Ordinarie undervisning ökar motivation hos nyanlända

Lärare behöver arbeta målmedvetet för att stärka gruppsammanhållning och minska exkludering av nyanlända elever. Om de fick snabbare tillträde till ordinarie undervisning skulle deras motivation och sociala integration öka.

I avhandlingen Skola med fördröjning: Nyanlända elevers sociala spelrum i ”en skola för alla” analyserar Eva Skowronski nyanlända elevers personliga erfarenheter och reflektioner kring sin sociala situation i skolan. Avhandlingens huvudtema är elevernas upplevelser av att gå på förberedande undervisningsnivåer.

Huvuddelen av den analyserade empirin består av intervjuer med 29 nyanlända elever i Malmö.  Undersökningen är avgränsad till att gälla elever som är mellan 13 och 20 år och som har gått i introduktionsklasser och förberedande klasser på grundskole- och gymnasienivå (s.k. förberedande undervisningsnivåer). Skowronski, som är utbildad gymnasielärare och forskare i migrationsvetenskap vid Lunds universitet, har även intervjuat 34 lärare och annan skolpersonal samt gjort omfattande fältobservationer på skolor.

Bristande kontinuitet skapar oro och osäkerhet

Många nyanlända elever vittnar om frekventa byten av social miljö. Det är inte ovanligt att de intervjuade eleverna har bytt klass många gånger under en kort tid, konstaterar Skowronski. En av eleverna gick t.ex. i fem klasser på förberedande undervisningsnivåer på fem år. En viktig orsak till de många klassbytena är förflyttningar mellan olika förberedande undervisningsnivåer och placering i ordinarie undervisning.

En positiv effekt av att möta nya sociala sammanhang är att eleverna lär känna nya människor och att deras sociala nätverk utvidgas. Men för varje byte måste de på ganska kort tid bygga upp sina nätverk och sociala positioner, menar Skowronski. En stor del av elevernas energi går åt för att bygga upp nya relationer och positioner. Oro och osäkerhet leder till att eleverna har mindre kraft och tid för skolarbetet.

Liknande erfarenhet ger trygghet och gemenskap

Trots dessa utmaningar vittnar många av de intervjuade eleverna om en stark sammanhållning mellan elever i klasser på förberedande undervisningsnivåer. Många nyanlända elever känner samhörighet med andra elever som har erfarenhet av förberedande undervisningsnivåer och att komma till ett nytt land, övervinna traumatiska upplevelser, bygga upp nya sociala nätverk, lära sig nytt språk osv.

Däremot kan övergången till klasser på ordinarie undervisningsnivåer kännas otrygg och vara en stor psykisk och social påfrestning, påpekar Skowronski.

Fysisk och social exkludering vardag för nyanlända

Känslan av otrygghet i allmänhet och i samband med övergången till ordinarie undervisning i synnerhet grundar sig i huvudsak på olika former av fysisk och social exkludering. Klasser på förberedande undervisningsnivåer är ofta placerade i perifera skolbyggnader och i högstadieklasserna har sociala konstellationer redan etablerats då eleverna har gått tillsammans i flera år. Dessutom visar studien att nyanlända elever ofta blir ignorerade, trakasserade, utsatta för kränkande behandling eller mobbade.

En bidragande orsak till exkludering är stigmatisering, menar Skowronski. Nyanlända elever och förberedande utbildningsnivåer stämplas som avvikande och de får låg status.

Skamkänslan försvårar inkludering

Stigmatisering leder till skamkänslor över att vara nyanländ invandrare och flykting, att inte behärska det svenska språket enligt de normer som gäller i skolan, att gå på förberedande undervisningsnivåer osv.

Skamkänslan påverkar nyanlända elevers självförtroende negativt, något som gör det svårare att söka nya kontakter. Eleverna känner att deras språkkunskaper inte duger i ordinarie klasser och bland de övriga eleverna. Därför vågar de nyanlända eleverna inte heller ta kontakt med andra elever i ordinarie klasser. Undvikande beteende leder till ytterligare misslyckande (sämre betyg, färre sociala band osv) och därmed ännu mer skam.

De stigmatiserande individerna börjar dessutom skuldbelägga sig själva. De menar t.ex. att eftersom de inte talar tillräckligt bra svenska så är det inte konstigt att de inte blir insläppta i den sociala gemenskapen i ordinarie klasser. Det är samtidigt viktigt att understryka att nyanlända elever som går på förberedande undervisningsnivåer tycks acceptera varandras språkkunskaper. De skapar också en stark gemenskap och samhörighet, något som saknas vid de initiala mötena mellan ordinarie undervisningsklassers nyanlända elever och de övriga eleverna.

Det är viktigt att lärare arbetar målmedvetet för att eleverna ska lära känna varandra, konstaterar Skowronski. De lärare som har organiserat utflykter, använt sociala gruppövningar, främjat s.k. bänkkamratgemenskap osv. har också underlättat nyanlända elevers inkludering i den ordinarie klassens sociala gemenskap.

Lyssna på elevers önskan att vara ”som alla andra”

Exkludering förekommer inte endast på individ- och gruppnivå utan är även en integrerad del av skolsystemets uppbyggnad, konstaterar Skowronski. Ofta hålls eleverna kvar alltför länge i klasser på förberedande undervisningsnivåer, påpekar hon och hänvisar till de intervjuade elevernas erfarenheter och skolmyndigheters slutsatser. Problemet är särskilt tydligt på gymnasiet där det inte finns samma möjligheter som på högstadiet att successivt slussa ut eleverna i ordinarie undervisning.

Flera elever i studien uttrycker längtan efter att få komma vidare till ordinarie undervisningsnivå och få vara och göra ”som alla andra”. Att inte gå vidare till ordinarie undervisning på högstadiet och gymnasiet kan till slut göra att eleverna tappar motivation.

Utifrån elevintervjuer samt styrdokument, direktiv och utredningar från skolmyndigheter (Skolinspektionen och Skolverket) drar Skowronski slutsatsen att eleverna tidigt bör ges möjlighet att:

  • komma vidare till ordinarie undervisning
  • själva få ökat inflytande över sin utbildning.

Motivationen kan stärkas om eleverna får gå vissa timmar/ämnen i ordinarie undervisning. Om elever på högstadie- och gymnasienivå ges möjlighet att inom kort, åtminstone till viss del, gå vidare till ordinarie undervisning och möta elever där, skulle även möjligheten till social integration med övriga elever på skolan öka. Därigenom skulle man begränsa en långvarig stigmatisering som kan uppstå när man under en lång tid särskiljer nyanlända elever i särskilda undervisningsgrupper, menar Skowronski.

Text: Vanja Lozic (vanja.lozic(AT)uvet.lu.se)

Referens
Skowronski, Eva (2013). Skola med fördröjning: nyanlända elevers sociala spelrum i "en skola för alla". Lunds universitet.

Skola med fördröjning: nyanlända elevers sociala spelrum i "en skola för alla"

Senast granskad: 2016-03-02