Språkutvecklande arbete i grupp

Inne i läraren Berit Jönssons ett-trea på Georgshillsskolan i Hörby är det högläsning ur en liten bok om vänskap. Bokens huvudperson får inte följa med bästa kompisen Lucia som går hem och leker med Mia.
- Hur tror ni att det känns och hur tror ni att det fortsätter? frågar Berit klassen.

Hon delar ut ett papper med texten och ber eleverna att skriva ner vad de tänker om fortsättningen. Förslagen är många Lucia kommer tillbaka och de blir vänner igen, "Rymdvarelser hämtar Mia så hon försvinner" och "Alla tre blir kompisar". Snart får barnen veta det riktiga svaret när Berit läser vidare, men en pojke är inte nöjd.
- Slutet var dåligt för man fick inte veta anledningen, säger han.
- Men det kanske är en bra sak med boken, att man själv får tänka ut vad som kan vara anledningen, förslår Berit.

Lektionen bygger på något som de kallar "text och tanke". Klassen läser en text och eleverna skriver ner sina tankar som de sedan diskuterar. Lektionen är inspirerad av det läs-, språk- och skrivutvecklaren Louise Svarvell gått igenom i ett utvecklingsprojekt där Berit deltar. Berit tror inte att hennes lektion hade sett ut på det här sättet innan hon gick med i Louises projekt.
- Jag försöker göra mer nu, vidareutveckla och gå mer på djupet med texterna. Förut hade jag nog läst en bit på texten och ställt allmänna frågor. Det hade inte varit så mycket kring elevernas egna tankar och funderingar, säger hon.

Alla kommer till tals

Genom att eleverna direkt skriver ner sina tankar när de läst eller hört någonting måste alla formulera sig - till skillnad från om man tar det muntligt i helklass där ofta samma elever talar.
- Eleverna har ett behov av att prata om det som de läser. De utvecklar språket när de reflekterar, säger Louise som även är högstadielärare.

I "text och tanke" kan det vara så enkelt som att avsluta följande tre meningar "jag gillar…", "jag ogillar…" och "jag undrar…". Därefter diskuteras svaren i små grupper, och sedan i helklass. På det här sättet kommer alla elever till tals och genom att utbyta åsikter utvecklas elevernas språk. Läsningen blir dessutom roligare när elevernas tankar lyfts fram.

- Det här är ett sätt att göra texterna elevnära. Barn tycker om att prata om orättvisor och vänskap och kan ha väldigt djupa tankar. Det är bra att de stannar upp i läsandet och tänker till om vad de läst. Om alla sitter i sin egen värld och läser blir det inte så mycket språkutveckling och tankeutveckling, menar Louise.

Så vad är det Louise har hjälpt och guidat sina kollegor kring? Och hur började allt det här?
Vi tar det kort från början.

Louise är sedan 2007 läs- och skrivutvecklare i Hörby kommun och fick 2008 delta i en seminarieserie på Högskolan i Kristianstad. Även fyra lärare på Georgshillsskolan anmälde sitt intresse för att utveckla sig själva och sin undervisning när det gäller språkutveckling. Lärarna Ingemo Hansson, Helena Kurki, Eva Nilsson och Berit Jönsson följde den öppna seminerieserien via webben.

Louise läste i anslutning till detta en högskolekurs och höll på att samla material till sin uppsats när hon erbjöds att delta i Nationellt centrum för språk-, läs och skrivutvecklings, NCS, seminarieserie 2009. Eftersom NCS:s seminarieserie innebar att ett utvecklingsarbete skulle drivas i kommunen passade det bra ihop med uppsatsarbetet och de fyra lärarna ville vara en del även i detta arbete.

I studiecirklar ledda av Louise får lärarna utveckla en valfri del av sin läs- och skrivundervisning – de yngre åren valde att satsa på skrivutveckling medan mellanåren ville ge eleverna en läsglädje och satsade därför på läsning. Men även om de har valt att fokusera på olika delar i läs- och skrivprocessen har alla deltagit vid samtliga studiecirkelträffar.

En studiecirkelträff

Den här eftermiddagen är det dags för en studiecirkelträff. De fyra lärarna och läs- och skrivutvecklaren Louise samlas i ett av klassrummen.

Inför varje tillfälle har Louise funderat ut ett område att jobba med. Hon letar material och gör en planering. Väl på mötet går de igenom materialet, har en diskussion och lärarna kommer med sina tankar och funderingar. Det ges exempel på hur man kan jobba för att lösa ett specifikt problem och när någon provat ett nytt arbetssätt diskuteras det nästa gång.

