Källkritik i fokus på temakväll för historielärare

Stort intresse för fortbildning i källkritik

Även om källkritik alltid har varit en del av historieundervisningen så har den källkritiska granskningen fått en betydligt mer framträdande plats i de nya styrdokumenten. Eleverna ska utveckla sin förmåga att "söka, granska, tolka och värdera källor utifrån källkritiska metoder". Två frågor som vi lärare måste ta ställning till är därför: vilka historiska källor kan vi använda för källkritisk granskning och hur kan vi göra granskningen tillsammans med våra elever? Med utgångspunkt i dessa frågor arrangerades en temakväll för historielärare på Stockholms medeltidsmuseum.

Arrangörer bakom temakvällen var Historielärarnas Förening i samarbete med Utbildningsförvaltningen i Stockholm, Stockholmskällan och Stockholms medeltidsmuseum. Ett 50-tal lärare från olika platser i Mellansverige hade sökt sig till Stockholms Medeltidsmuseum denna kulna decemberkväll. 

Uppsaladocent pekar på vikten av källkritik

Christer Öhman, docent i historia vid Uppsala universitet och läromedelsförfattare, inledde med att sätta in källkritiken i ett större sammanhang.

- En vanlig uppfattning hos elever är att historia är det som står i läroboken, menar Christer Öhman. Men eleverna behöver förstå att det är en lång process mellan den verkliga historien och texterna i läroboken.

Christer Öhman beskriver historia som "verkligheten som lämnat spår efter sig". Dessa spår utgör våra historiska källor och kan bestå av texter eller kvarlevor. Forskarna studerar dessa källor och skriver avhandlingar, och utifrån dessa skrivs därefter översikter av andra forskare, lärare, författare eller journalister. Dessa översikter används sedan när läromedelsförfattare skriver läroböcker i historia.

Christer Öhman pekar också på den väsentliga skillnaden mellan kvarlevor och berättande källor.

- En kvarleva är en del av det historiska förloppet och kan inte ljuga om förloppet, säger Christer Öhman. En berättande källa kan ljuga, den kan påstå något om det historiska förloppet som inte är sant. Källkritik handlar om att pröva pålitligheten hos källorna, hur vi kan avgöra om det som påstås i de berättande källorna är sant eller inte. 

Vad kan vi veta om den förste maratonlöparen?

Eftersom det kan vara svårt för elever att läsa historiska källtexter har Christer Öhman valt ut ett antal historiska texter som är anpassade för elever i gymnasieskolan, och till varje text finns ett antal uppgifter. Texterna är hämtade från olika epoker och tanken är att läraren ska kunna använda dessa parallellt med att man behandlar en viss epok i undervisningen. Christer Öhman gav flera exempel på sådana texter under temakvällen. Ett av exemplen var hämtat från antiken och tog upp två olika historiska källor som alla behandlar det som sägs vara ursprunget till våra tiders maratonlopp. Den äldsta källan är den grekiske historikern Herodotos skildring av slaget vid Marathon 490 f.Kr. Herodotos föddes 10 år efter krigets slut. Den andra källan är den grekiske historikern Plutarchos som föddes år 46 f.Kr.

Enligt Herodotos var det hela den atenska krigshären som sprang från Marathon för att berätta om segern för atenarna. Plutarchos däremot är den förste som skrev om en ensam maraton-löpare som sprang och stupade på mållinjen efter att ha talat om att segern var vunnen. Plutarchos hänvisar i sin tur till filosofen Herakleitos som levde 388-315 f.Kr., men vi har inga källor bevarade från denne man.

När eleverna har läst dessa texter får de jobba med ett antal frågor och avgöra vilken källa som är mest trovärdig. Enligt Christer Öhman är detta ett tydligt exempel på samtidighetskriteriet som fungerar utmärkt att använda i en gymnasieklass.

