Berättelser om Förintelsen väcker elevers personliga ansvar
Förintelsen är det i särklass mest väldokumenterade folkmordet i historien. Av detta har vi lärt oss mycket både om mekanismerna bakom andra liknande katastrofer i vår historia och om behovet av att ständigt värna mänskliga rättigheter. En av de överlevande, Hédi Fried, fortsätter till synes outtröttligt att besöka svenska skolor för att med elever och lärare diskutera Förintelsen i synnerhet och värdegrundsfrågor i allmänhet.
Behovet av att ständigt värna de mänskliga rättigheterna ligger bakom FN:s konventioner om desamma och därmed också förskolans och skolans värdegrund. I och med den nya skollagen betonas denna koppling ännu tydligare än tidigare.
- Det är viktigt att eleven engageras i känslan - inte bara i huvudet! säger Hédi Fried. Jag minns min egen skolgång - men inte mycket av rabblandet av fakta och årtal. Det jag minns är lärare som kunde prata så att man fångades. Hur jag inleder, när jag är ute på en skola, beror på hur gamla eleverna är. Men det gäller att väcka intresse i första meningen!
Facing History and Ourselves
Hédi berättar hur hon i mötet med elever och lärare börjar med personliga erfarenheter för att sedan dra upp dessa på en samhällelig nivå. Utifrån en pedagogisk modell från organisationen "Facing History and Ourselves" berättar hon om nazismens uppkomst, tid vid makten och därefter om Förintelsen. Sedan följer nazismens efterspel (med Nürnbergrättegångarna) och vilka slutsatser man kan dra av detta när det gäller andra folkmord (som till exempel i Rwanda och Darfur). Genom att undersöka de händelser som ledde till Förintelsen och till andra folkmord lär sig eleverna att bekämpa fördomar med medkänsla, likgiltighet med aktivt deltagande, desinformation med kunskap.
- Allt ska utmynna i att ungdomarna ska förstå att de har ett personligt ansvar, säger hon.
Utöver att resa runt och besöka skolor träffar Hédi, som är utbildad psykolog, sedan 1984 en grupp överlevande. Från början var de 60-70 personer, men leden har tunnats ut och ingen från ursprungsgruppen finns kvar. Färre och färre kan berätta om Förintelsen. Hédi gör det fortfarande på flera fronter. Från besök i skolor, till att tala i riksdagen, till den nyproducerade dokumentärfilmen "The Last Survivor" som handlar om fyra överlevande - från Förintelsen, Rwanda, Darfur och Kongo. Överlevande som på olika sätt lyckats använda sina erfarenheter för att förändra och göra skillnad.
Måste svara på barns frågor
Med utgångspunkt i sitt eget liv, som hon också har berättat om i fyra böcker, försöker Hédi börja på en nivå så nära åhörarna som möjligt för att sluta resonemanget i det personliga ansvar hon vill att eleverna ska förstå att de har. I de historiska händelserna ligger samma moraliska dilemman som vi brottas med till vardags på olika nivåer.
- När man närmar sig barn med de här frågorna så är det inte en fråga OM man ska göra det utan HUR! Man måste svara på frågor. Elever vill ha ett ja eller ett nej till svar, men det är inte alltid möjligt att ge dem det. För mig har det förstås alltid varit eleverna som stått i centrum. Under de 30 år jag har rest runt och pratat om detta har jag velat ha en obligatorisk undervisning i de här frågorna. Nu känns det som att ett och annat kommer fram. Och det räcker inte att bara veta att Förintelsen inträffat.
Skolan är inte värdeneutral och läroplanerna är tydliga med att alla som arbetar i skolan ska förmedla och gestalta grundläggande demokratiska värderingar. Samtidigt måste elever få möjlighet att undra, diskutera och ifrågasätta och det ställer stora krav på lärarna både vad gäller kunskap och om att hålla i samtal om dessa frågor. I den skolreform som just nu pågår har också kunskap om mänskliga rättigheter fått större utrymme i till exempel flera av grundskolans kursplaner.
- Lärare behöver ta hjälp av andra lärare. En hel del hjälp finns att få på "Facing History and Ourselves" hemsida. Jag har också märkt jättestor skillnad när rektor är intresserad av frågan. Är det bara en enskild lärare blir det inte alls samma tryck. Där kanske rektorsprogrammet kan spela en roll?
Martin Nilsson
Erica Jonvallen
