Vad gäller för extra anpassningar och särskilt stöd?

Ibland behöver en elev stöd i skolan utöver det vanliga. Det kan ske i form av extra anpassningar inom ramen för den ordinarie undervisningen eller i form av särskilt stöd.

Efter åtskilliga försök att anpassa undervisningen, många samtal med eleven, samtal med föräldrarna och råd från kolleger kanske du som lärare ändå står inför faktumet att en elev riskerar att inte nå kunskapskraven. Det är då frågan om stödinsatser kan bli aktuell.

Extra anpassningar och särskilt stöd handlar om hur skolan arbetar med att ge eleven rätt förutsättningar.

Så här tar du ställning till en elevs stödbehov

Ta först och främst reda på hur undervisningen har mött elevens behov, i alla ämnen eller kurser som eleven har. När fungerar undervisningen? När fungerar den inte? Och – den kanske viktigaste frågan – varför? Du som är lärare behöver förstå varför eleven har svårt att nå kunskapskraven.

Utgå ifrån en samlad bedömning av elevens kunskapsutveckling. Hur ligger eleven till? Ta gärna hjälp av underlaget från det senaste utvecklingssamtalet. Elevhälsan kan ofta bidra till helhetsbilden.

Undersök elevens hela skolsituation, alltså även hur det fungerar utanför klassrummet, till exempel på raster och i matsalen.

Några frågor som du kan undersöka:

  1. Hur har undervisningen utformats och anpassats för att ge eleven möjlighet att utvecklas så långt som möjligt?
  2. Finns det praktiska omständigheter som påverkar situationen, som till exempel möblering, akustik och belysning?
  3. Hur har kunskapskraven konkretiserats för att eleven ska förstå lärarnas bedömningar? 
  4. Vad tycker eleven själv har fungerat bra och mindre bra?

Skillnaden mellan extra anpassningar och särskilt stöd

Det är insatsernas omfattning och varaktighet som skiljer särskilt stöd från sådant stöd som ges i form av extra anpassningar. Särskilt stöd brukar vara mer omfattande och pågå under en längre tid. Att en elev får stöd av speciallärare eller får enskild undervisning några enstaka gånger under en kortare period räknas till exempel som extra anpassningar, inte som särskilt stöd.

Extra anpassningar

Stöd i form av extra anpassningar är olika sätt att göra undervisningen mer tillgänglig. Det måste inte fattas några formella beslut för att göra anpassningar.

Några exempel på extra anpassningar

  • ett särskilt schema över skoldagen
  • ett undervisningsområde förklarat på annat sätt
  • extra tydliga instruktioner
  • stöd att sätta igång arbetet
  • hjälp att förstå texter
  • digital teknik med anpassade programvaror
  • anpassade läromedel
  • någon extra utrustning
  • extra färdighetsträning
  • enstaka specialpedagogiska insatser.

Särskilt stöd

Särskilt stöd är insatser av mer ingripande karaktär som normalt inte går att göra inom ramen för den ordinarie undervisningen. Ofta blir särskilt stöd nödvändigt när elevens behov av stöd är mer omfattande och varaktigt. Innan man bestämmer sig för att ge särskilt stöd måste skolan göra en utredning. Rektorn är den som ska se till att man gör en sådan utredning och som sedan beslutar om särskilt stöd. Särskilt stöd måste dokumenteras i ett så kallat åtgärdsprogram.

Några exempel på särskilt stöd

  • regelbundna specialpedagogiska insatser i ett visst ämne, till exempel undervisning av en speciallärare under en längre tid
  • placering i en särskild undervisningsgrupp
  • enskild undervisning
  • anpassad studiegång, vilket innebär avvikelser från timplanen och de ämnen och mål som gäller för utbildningen, exempelvis att ett ämne eller delar av ett eller flera ämnen tas bort
  • reducerat program i gymnasieskolan – med samma förutsättningar som för anpassad studiegång men kopplat till kurser
  • reducering av nationellt program i gymnasiesärskolan.

Dokumentera extra anpassningar

I de årskurser där man gör skriftliga individuella utvecklingsplaner ska extra anpassningar dokumenteras i dem. I årskurser där elever får betyg får rektorn avgöra hur de extra anpassningarna ska dokumenteras. Hur det ska dokumenteras regleras inte på nationell nivå. De extra anpassningarna ska inte skrivas in i eventuella åtgärdsprogram.

Särskilt stöd och åtgärdsprogram går att överklaga

Om en utredning visar att en elev behöver särskilt stöd ska skolans rektor besluta om ett åtgärdsprogram. Det är ett dokument där skolan skriver ned vilka behov eleven har och hur skolan ska tillgodose dem. Om utredningen istället visar att eleven inte behöver särskilt stöd ska rektorn fatta beslutet att inte utarbeta något åtgärdsprogram. Både innehållet i ett åtgärdsprogram och beslut om att inte göra ett åtgärdsprogram kan överklagas av en elev som fyllt 16 år och av elevens vårdnadshavare.

Åtgärdsprogram beskriver det särskilda stöd som en elev får. Det ska alltså inte ta upp eventuella diagnoser som eleven fått. Ett åtgärdsprogram handlar om skolans insatser och undervisningen. De eventuella extra anpassningarna som gäller samma elev ska inte stå med i åtgärdsprogrammet, eftersom extra anpassningar inte går att överklaga.

Uppföljning av åtgärdsprogram

Det är inte reglerat hur särskilt stöd och åtgärdsprogram ska följas upp och utvärderas, utan det är upp till skolan att hitta lämpliga rutiner för detta. Det är viktigt att följa upp nya åtgärdsprogram ofta, för att få reda på hur skolans åtgärder fungerar.

Rektorn ansvarar för stödinsatser

Rektorn ansvarar för att skolan har rutiner för arbetet med extra anpassningar och särskilt stöd. Rektorn ansvarar också för att personalen ska känna till rutinerna som finns på skolan. En rektor kan delegera uppdraget att göra utredningar om elevers behov av särskilt stöd. Rektorn kan också delegera beslutet om ett åtgärdsprogram ska utarbetas eller inte. Men – om åtgärdsprogrammet innehåller beslut om att en elev ska få enskild undervisning, delta i särskild undervisningsgrupp eller anpassad studiegång – då måste rektorn ta beslutet själv.

Vårdnadshavarnas roll i utredningar om särskilt stöd

Skolan ska samverka med vårdnadshavare i så stor utsträckning som möjligt. De kan och vill ofta bidra med viktiga bitar i det pussel som ska läggas.

Skolan behöver vårdnadshavarnas medgivande om läkare eller psykolog gör bedömningar i samband med utredningen. Däremot behövs inget medgivande när skolan gör den pedagogiska bedömningen. Om vårdnadshavare skulle ha invändningar mot de insatser skolan gör för att hjälpa en elev att nå kunskapskraven kan de överklaga innehållet i ett åtgärdsprogram. De kan också överklaga om rektorn beslutat att eleven inte behöver särskilt stöd. Men i övrigt kvarstår skolans ansvar att ge eleven den undervisning han eller hon behöver. Skolan får aldrig ge upp om en elev.

Senast granskad: 2015-11-27
Innehållsansvar: Avdelningen för läroplaner