Nya möjligheter med öppna myndighetsdata

Ett konkret exempel på öppna myndighetsdata är Openaid.se, som är ett samarbete mellan UD och SIDA. På Openaid läggs detaljerad information ut om hur det svenska biståndet används, ända ner till den enskilda reseräkningen.

– Det är redan idag ett utmärkt redskap för den lärare som vill göra ett lektionsmaterial i samhällskunskap eller som källa för ett projektarbete om bistånd, säger Peter Krantz, konsult inom förvaltningsutveckling och som tills nyligen arbetade på regeringens e-delegation.

I Sverige har offentlighetsprincipen en lång och stark ställning. Men den principen är reaktiv i så måtto att myndigheterna ger information när någon frågar efter det. Nu pågår en utveckling där myndighetsdata ska bli tillgänglig utan att någon har begärt det.

Informationen ska vara fri

Många myndigheter har data i form av statistik, texter, bilder med mera och dessa ska vara fria att använda och vidareutveckla för vem som helst. Peter Krantz nämner som exempel kulturarvsinformation från Riksantikvarieämbetet, kanske från närområdet kring den egna skolan. Eller detaljerad väderinformation. Data ska också kunna användas i kommersiella sammanhang exempelvis genom att ett förlag gör läromedel som de sedan säljer.

Själva idéarbetet kommer från USA med rörelsen open government working group. Gruppen har fastslagit ett antal principer för öppna myndighetsdata, bland annat att den ska vara tillgänglig för alla, att den ska komma snabbt, att den ska kunna bearbetas av datorer, att den ska vara gratis och fritt kunna vidareutnyttjas.

I Europa pågår utvecklingen på bred front och exakt hur den kommer att se ut kan ingen säga idag. I Storbritannien lägger regeringen ut mängder av data från utbildningsväsendet för att skapa insyn i hur den offentliga sektorn förbrukar medel och hur den presterar. Det har bland annat lett till att det utvecklats appar och webbplatser där det går att hitta och jämföra skolor. Genom fri tillgång till data byggs därigenom e-tjänster utan att utvecklingen kostar skattebetalarna något.

Kommersiell potential

Peter Krantz tror själv att det riktigt intressanta uppstår när kommersiella företag utvecklar tjänster från den offentliga informationen. Det sker redan idag med tjänster som jobbkartan.se som med hjälp av data från Arbetsförmedlingen gör det möjligt att hitta lediga jobb i närområdet. En liknande tjänst är valkoll.se som visar hur folk röstar i grannskapet. Andra exempel är Läkemedelsverkets information om godkända apotek. Det har väckt programmerares kreativitet och det finns nu en app som visar var närmaste apoteket ligger.

– Detta innebär att det offentligas monopol på att utveckla e-tjänster håller på att försvinna. Genom att fler konkurrerar om tjänsterna erbjuds fler alternativ för användarna, säger Peter Krantz.

Ännu befinner sig det mesta i sin linda men flera krafter arbetar i samma riktning. Bland annat finns ett EU-direktiv, PSI-direktivet (public sector information) som trycker på. I Finland har regeringen tagit ett långtgående principbeslut om öppna myndighetsdata för att bland annat främja forskning och innovation. I Sverige upprättade regeringen under fjolåret den digitala agendan, en sammanhållen strategi för att ta tillvara de möjligheter som digitaliseringen ger. Magnus Enzell är ämnesråd på näringslivsdepartementet:

– Det här är en fråga vi driver aktivt i den digitala agendan. Sverige ska vara världsledande både när det gäller transparens och it-användning.

Myndigheter tar betalt för information

Men för att göra offentlighetsprincipen proaktiv måste det sätt en del myndigheter finansieras på förändras. I Sverige har vissa myndigheter fått i uppgift att ta betalt för sin information. SMHI tar betalt för sina väderdata, Lantmäteriverket tar betalt för geografisk information, Bolagsverket för upplysningar om företag och så vidare. Det kan sätta hinder för företag som vill utveckla tjänster. För att inte tala om en skola eller en lärare som vill använda informationen.

– Om det kostar flera tusen att få tillgång till data så hindrar det givetvis små entreprenörer som vill bygga en tjänst, säger Peter Krantz.

För myndigheterna är det ett sätt att finansiera sin verksamhet. Men en stor del av pengarna vandrar enligt Peter Krantz runt mellan olika myndigheter. Som ett exempel nämner han SMHI som säljer väderinformation för 200 miljoner kronor per år men där en stor andel av informationen köps av andra myndigheter.

– Ser man till den totala samhällsnyttan vore det kanske bättre om informationen är fritt tillgänglig, säger Peter Krantz.

Det är den i andra länder. Norges motsvarighet till SMHI, Yr, tar inte betalt för sin väderinformation och den täcker även in Sverige. Det finns inget som hindrar en lärare att använda Yr.no för att göra väderkartor.

I PSI-direktivet finns idag inget krav på att informationen från myndigheter ska vara gratis. Men under våren startar nya förhandlingar om en fortsättning på PSI-direktivet. Och i det preliminära förslag som EU-kommissionen presenterat diskuteras så kallad marginalprissättning av offentliga data, berättar Magnus Enzell, vilket i praktiken innebär att myndigheterna inte får ta betalt för offentlig information. Det skulle i så fall kunna påskynda en utveckling mot mer öppna myndighetsdata för skolor och andra att använda. Magnus Enzell ser vårens förhandlingar om PSI-direktivet som mycket intressanta och viktiga.

Text: Thomas Heldmark