Roller och talutrymme i fokus

Eleverna i klass 4b i Duvnäs skola i Nacka sitter utspridda i små grupper. Framför sig har alla boken Legenden om Sally Jones. Läxan har varit att läsa 20 sidor ur boken och förbereda sig för sin specifika uppgift - ordföranden/ordletaren leder samtalet, hittar de svåra orden och förklarar dem, sammanfattaren sammanfattar texten med minst tio meningar, karaktärsletaren beskriver en karaktär och illustratören berättar om en bild. Tanken är att eleverna ska få träna på olika roller i ett grupparbete samtidigt som de blir medvetna om talutrymmet.

- Den som alltid skriver blir den ständige sekreteraren som aldrig får bre ut sig, reflektera och ta plats. Den som aldrig skriver lär sig inte att formulera sig i skrift. Det handlar om att förebygga dessa roller och säkerställa att alla elever får träna på allt, säger läraren och genuspedagogen Kerstin Erwallius.

Hon startade projektet med läsecirklar och talutrymme med hjälp av utvecklingsmedel från Skolverket efter att hon läst avhandlingen Fysik, lärande samtal och genus av Karin Due. Avhandlingen visar att de roller elever tar på sig i grupper är väldigt traditionella, bland annat skriver tjejerna oftare än killar och killarna avbryter tjejerna oftare än tvärtom. För att alla elever ska få samma chans till lärande får elever i årskurs tre till sex på Saltängens skola och Duvnäs skola i Nacka delta i Kerstins Erwallius läsecirklar. <br />

Idealisk talrumscirkel

Boken som de läser, Legenden om Sally Jones av Jakob Wegelius, är uppskattad av eleverna. Den är färgglad med bilder på alla sidor och så är den spännande - det händer saker hela tiden. Kerstin Erwallius berättar att hon haft en baktanke vid valet av bok, Legenden om Sally Jones valdes eftersom den har ett normkritiskt perspektiv.<br />- Den handlar om att avvika från normen och vad det får följder. Sally Jones förflyttas till olika platser och är alltid annorlunda än normen, det är en väldigt bra bok, säger hon.

Genom att dela upp en cirkel i lika stora bitar, en för varje elev, har lärarna illustrerat för eleverna hur det skulle se ut om alla elever hade lika stort talutrymme. Den idealiska cirkeln jämförs sedan med den verkliga cirkel, som visar hur stor del av cirkeln varje elev faktiskt tar på klassråden. På så sätt har eleverna lärt sig vad talutrymme är och genom olika övningar har de tittat på konsekvenserna av att alla inte får ungefär lika mycket talutrymme.

I läsecirklarna är eleverna numera uppmärksamma på att alla får tala. Medvetenheten om talutrymmet märks när alla gjort sitt uppdrag och det är dags för en fri diskussion där eleverna har diskussionsförslag till stöd.<br />- Ordförande ska se till att alla pratar lika mycket, berättar Leonard, som är ordförande i en grupp när Skolverket hälsar på.

Men gruppen är överens om att det inte är en helt lätt uppgift.<br />- Det kan vara svårt att få alla att prata lika mycket, vissa vill prata och andra inte. Jag pratar mycket men försöker att hålla tyst ibland, säger Rakel.<br />- Och ibland kommer man inte på vad man ska säga, men man vill ändå säga något, menar Simon.<br />

Resultatet syns på klassrådet

Arbetet med projektet har enligt lärarna redan gett avtryck i klassen, även om det gick lite si och så de första läsetillfällena. <br />- Jag blev förvånad över en elev som brukar ta mycket talutrymme. När han hade i uppgift att vara ordförande höll han sig lite i bakgrunden och tog på sig rollen på ett bra sätt, han lyssnade väldigt aktivt, något han inte brukar, berättar Kerstin Erwallius.

Även klassläraren Christopher Härnyd tycker att arbetet redan gett resultat, något som kanske särskilt märks på klassråden.<br />- Det blir en struktur i gruppen och eleverna märker tydligt om det inte får vara med och markerar det. Medvetenheten har ökat, säger han.

Arbetssättet har börjat sprida sig till andra klasser och Kerstin Erwallius hoppas kunna fortsätta arbeta på det här sättet med ännu fler elever, även efter att projektet är avslutat.

Text och foto: Sofia Ax