Tre nivåer - insatser om hälsa

I skolans arbete med olika insatser som rör elevernas hälsa har vi lyft fram tre nivåer, för att särskilja insatsernas olika karaktär. Man kan kalla nivåerna för främjande, förebyggande och åtgärdande - eller med andra ord den universella, den selektiva och den indikerade nivån.

I exemplet nedan tas som utgångspunkt ett självmordsförebyggande arbete i skolan.

Skolans insatser för suicidprevention:  tre nivåer

Första nivån

Den första nivån, den universella, innebär att skapa en skola där alla barn och ungdomar kan växa, trivas och utvecklas. Detta är förskolans och skolans grundläggande uppdrag och finns inskrivet i läroplan men även i skollagen.

Det innebär en skola med ett gott skolklimat, en skola där de vuxna genast tar itu med kränkningar, där elever känner sig sedda och får bra feedback på sitt arbete. En skola där hon/han kan känna sig värdefull, få optimism och framtidstro. Det är också en skola som ger eleverna stöd i att utveckla bra relationer till jämnåriga och som också är en mötesplats för viktiga existentiella samtal om livet, kärleken och döden.

En skola som lyckas skapa goda lärmiljöer främjar också barns och ungas lärande. Det är lättare att lära i en miljö där man känner sig trygg och där relationerna präglas av tillit till varandra.

Till ett gott skolklimat hör också att skolan tidigt "krokar" arm med föräldrar och utvecklar ett nära och respektfullt samarbete - något som inte är minst viktigt när barnet/tonåringen är i svårigheter.

För att främja en bra arbetsmiljö behöver rektor och lärare ha ett nära samarbete med elevhälsans personal - kurator, skolsköterska, specialpedagog, psykolog.

Andra nivån

Den andra nivån, den selektiva, innebär att skolpersonalen riktar sig till grupper av elever som de kan se är särskilt utsatta - eller utsätter andra elever genom sitt beteende. När det gäller suicidprevention innebär det att upptäcka när eleven verkar dra sig undan, när man märker att hon/han har förändrats, när eleven börjar skolka eller ger signaler om att hon/han är i svårigheter. Här gäller det för skolan att se både elevens enskilda problem men också hur dessa kan vara kopplade till skolans lär- och arbetsmiljö.

Skolan behöver här ha en särskild blick för utsatthet - att kunna se och stödja dessa elever samt sträva efter att etablera kontakt och samarbete med föräldrarna så tidigt som möjligt. Att bara kunna ringa hem till föräldrarna och säga att "Jag är lite orolig för Pelle, han verkar dra sig undan, vilket han inte gjort tidigare. Har ni märkt detta hemma." Något som kan tyckas enkelt men som flera lärare kan dröja med, i en skola med ökade krav och arbetsuppgifter. Om lärare ska våga ha blick för utsatthet krävs framför allt ett nära samarbete med elevhälsa och skolledning.

Tredje nivån

Den tredje nivån, den indikerade, är när den enskilda eleven har ett akut behov av extra stöd, vård/behandling. Då är ett fungerande samarbete mellan skola/elevhälsa, socialtjänst, barnpsykiatri med flera avgörande för att barnet eller den unge skall få det stöd han/hon i den situationen behöver. Långa kötider t ex till barnpsykiatrin utgör här en stor fara för barnet och ger också rektor och lärare ett ansvar de i sin profession inte kan axla.

Läs mer om att förebygga självmord på följande länk:

Statistik om självmord