Strukturella orsaker till sjunkande skolresultat

Segregering, decentralisering, differentiering och individualisering är fyra faktorer som påverkat resultaten i svensk skola negativt sedan 1990 menar Skolverket i sin rapport.

I början av 1990-talet var det svenska skolsystemet ett av västvärldens mest jämlika. Sedan dess har ett flertal nationella och internationella rapporter pekat på försämrade skolresultat, ökade betygsskillnader mellan olika elevgrupper så som social bakgrund, kön och etnicitet. Hur kan vi förstå dessa förändringar?

Skolverket visar i sin rapport att ökade resultatskillnader under 1990-talet sammanfaller med förändringar i skolsystemets struktur och ökade socioekonomiska skillnader. Förändringarna kan kategoriseras i fyra strukturella kategorier; segregering, decentralisering, differentiering och individualisering.

Segregering

Som en följd av bland annat den ekonomiska krisen på 1990-talet ökade bostadssegregationen. Elever med likartad social och utbildningsmässig bakgrund samlades på samma skolor. Dessutom flyttade personer med så kallad etnisk svensk bakgrund ut ur vissa stadsområden.

Fattigdomen bland barn är idag mer koncentrerad till specifika bostadsområden än för två decennier sedan. I vissa områden idag har vi en högre koncentration av barn med språksvårigheter och sociala och ekonomiska svårigheter.

Sedan friskolereformen 1992 har föräldrar i ökad utstreckning gjort aktiva val att flytta sina barn från skolor i socioekonomiskt utsatta områden till andra skolor med förhoppningen att skapa bättre förutsättningar för deras barns utveckling.

Forskarna är eniga om att elevsammansättningen har blivit mer homogen utifrån socioekonomisk bakgrund. Därmed har den positiva kamrateffekten i de utsatta miljöerna minskat. En direkt konsekvens av segregeringen är att resultatskillnaderna mellan skolor och elevgrupper har ökat. I dag har föräldrars utbildningsnivå större betydelse för barns skolresultat än tidigare.

Decentraliseringen

För tjugo år sedan hade Sverige ett av västvärldens mest centraliserade skolsystem. I och med kommunaliseringen 1991 och friskolereformen 1992 decentraliserades skolans huvudmannaskap och det svenska skolsystemet blev ett av de mest avreglerade.

Bidragen för kompenseringen för socioekonomiska faktorer har varit otillräckliga för att kompensera för effekterna av den ekonomiska krisen och den påföljande segregeringsökningen. Granskningen av lärartätheten visar att antalet lärare per hundra elever har minskat sedan 1990-talets början och nådde sin lägsta nivå 1997/1998 (7,5 lärare). Sedan dess har lärartätheten ökat till 8,3 lärare per 100 elever 2007. Andelen lärare med högskolepedagogisk utbildning har minskat under samma period.

Idag är skillnaderna mellan kommunerna när det gäller resurstilldelningen till skolor större än för tjugo år sedan. Därtill är kompenseringen för de ökade behoven, som socioekonomiskt segregerade områden och kommuner har, otillräcklig.

Differentieringen

Den sammanhållna svenska grundskolan ska enligt den svenska skollagen organiseras integrerat men det har under det senaste decenniet blivit allt vanligare med särlösningar. Exempelvis har antalet elever i särskolor ökat liksom differentieringen efter kunskapsnivå. Dessa lösningar är ofta stigmatiserande och påverkar elevernas motivation och självkänsla negativt. Den ovan beskrivna geografiska och socioekonomiska segregeringen tillsammans med differentieringen har också påverkat lärarnas förväntningar negativt på vissa elevgrupper.

Individualiseringen

Individualiseringen inom den svenska skolan kan beskrivas som både individanpassning av undervisningen och som ett sätt att i ökad grad jobba självständigt med olika arbetsuppgifter. Den sistnämnda individualiseringsprocessen beskrivs som en av de bidragande orsakerna till försämrade skolresultat.

Parallellt med kommunaslieringen påbörjades arbetet med införandet av nya styrdokument för samtliga skolformer och den nya skolreformen trädde i kraft 1994. I de nya styrdokumenten poängterades vikten av en ökad lärarautonomi och en av följderna var förändrad lärarroll. Den nya målstyrda skolan blev mindre regelstyrd och det fanns färre direkta anvisningar om innehåll och undervisningsmetoder. Detta gav ett större utrymme för lärarens egna tolkningar och undervisningsstrategier och enligt planerna skulle undervisningen utformas utifrån elevernas egna behov, erfarenheter och förutsättningar. Tanken var att en mer flexibel och varierad undervisning skulle höja kvalitén.

Dock har individualiseringen lett till en förskjutning av ansvaret från läraren till eleven. Eleverna har fått ägna allt mer tid åt individuella arbetsformer medan lärarna har fått ägna mer tid åt administration, information och instruktioner. Det påpekas att mindre tid har lagts åt att berätta och gå igenom läxor i helklass. Forskarna menar att eleverna och deras föräldrar har fått ta ett allt större ansvar för lärandet. Att eleverna lämnades mer åt sig själv ses som en viktig förklaring till de ökade skillnaderna i skolresultaten mellan olika elevgrupper. Således har föräldrarnas utbildning och kulturellt kapital fått en ökad betydelse för elevers skolresultat.

Text: Vanja Lozic

 

Referens
"Vad påverkar resultaten i svensk grundskola: kunskapsöversikt om betydelsen av olika faktorer". Stockholm: Skolverket. ISBN 978-91-85545-67-4. (264 s.)
Vad påverkar resultaten i svensk grundskola

Senast granskad: 2016-02-12