Kvinnokonvention
FN:s Kvinnokonvention reglerar kvinnors rättigheter. Flera avsnitt handlar om lika rätt till utbildning.
Kvinnokonventionen antogs av FN:s generalförsamling 1979 och trädde i kraft i september 1979. För närvarande har 179 stater ratificerat konventionen.
Den fullständiga svenska beteckningen för konventionen är "Konventionen om avskaffande av all slags diskriminering mot kvinnor". På engelska kallas konventionen för "Convention on the Elimination of All Forms of Discrimination".
Kvinnokonventionen innehåller 30 artiklar om kvinnors rättigheter inom olika områden. Kvinnodiskrimineringskommittén (Committee on the Elimination of All Forms of Discrimination against Women, CEDAW) övervakar hur Kvinnokonventionen efterlevs. De stater som ratificerat konventionen måste vart fjärde år rapporter till kommittén om hur de efterlever konventionens samtliga artiklar. År 2000 trädde ett tilläggsprotokoll till Kvinnokonventionen i kraft. Det innebär att kvinnor som har utsatts för kränkningar av sina mänskliga rättigheter kan få upprättelse och kompensation från FN.
Artiklar om lika rätt till utbildning
Artikel 10 i Kvinnokonventionen handlar specifikt om jämställdhet och kvinnors rättigheter i utbildningar:
Artikel 10 - Utbildning
Konventionsstaterna skall vidta alla lämpliga åtgärder för att avskaffa diskriminering av kvinnor för att tillförsäkra dem samma rättigheter som män när det gäller utbildning och särskilt, med jämställdheten mellan män och kvinnor som grund, säkerställa
a) samma villkor för yrkesvägledning, tillträde till studier och erhållande av diplom från utbildningsanstalter av alla slag, såväl på landsbygden som i städerna; denna jämställdhet skall säkerställas i förskolor och i allmän, teknisk och högre teknisk utbildning liksom i all yrkesutbildning;
b) tillträde till samma studiekurser och examina, tillgång till lärarpersonal med lika höga kvalifikationer samt skollokaler och utrustning av samma standard;
c) avskaffandet, på alla nivåer och inom alla former av utbildning, av stelnade uppfattningar av mans- och kvinnorollerna genom att främja samundervisning och annat slags undervisning som kan bidra till att detta syfte uppnås och särskilt genom att se över läroböcker och läroplaner samt anpassa undervisningsmetoderna;
d) samma möjligheter att få stipendier och andra studiebidrag;
e) samma möjligheter till återkommande utbildning, inklusive alfabetiseringsprogram för vuxna, särskilt sådana som syftar till att så snabbt som möjligt minska klyftan i utbildning mellan män och kvinnor;
f) en minskning av antalet kvinnliga elever som avbryter sina studier och upprättande av studievägar för flickor och kvinnor som har slutat skolan i förtid;
g) samma möjligheter att delta aktivt i idrott och gymnastikundervisning;
h) tillgång till detaljerad pedagogisk information för att bidra till att säkerställa familjernas hälsa och välbefinnande, inklusive information och rådgivning om familjeplanering.
Kvinnodiskrimineringskommittén
Lista över länder som ratificerat Kvinnokonventionen
Kvinnokonventionen på svenska plus information om konvention
