Europeiska gäster om hur man minskar könsskillnader

Merdita Saliu, Enhetschef för jämställdhet, vid Arbetsmarknad och socialdepartementet, Republiken Makedonien:

- Jag jobbar på Arbetsmarknads och socialdepartementet, i sektorn för jämställdhet, i Makdedonien och vår avsikt är att förbereda förändringar av utbildningslagen. I dag har vi olika lagar för primary school och secondary school (grundskolan och gymnasiet) och ingen av dem är genuskänslig. De har några definitioner om diskriminering i enlighet med direktiven från den Europeiska unionen, men de är ändå inte tillräckligt genuskänsliga.

Vi förebereder även förändringar som inkluderar genuskoncept i vårt curriculum i skolan. Det är viktigt för idag lagar mamman alltid mat och tar hand om hemmet medan pappan kollar tv eller sover och vilar. Om flickorna och pojkarna tillsammans fick lära sig om jämställdhet, genusbegrepp och genusperspektiv tror vi att det skulle bli bättre.

Jag tror inte att resultatskillnaden mellan könen är så stor i Makedonien. Men de senaste fem- sex åren har kanske flickorna närvarat vid fler klasser än pojkarna. Pojkar vill inte vara i skolan på samma sätt. Men jag tror det ser rätt bra ut, och resultaten beror ju på flera saker, som hur lärarna är, hemsituationen, föräldrarnas sociala status och etnisk bakgrund. <br />

---

Nevio Setic´, Parlamentsledamot, Kroatien

Först måste vi träna lärarna i genusfrågor, det är det första steget. Sedan måste frågan komma in i skolans agenda, in i planen över vad som ska göras varje skolår. Det är viktigt att den här frågan blir en del av agendan. Inte som ett ämne, men det ska finnas med i skolans plan över vad de ska göra och vad de ska jobba med. Detta för att ge frågan en större tyngd.

Medvetenheten måste även finnas i alla skolböcker. Man ska jobba med ämnet så att det faktiskt ökar jämställdheten mellan könen. Ämnena ska sätta igång idén om jämställdhet och alla ämnen ska behandla frågan på ett sätt att de minskar könsskillnaderna, inte ökar dem.

På ett sätt är det viktigaste att alla som arbetar med utbildning är medvetna om det här med jämställdhet och att de alla deltar för att minska skillnaden mellan könen. Så ser vi i alla fall på det i Kroatien. <br />

---

Hanna Marit Jahr, Ämnesråd, Utbildningsdepartementet, Norge

Förut var det största problemet att få fler kvinnor att utbilda sig. I Norge har vi under åren jobbat mycket för det och nu utbildar flickorna sig, i dag är omkring 60 procent av studenterna i de europeiska högre utbildningarna kvinnor. I samma länder ser vi att pojkarna hoppar av sina utbildningar, i Sverige så väl som i Norge och andra länder i Europa.

Vi diskuterar nu om det här kan bero på att de flesta lärarna är kvinnor, självklart vill vi ha fler manliga lärare i skolan eftersom de är viktiga som förebilder. I Sverige och Norge är mer än 70 procent av lärarna i primary school (grundskolan) kvinnor.

Men det är inte den enda anledningen, det finns många orsaker till att det ser ut som det gör.

På konferensens första dag pratade vi om maskulinitet och en professor från Londons universitet sa att pojkar inte gör bra ifrån sig i skolan eftersom det inte är en modell för pojkarna. Att gräla lite med läraren är lite tufft, att inte göra bra ifrån sig är tufft. Men att vara duktig i sport är tufft. Det kan ligga något i det, vilken typ av roll pojkarna får.

Det är också skillnad mellan olika klasser i samhället. Mellanklasspojkarna klarar sig bra, fast inte lika bra som flickorna. Enligt henne (professorn) är problemet ofta vad hon kallar arbetarklasspojkarna och etniska minoriteter.

Men vad ska man göra? Det är en stor fråga.

Jag tror vi måste diskutera vad vi ska göra med pojkarna. Konferensen har inte gett oss ett svar, men en föreläsare sa att det inte spelar någon roll vad vi gör för pojkarna kommer alltid att vara vinnare, men det tror jag inte

---

Roxana Mihail, PhD, Nationellt centrum för läroplan och utvärdering i grundskola och gymnasium, Rumänien

I Rumänien är det enligt mig viktigt att höja nivån på majoriteten av skolorna och studenterna, det räcker inte att bara hjälpa några. Det är viktigt med så många initiativ som möjligt för att skapa en kritisk massa och få igång en förändring. Du måste förbättra de flesta skolorna för att se en förändring, det är inte tillräckligt att förbättra några.

Studier i Rumänien visar inte på någon större resultatsskillnad mellan flickor och pojkar, så den frågan är inte speciellt relevant för oss. Skillnaden är mycket mindre än i Sverige och handlar om väldigt få procent för flickor eller pojkar, beroende på studien.

Men det är inte poängen, poängen är att om du inte mäter vidare, eller undersöker vidare, skillnaden mellan könen så vet man egentligen inte vad som är problemet.

I Rumänien har vi initiativ för speciella målgrupper, som romerska grupper, eftersom de är ett problem i våra skolor. Ideella organisationer arrangerar speciella utbildningsprogram för flickorna eftersom traditionen i den är etniska gruppen är att flickor gifter sig väldigt, väldigt tidigt och lämnar skolan. Målet med de här programmen är att utbilda flickor, men också föräldrar, för att ge dem en annorlunda syn på saker och låta flickorna stanna kvar i skolan och utbilda sig vidare. Det här är en allvarlig fråga som binder samman genusproblemet med det etniska problemet och traditionen i den etniska gruppen som är väldigt stark.

---

Text och foto: Sofia Ax<br />