagemang är. Om eleverna redan är vana vid att uppleva epistemisk affekt är det mindre risk att störa deras utveckling av naturvetenskapligt engagemang. 

Känslor del av normer i klassrummet

Läraren i Anderhags studie jobbar på en skola som valdes ut eftersom det är ovanligt många elever som söker sig vidare till naturvetenskapliga programmet. Skolan ligger i ett socioekonomiskt utsatt område, något som annars brukar hänga samman med att få elever söker till teoretiska program på gymnasiet. Forskarna menar att det därför är troligt att det höga intresset är knutet till undervisningen på skolan. Samtidigt är de noggranna med att påpeka att det är en fallstudie med en person, och att det därför inte är möjligt att helt säkert veta vad som ligger bakom. Genom att noggrant studera en lärare kunde de följa hur han gör för att elever ska utveckla en ”smak” för naturvetenskap.

Författarna använder begreppet smak för att beskriva de normer som anger vad som räknas in i naturvetenskap och vad som exkluderas. Att utveckla en smak innebär därmed att elever lär sig urskilja de sätt att tala, agera och vara som ger dem möjlighet att delta i naturvetenskapliga verksamheter. I smaken ingår även estetiska normer kring vad som uppskattas och vad som ogillas. Som framgår ovan så har detta med känslor inom naturvetenskap att göra. Genom att utveckla sin smak kan elever känna att de inte stängs ute från naturvetenskap. Denna känsla av tillhörighet är viktig för att elever ska vara intresserade av naturvetenskap.

I studien spelade forskarna in video från en praktisk lektion om elektriska kretsar som läraren hade med en klass under andra terminen i årskurs 9. Eleverna arbetade i par med att lösa uppgifter genom att rita kopplingsschema och koppla ihop sladdar, glödlampor, kontakter och batterier. Forskarna spelade in allt läraren gjorde samt elevernas samtal med varandra och med läraren om innehållet i lektionen. Särskilt tittade de efter tillfällen då det var oklart för eleverna vad som var rätt och fel sätt att prata, handla eller vara i klassrummet. Det var vid sådana tillfällen som läraren hjälpte eleverna att se vilka normer som gäller för naturvetenskap i deras klassrum.

Viktigt fokusera på känslor kopplade till ämnet

Resultaten visar att läraren stöttade eleverna genom att konsekvent fokusera på målsättningen med övningen när de ställde frågor eller hade problem. Läraren gjorde detta genom att koppla elevers tankar om möjliga handlingar till hur detta hjälper eller hindrar dem att nå målet för uppgiften. Han gav dem ledning genom att visa på vilka problem som kan uppstå om de till exempel ritar för små kopplingsscheman eller använder termer fel. Därmed visade han eleverna rätt sätt att tala, vara, känna och agera i klassrummet utan att formulera kritik mot eleverna som personer. Detta bidrog enligt forskarna till en inkluderande atmosfär i klassrummet i vilken eleverna fick uppleva en naturvetenskaplig aktivitet som njutbar. 

Epistemisk affekt innebär inte att elever bara ska tycka att naturvetenskap i skolan är roligt i allmänhet eller att laborationer är spännande och spektakulära. Det viktiga är istället att elevernas känslor under det naturvetenskapliga arbetet är kopplade till ämnets innehåll. Detta är en svår aspekt som lyfts fram i alla tre artiklarna, och ibland visar det sig att elevernas känslor handlar om annat än det läraren väntade sig. I studien av Tomas blev till exempel eleverna känslomässigt engagerade, men inte av ämnet gasutvinning och hur det kan påverka den lokala befolkningen. Snarare handlade elevernas känslor om själva skapandet av filmen, något som tydligt syntes i elevernas känslodagböcker. Här visar Anderhags studie exempel på hur lärare kan stödja eleverna så att deras känslor fokuserar på själva innehållet. Jaber och Hammer förespråkar att epistemisk affekt ska vara en del av lärandemålen inom naturvetenskap. De menar att elever helt enkelt bör lära sig att ”känna som en vetenskapsperson” i skolan. Mer forskning kommer i så fall att krävas för att ta reda på hur lärare kan hantera känslor i klassrummet för att uppnå detta.

Text: Gunnar Höst

Jaber, L. Z., & Hammer, D. (2016). Learning to Feel Like a Scientist. Science Education, 100(2), 189-220. Abstract Learning to Feel Like a Scientist

Tomas, L., Rigano, D., & Ritchie, S. M. (2016). Students' regulation of their emotions in a science classroom. Journal of Research in Science Teaching, 53(2), 234-260. Abstract Students' regulation of their emotions in a science classroom

Anderhag, P., Hamza, K. M., & Wickman, P. O. (2015). What Can a Teacher Do to Support Students’ Interest in Science? A Study of the Constitution of Taste in a Science Classroom. Research in Science Education, 45(5), 749-784. Abstract What Can a Teacher Do to Support Students’ Interest in Science?

Senast granskad: 2016-02-22