Louise tar upp många stora namn inom språkutvecklingen, denna gång Pauline Gibbons, och det blandas friskt bland metoder och teorier. Lärarna får ta till sig det som passar deras situation i klassrummet. Men Louise har en viktig regel:
- Det är viktigt att det inte blir tips – det är inte det jag är ute efter att ge lärarna. Ger man ett tips används det bara en gång. De måste förstå vad teorierna innebär så att de har det med sig hela tiden och själva kan utforma sina lektioner med kunskaperna i grunden. Lärarna måste förstå begrepp som rörlighet i text, dialogiska klassrum, tematiskt arbete, säger hon.

Loggböcker som minne

Dagens studiecirkel är en uppfriskning om att arbeta elevnära. Gruppen kommer in på loggböckerna som klasserna har för att skrivandet ska bli en del av vardagen. Lärarna berättar om hur de använder böckerna och pratar om hur arbetet kan bli bättre.
Men det är inte bara eleverna som skriver loggbok, även lärarna och Louise gör det när de har något viktigt att skriva, till exempel när de arbetar med projektet. Lärarna arbetar då med hela uppslag, på den vänstra sidan skriver de vad som händer och vad de pratar om och på den högra sidan kommenterar de händelserna och samtalen.
- Loggboken är det redskap vi har för dokumentation. Det är ett minne att ösa ur, ingenting jag kontrollerar eller tittar i för att se vad lärarna skrivit, säger Louise.

Utöver studiecirkeln har Louise haft observationer i klassrummen, där hon fått idéer om vad som behöver tas upp på träffarna. Observationerna har även lett till att hon kunnat komma med förslag eller diskutera lektionerna med lärarna. Lärarna har också fått vara på besök i varandras klassrum för att observera – något som de menar är väldigt lärorikt. Vid vissa tillfällen har även undervisningen filmats och tittats på gemensamt.
- Att bara ha antingen studiecirkel eller observationer hade inte hjälp lika mycket som kombinationen. Det känns som att båda delarna gett väldigt mycket, säger läraren Helena.

Det märks tydligt både på lärarna och Louise att de ser en förändring i arbetet. Den går kanske inte riktigt att ta på, men lärarna har kunskap om fler olika teorier och metoder när de planerar sina lektioner i dag.

Säkrare lärare

Lärarna känner att de har utvecklats – de provar på fler arbetssätt nu och vågar diskutera sitt arbete med andra. De försöker utveckla skrivandet och läsandet på nya sätt med inspiration från olika teorier. Och de prioriterar diskussioner där elevernas tankar lyfts fram.
- Jag ser verkligen spår av det som vi har gjort i undervisningen, lärarna är mer säkra. När det gäller eleverna ser jag speciellt en utveckling hos eleverna i mellanåren, de har blivit mer vana att diskutera och få plats att prata – det är inte de här tysta klassrummen längre, säger Louise.

Även om arbetet varit roligt har det krävt tid och stort engagemang. Lärarna önskar att det funnits mer tid att läsa materialet före varje tillfälle och även Louise, som har delat sin tid mellan att vara läs- och skrivutvecklare och högstadielärare, har haft fullt upp. Men ändå är alla nöjda med att arbetet pågått under en längre tid.
- Jag tror på en lång process, inte på att göra något i ett par dagar – för då är det borta sedan, menar Ingemo

När vi besöker Evas klass är eleverna fullt upptagna med att vara "Etikrådgivningen" och svara på tre brev som handlar om aktiv dödshjälp, organdonation och skönhetsoperationer. Eleverna skriver i par eller var för sig och ska sedan diskutera sina svar i klassen. Eleven Helena sitter och skriver ett svar på brevet om organdonation. Hon tycker att det är bra att donera organ och skriver ett långt svar.
- Jag tycker att det är roligt att få bestämma själv vad jag tycker och skriva det i ett brev. Det är svårt att hitta på saker, men jag kan säga vad jag tycker, säger hon.

Eva är väldigt glad att hon fått chansen att utveckla sig som lärare och sin undervisning och menar att studiecirkeln har gett resultat.
- Jag har utvecklats från att vara NO-lärare till att bli svensklärare också. Förut var högläsning mest en trevlig stund, nu ser jag hur mycket fakta det finns i texterna att utgå ifrån och diskutera. Litteraturen har blivit central istället för att finnas i periferin. Jag har mycket gladare läsare i klassen nu, det har väckts ett intresse, säger hon.

Text och bild: Sofia Ax