Europakonventionen
Europakonventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna antogs år 1950. Några av de rättigheter som anges i konventionen och dess tilläggsprotokoll är rätten till liv och förbud mot tortyr, rätten till frihet och personlig säkerhet, rätten till rättvis rättegång, rätten till respekt för privat- och familjelivet, tanke-, samvets- och religionsfrihet, yttrandefrihet, föreningsfrihet och rätten att delta i sammankomster samt förbud mot diskriminering.
Sedan 1995 är Europakonventionen inkorporerad i svensk lag och gäller därmed i sin helhet som svensk lag. I Sverige skyddas de mänskliga fri- och rättigheterna i Europakonventionen främst genom de tre grundlagarna; regeringsformen, tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. Konventionens ställning kan beskrivas som överordnad svensk lag, men underordnad de svenska grundlagarna. Lagar som tillkommit innan konventionen blev en del av svensk lag ska tolkas i enlighet med konventionen och den praxis som finns. Lagstiftning som tillkommit senare får inte stå i strid mot konventionen eller den praxis som finns att tillgå. I regeringsformen har en bestämmelse införts som innebär att lag eller annan föreskrift inte får meddelas i strid med Sveriges åtaganden på grund av Europakonventionen.
Det finns en rättslig övervakning av att Europakonventionen följs genom den europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna (Europadomstolen). Europadomstolen kan ta emot klagomål från enskilda personer, enskilda organisationer eller grupper av enskilda som anser att deras fri- och rättigheter enligt konventionen eller något av tilläggsprotokollen blivit kränkta.
Fler alternativ