Spökskrivning ger motivation och självförtroende
Att barnen känner sig som "läsare" och "skrivare" är viktigt för självförtroende och barnens vilja att börja läsa och skriva. Det menar Annika Forsvall, klasslärare i årskurs ett till tre på Mariebergskolan i Umeå.
Datorn har en viktig roll när Annika Forsvall undervisar sina elever, det berättade hon när hon föreläste på Ämnestorget för språk-, läs- och skrivutveckling på Skolforum.
Oavsett om eleverna kan skriva eller inte får de i årskurs ett ställa sig framför datorn och skriva en berättelse, de kallar det att spökskriva. Men den som tror att de slumpmässiga bokstäverna på skärmen inte betyder någonting har helt fel. <br />- Eleverna säger vad de skriver när de spökskriver, samtidigt så händer något på skärmen. Det finns inga funderingar om vad som står där. Eleverna vet vad sagan handlar om, från början till slut och de känner sig verkligen som skrivare, säger Annika Forsvall.
Annika Forsvall översätter sedan berättelsen så att den blir läsbar och eleverna får därefter ta med sig den hem och lära sig den. Dagen efter får de läsa upp den för sina kamrater.
- Det enda som avslöjar att de inte läser på riktigt är att de inte tittar på pappret. Men alla känner sig som läsare och skrivare och det är viktigt för självförtroendet, säger Annika Forsvall.
När eleverna har självförtroende och är motiverade utvecklar de sitt skrivande och läsande snabbare än när de börjar från den traditionella början - att forma bokstäver på ett papper.
Eleverna börjar inte skriva för hand förrän i årskurs två, då är finmotoriken bättre och eleverna är bekanta med bokstäverna och känner sig motiverade.
- Jag har sett hur inspirationen fastnat i pennan så många gånger förut. Det är mycket lättare för eleverna att börja skriva i tvåan. Men de kan skriva innan dess, spökskrivandet är endast en kort stund, säger Annika Forsvall.
Hon menar också att det inte blir något problem för eleverna att uppnå målen trots den sena starten med att skriva för hand.
- Min inställning som lärare väldigt avgörande för vilket resultat arbetet får. Men så är det ju var man än befinner sig, det handlar om att se möjligheter och tänka att så här kan jag jobba, säger Annika Forsvall.
Text och foto: Sofia Ax
Fler alternativ