Informationssökning är mer än att googla

− Många högskolestudenter har inte utvecklat metoder för informationssökning utan kastar sig över första bästa söktjänst, säger Martin Lindqvist som undervisar i informationssökning på Södertörns Högskola. Som lärare tror jag på att jobba med att bredda deras tänkande kring informationssökning.

− Ansvaret för informationskompetens läggs ofta på förgående utbildningsnivå, säger Martin Lindqvist, Södertörns högskola. På högstadiet tycker man att det är något eleverna borde ha lärt sig i mellanstadiet och på gymnasiet undrar man varför de inte fått lära sig det på högstadiet och så vidare. Men informationssökning är en kompetens vi lärare kan bidra med att utveckla på alla stadier. 

Tillsammans med kollegan Peter Söderlind har Martin Lindqvist författat boken Informationskompetens (Santérus Förlag, 2009). De har även utvecklat utbildningar inom informationssökning och en av kurserna de ger är Strategisk informationssökning via internet vid Södertörns högskola.

− Nästan alla studenter som går vår kurs säger att de vill lära sig allt om den och den sökmotorn. Men ska man bli en säker sökare på nätet så får man inte låsa fast sig vid ett särskilt verktyg. Altavista var exempelvis ett populärt alternativ innan Google och hade man då lagt allt fokus på att lära sig hur Altavista fungerade, skulle man ha missat mycket, säger Martin Lindqvist.

Att jobba mot djupwebben kan spara tid

Den digitala informationen är idag extremt lättåtkomlig och det kräver nya kompetenser för att vi ska kunna nyttja den på ett korrekt sätt. Majoriteten av oss använder just olika söktjänster för att hitta information. Men söktjänsterna når endast det som finns i den såkallade ytwebben. Martin Lindqvist hänvisar till en studie som företaget BrightPlanet gjorde 2001 och trots att den har några år på nacken är dess resultat ändå intressant att ta till sig, menar Martin Lindqvist.

I studien framgår det nämligen att djupwebben, det vill säga all den information en sökmotor inte fångar upp i sitt index, är 400-550 gånger större än ytwebben och innehåller 1000-2000 gånger mer kvalitetsinformation. Största delen består av ämnesdatabaser. Här kan finnas allt ifrån textbaserat arkivmaterial, ljudfiler, bilder, filmer och bloggar till för ämnet intressanta diskussionstrådar på olika forum. Med andra ord kan vi spara mycket tid som sökare om vi också försöker att jobba mot djupwebben. Under det tidiga skedet av en sökning, bör vi tömma hjärnan på möjliga aktörer som skulle kunna sitta på informationen och gå direkt dit, menar Martin Lindqvist.

− Om vi säger att du är ute efter ett telefonnummer, så kan du inte alltid få fram det via en sökning på Google. Här krävs det istället att du vet var du kan vända dig, till exempel eniro.se eller hitta.se.

Kunskap leder till kritiskt tänkande

Som ett jämförande exempel tar han en situation ur vardagslivet:

− När du har tappat dina nycklar vet du precis hur du ska börja din sökprocess. Då tittar du först där du brukar lägga dem, sedan där du skulle kunna ha lagt dem och sedan där du har varit tidigare. Men på nätet gör vi märkligt nog inte så utan går direkt till en söktjänst för att be om hjälp. Kanske borde vi istället börja med frågan var informationen skulle kunna finnas. När vi börjar med att inventera vår egen kunskapsbank kommer vi även långt i den källkritiska processen, menar Martin Lindqvist.

− Du stöter kanske på olika begrepp som du inte kunde tidigare och kan söka vidare med dem. I och med att du bygger på din personliga ”kunskapskarta”, kan du börja välja ut och förkasta information. Du funderar på vem som säger vad och varför och har något att falla tillbaka på under sökningen.

Ett av de problem han själv möter är att studenterna han undervisar ibland saknar förförståelse och förkunskaper, vilket naturligtvis är en förutsättning för att man ska kunna tolka och hantera den information man har hittat.

− Om vi inte vet vad en riksdagsman är eller gör, kan den kunskapsbristen bli en stor tröskel i sökandet. Ibland har det också hänt att mina studenter refererar till Google som källa. Och då får jag kalla kårar såklart, säger han och skrattar.

Laborativt lärande är givande

Ett annat problem som Martin Lindqvist ser är att många nöjer sig med enkla svar.

− Nyckeln är att verkligen fördjupa sig i ämnet, säger han. Att ha förmågan att förstå att det finns mer nyanserade svar än bara en enkel definition. Om jag frågar dig vad en blogg är kan du välja att svara: ”En dagbok på nätet”, till exempel. Men du kan också välja att verkligen fördjupa dig i ämnet, gå vidare, problematisera och visa på nyanser i ditt svar.

Själv tror han på det laborativa lärandet där elever och lärare provar, testar och diskuterar resultaten tillsammans. Att göra fel och utvärdera detta felsteg, ser han som en viktig del av processen. Men att som lärare tro att undervisning i informationssökning handlar om att ge bra länktips, tycker han inte är så lyckat:

− Som ingång kanske. Men som lärare är du samtidigt en kognitiv auktoritet och risken är stor att du låser fast dina elever vid ett antal utvalda källor istället för att ge dem verktyg när de själva ska söka information, säger han. Det allra viktigaste är att lära sig navigera på ett bra sätt i olika miljöer och att lära sig förstå vad det är för information man har framför sig. Först då kan informationen bli användbar! 

Fem pedagogiska steg när du undervisar i informationssökning:

1. Be eleverna noga tänka igenom vad de vill ha svar på. Ställ följdfrågor som gör att de kan bryta ned sina frågeställningar till dess att de är så konkreta att de inte kan missförstås. Referenssamtalen i inledningsfasen är viktiga!

2. Be eleverna att planera sitt arbete väl och göra upp en tidsplan, eller sätt själv ramarna för projektet så att det blir tydligt vad ni ska göra och när.

3. Påminn eleverna om att ta tillvara på den information de kommer över under informationssökningsfasen så att den inte försvinner på vägen.

4. Se till att eleverna hela tiden får möjligheten att föra samtal med varandra och delge varandra aha-upplevelser, problemområden, idéer och källkritiska funderingar på vägen.

5. Var inte rädd för nollresultat. Att inte hitta information är också ett intressant resultat som man kan diskutera tillsammans.
 

2011-12-02 | Filippa Mannerheim