Digitalt berättande

Simon Strömberg ordnar seminariegrupper med klasser, där varje elev ska göra sin egen berättelse med bilder, röst och musik. Simon har handlett över 300 elever som gjort sina digitala berättelser.

- Digitalt berättande som metod är väldigt enkel, förklarar Simon. Under en och en halv dag ska den som deltar i en seminariegrupp gå från nybörjare till att ha skapat en egen digital berättelse. Varje digital berättelse ska pågå i cirka en minut.

Simon berättade historien om Leo för att beskriva hur ett arbete i en seminariegrupp kan gå till. För något år sedan satte han upp en workshop i årskurs sju på en problemskola i nordvästra Stockholm. Temat för seminariet var "Jag". Eleverna skulle presentera sig för varandra och för de andra i skolan med sin digitala berättelse. Alla satte igång och jobba, den ena var fantasifullare än det andra.

Längst bak i klassrummet satt två pojkar - Leo och Sergej - med fötterna på bordet och dunjackorna uppknäppta ända upp till hakan. Alla andra jobbade men de här två gjorde ingenting. Simon gjorde allt för att de skulle sätta igång. Han frågade Leo: "Nu har ni möjligheten att berätta för de andra - vad är ni intresserade av?". Svaret blev: "Ingenting". Simon frågade igen: "Berätta då vad tycker du om att göra?". Svaret blev :"Ingenting". Simon fortsatte: "Om vi struntar i skolan, vad är viktigast då?". Svaret blev ännu en gång från Leo: "Ingenting". Simon frågade då vad de gör på rasterna: "Slår Sergej". Vad gör Sergej då? "Slår mig" svarade Leo. "Jaha, sa Simon". Han fick då Leo och Sergej att ta med sig en digitalkamera för att till nästa dag fotografera varandra i närbilder för att beskriva hur det känns att bli slagen varje rast av sin kompis. Nästa dag kom Leo tillbaka först av alla och sa: "Simon, gör det något om jag berättar en annan historia?" Det blev en gripande berättelse om Leos lillebror Antony.

Erfarenheter som Simon har av seminariegrupperna är att tekniken inte är några problem för dagens ungdomar. De har sina multimedielabb i fickan med kameror i mobiltelefonerna och kan redan den tekniska processen från att skapa till att lägga ut på nätet - på webbplatser som Lunarstorm, Playahead och Facebook. Svårigheten är att ingen äger materialet när det väl ligger ute på webbplatserna. Här kommer handledare och lärare in för att förklara, problematisera, handleda och skapa reflektion kring ungdomarnas eget berättande och handlande. Frågorna kan handla om "Vad händer med den där fyllebilden på dina kompisar som du la ut på Lunar?". "Häftigt" blir kanske svaret, men det är inte lika häftigt om tio år.

- Det är den diskussionen som vi försöker få igång.

Utbildningsradion arbetar med digitalt berättande genom det webbaserade projektet Rum för berättande. Projektet undersöker möjligheterna med eget skapande och media i framtidens undervisning. Här får barn, ungdomar och vuxna möjlighet att träffas och uttrycka sina tankar i film. På Rum för berättande kan du hitta flera hundra olika exempel på digitala berättelser att inspireras av. Under länken till handledare finns Simon Strömberg med.

UR