Att ifrågasätta är vetenskapens motor

Forskningens yttersta mål är att ge perspektiv på tillvaron genom ett systematiskt utforskande. Att ifrågasätta och problematisera är vetenskapens motor. I det vetenskapliga arbetet ska man kritiskt granska, prova och sätta enskilda faktakunskaper i ett sammanhang. Problematiseringar är vanliga i det vetenskapliga arbetet och de ger anledning till att diskutera nya sätt att se på verkligheten och erbjuda förslag till nya och bättre sätt att betrakta det man studerat.

Kritiskt tänkande är extra viktigt i all vetenskap. När en person tvingas sätta teorier i förhållande till varandra och till verkligheten utifrån sin egen förförståelse utvecklas det kritiska tänkandet. Inget kan tas för givet utan allt måste sättas samman med något annat för att betyda någonting och för att kunskapen ska kunna byggas på.

Systematik och kritiskt tänkande

För att kunna bidra till en ökad förståelse arbetar vetenskapen med problemställningar, teorier och frågeställningar. För att besvara enskilda frågeställningar används metoder som alltid måste utvärderas utifrån hur användbara de är. Metoder är en form av redskap som forskaren använder men metoder är aldrig vetenskap i sig. Metod är hur man gör när man besvarar sin frågeställning.

Vetenskap måste vara systematisk. För att den ska bli det måste samtalet mellan forskare underlättas. Det är betydelsefullt för att kunna sammanföra och bygga kunskap. De vetenskapliga problemen sätts i en speciell begreppsapparat för att få precision i själva forskningsuppgiften, man talar ett speciellt språk. I detta språk är begrepp som syfte, teori, metod, material och analys viktiga.

Prövad, delad och dokumenterad

Beprövad erfarenhet är ett uttryck som används i sammanhang med yrkesprofessioner, som lärare och läkare. Beprövad erfarenhet tillmäts stor betydelse inom utbildningsområdet och andra verksamheter som verkar i komplexa miljöer.

Det är viktigt att notera att beprövad erfarenhet är prövad, dokumenterad och genererad under en längre tidsperiod och av många. Den är inte snäv, personlig, muntlig eller kortsiktig. Det som en lärare eller lärarna gjort på en skola är inte liktydigt med beprövad erfarenhet. För att få benämna att en erfarenhet är beprövad så måste den användas av många, vara delad och prövad i ett kollegialt sammanhang. Den måste även vara dokumenterad.

Läraryrket innehåller en mängd ”tyst” kunskap som är oerhört värdefull. Det går inte att hantera klassrumsituationer genom enbart teoretiska studier. Nya lärare måste introduceras väl i yrket och handledas av mer erfarna kollegor. På det sättet byggs denna kunskap upp kollegialt.

Den tysta kunskapen är en betydelsefull del i lärarnas samlade erfarenheter och den måste tas tillvara. Med hjälp av den tysta kunskapen kan viktig erfarenhet samlas och man behöver inte ”uppfinna hjulet” själv alla gånger. Det är viktigt att dokumentera dessa erfarenheter systematiskt för då blir den beprövad.

Text: Eva Minten
Illustration: Helena Bergendahl