Primärkällor direkt in i klassrummet

Kvällens andra talare var Kettil Mannerheim, gymnasielärare i historia. Kettil Mannerheim har jobbat både som historielärare och frilansskribent och är numera samordnare för webbplatsen Stockholmskällan, en webbplats som tillhandahåller över 23 000 olika historiska källor i form av digitaliserade dokument, foton, kartor, musik och mycket annat. Kettil Mannerheim betonar vikten av att stimulera elevernas lust och nyfikenhet när man arbetar med källkritik.

- Vi tappar ofta bort verklighetsanknytningen, säger Kettil Mannerheim. Många gånger blir källkritik i skolan snarast skällkritik - det blir kritiskt och negativt. Jag vill istället lansera nyfikenhet och lust som pedagogisk metod, precis som det faktiskt går till i verkligheten. När jag som frilansskribent undersöker något är det nyfikenhet och lust som engagerar mig. Först när jag väl har hittat något så kopplar jag på den källkritiska granskningen.

Kettil Mannerheim berättar att Stockholmskällan vägleds av skolans kurs- och ämnesplaner när man väljer vilket material som ska publiceras online. Exempelvis talar styrdokumenten om att eleverna ska undersöka "olika slags källmaterial" som speglar "människors roll i politiska konflikter och kulturella förändringar" samt "kvinnors och mäns försök att förändra sin egen eller andras situation". Att sätta människan i fokus är avgörande, menar Kettil Mannerheim.

- Vi måste måla upp en bild för eleverna av hur det var och låta dem lära känna några människor innan vi kan börja tala om förändringsprocesser, säger Kettil Mannerheim. Därför är det bra att börja med ett case, till exempel en berättelse om en verklig människa eller händelse. Först därefter kan vi tala om generella tendenser, mentaliteter och samhällsstrukturer för att sedan jämföra med situationen i vår egen tid.

Ett människoöde med politiska konsekvenser

Kettil Mannerheim visar under kvällen ett flertal exempel på källmaterial i Stockholmskällan som kan användas på just detta sätt. Ett exempel handlade om småländskan Sophie Sager som kom till Stockholm 1848 och hamnade i en mycket besvärlig situation där hon blev utnyttjad och utsatt för våldtäktsförsök. Det unika i detta fall är att denna kvinna själv driver fallet i rätten och skriver inlagor som publiceras i Stockholms Dagblad. Enligt Kettil Mannerheim är detta en berättelse med flera bottnar.

- Det här säger mycket om könsroller, men också om hur medierna fungerade på den tiden, säger Kettil Mannerheim. Sophie Sager blir en slags mediekändis genom att hennes inlagor trycks i tidningen. Hon är en av de första som lyfter upp våldtäkt i den offentliga debatten vid en tid då man i princip inte talade om våldtäkt över huvud taget. Hon är ett tydligt exempel på en människa som verkligen försöker förändra sin egen situation.

Kettil Mannerheim anser att läroböcker alltför ofta fokuserar den stora politiska historien samtidigt som de missar att lyfta fram enskilda människor som också haft en inverkan på den politiska utvecklingen.

- Det är en väldigt viktig fråga vilka urval vi gör, säger Kettil Mannerheim. Vilken historia ska vi berätta och vilken ska vi utelämna? Enskilda människoöden kan spela en betydelsefull roll när det gäller den politiska historien.

Behov av mer fortbildning

Under kvällen hölls också en workshop där åhörarna själva fick prova på att granska och värdera historiska dokument. Det var tydligt att det fanns ett stort engagemang för kvällens tema bland besökarna och flera lärare uttryckte en viss osäkerhet inför att jobba med källkritik med sina elever. Arrangörerna passade också på att undersöka intresset för vidare fortbildningar i ämnet historia och fick mycket positivt gensvar. Det kommer med stor säkerhet att arrangeras fler fortbildningstillfällen i historia och källkritik framöver i olika delar av landet.

2011-12-30 | Ulf Jämterud