Organisationsförändring kan förhindra professionsutveckling

Lärares upplevelse av vad som mest påverkar det professionella handlingsutrymmet kan kategoriseras i tre teman enligt Karolina Parding, biträdande professor vid Luleå tekniska universitet. Fyra gymnasieskolor hade slagits samman i en kommun och stora organisationsförändringar genomflörts. Parding utgick från denna sammanslagning i sin fallstudie där hon intervjuade 12 erfarna och tre nyutexaminerade gymnasielärare om deras upplevelser av organisationsförändringarna. Syftet med studien var att undersöka hur gymnasielärare i tid av förändrad styrning upplever sitt handlingsutrymme. Studiet av det upplevda handlingsutrymmet är viktigt eftersom det i stor utsträckning styr individens möjligheter att handla professionellt.

Handlingsutrymme en fråga om professionalitet

Handlingsutrymme är ett fenomen som kännetecknar en profession. Läraryrket har, liksom andra professioner, utmärkt sig genom ett stort handlingsutrymme, dvs. möjligheten att aktivt påverka sin arbetssituation och sina arbetsvillkor. Men lärarna måste också följa olika regler, riktlinjer och lagar som den överbyggande organisationen fastställer. Enligt Parding finns ett spänningsfält mellan kravet på styrning uppifrån och behovet av handlingsutrymme för att kunna agera som en profession.

Ett grundläggande uppdrag för skolan är att ansvara för att elever uppnår bestämda mål. För att kvalitetssäkra verksamheten måste lärarkåren därför implementera centrala styrdokument. Samtidigt ställer huvudmanen krav på hur arbetet organiseras. Lärararbetet handlar alltså om att tillgodose statens, huvudmannens, föräldrars och elevers krav och behov. Därför omförhandlas lärarnas handlingsutrymme i relation till övriga aktörer som ingår i organisationens olika sfärer.

Förändrar arbetsorganisation

Parding menar att gymnasielärare traditionellt har identifierat sig utifrån sina ämneskunskaper och ämnesval. Innan sammanslagningen var arbetslagen utformade som ämneslag och lärare hade arbetsplatser tillsammans med andra lärare med liknande ämneskombinationer. Detta skapade en stark ämnesidentitet och underlättade ämnesdidaktiska diskussioner.

Omorganisationen innebar att lärare nu organiserades utifrån att man hade gemensamma elever. Arbetslagen utformades utifrån programtillhörighet och lärare fick arbetsplatser tillsammans med lärare med andra ämneskombinationer men som undervisade på samma program. Man införde också mentorskap. Syftet med förändringarna var enligt Parding att öka samarbetet mellan lärare som undervisade samma elever. Tanken var att underlätta ett helhetsperspektiv på eleverna och deras lärande och därmed bidra till att öka kontinuiteten för elevernas lärande.

Lärare kritiska av flera skäl

Vad gäller arbetets organisering upplever de intervjuade gymnasielärarna att besluten om hur verksamheten skall organiseras tagits uppifrån och utifrån byråkratisk kontroll snarare än kollegialitet och lärarprofessionens egen kunskapssyn. Besluten kring verksamhetens organisering verkar varken vara initierade av eller i praktiken förankrade hos lärarna. Lärarna menar att omorganisationen inskränkt deras handlingsfrihet, utmanat deras ämnesmässiga tillhörighet och arbetsmetoder, och följaktligen även deras läraridentitet.

Enligt Parding upplever de intervjuade gymnasielärarna att synen på vad innehållet i arbetet skall vara skiljer sig åt. Lärarna identifierar bl.a. nya och fler arbetsuppgifter som de själva inte definierar som läraruppgifter. Dels finns en upplevelse av en ökad administrativ börda, dels upplevs mentorskapet som en tung arbetsuppgift eftersom elever många gånger upplevs ha sociala problem av olika slag som lärarna antas hantera. Ämnesundervisningen, som lärarna upplever vara uppdragets kärna, har fått en mindre framträdande plats i deras dagliga arbete. Detta påverkar arbetsbördan och således även relationerna med eleverna, både i och utanför klassrummet enligt Parding.

Även om den individuella lönesättningen var inarbetad upplevdes den som problematisk enligt Parding. Lärarna lyfter fram hur värden som de själva inte ser som direkt knutna till själva lärarjobbet är de värden som organisationen till stor del baserar lönesättningen på. Organisationen skapar på så vis ett tolkningsföreträde gällande vilka aktiviteter/uppgifter som premieras. Systemet med individuell lönesättning upplevs som ett styrinstrument eftersom det försvårar lärares möjligheter att påverka sin arbetssituation.

Lärares handlingsutrymme minskat

Parding poängterar att gymnasielärare under de senaste två decennierna har upplevt en ökad styrning uppifrån och därmed ett minskat professionellt handlingsutrymme. Hon visar med konkreta exempel hur organisationsförändringar kan skapa en upplevelse av minskat handlingsutrymme och därmed påverka medarbetarnas yrkesidentitet och känsla av professionalitet, relation till kollegor och elever samt som en följd av detta, även didaktiska spörsmål.

Text: Vanja Lozic

Referens

Karolina Parding. ”Lärares arbetsvillkor – handlingsutrymme i tider av förändrad styrning” i Didaktisk Tidskrift, Vol 19, No. 2, 2010