Diskriminerad, trakasserad, kränkt?

Att döma av intervjuerna är det i grund- och gymnasieskolan framför allt pojkar som blir både mest utsatta och utsätter andra för verbala trakasserier och hot om liksom reella fysiska trakasserier. Anledningarna är länkade till både homofobi och rasism, men även till annan kränkande behandling, särskilt till utseende, bl. a. kroppsstorlek. Flickor använder ryktesspridning och baktaleri hellre än fysiskt våld som medel att trakassera och kränka varandra. De utsätts även för sexuella trakasserier av pojkar, särskilt i grundskolan. Särskoleeleverna av båda kön som får sin undervisning i grundskolan blir utsatta av grundskoleelever, särskilt på platser där eleverna möts: i matsalen, korridorerna, skol- och fritidsgården.

Normkritiskt tänkande

Studien visar att själva grunden till att diskriminering, trakasserier och kränkningar uppstår kan kopplas till de normer som finns i verksamheterna. Normerna är länkade till föreställningar om normalitet och avvikelse. Genom att kategorisera företeelser, uppförande och utseenden som ”normala” respektive ”onormala” skapas och upprätthålls gränser och hierarkier i verksamheterna. Undersökningen visar också att diskriminering, trakasserier och kränkningar sällan sker av en enda anledning utan i skärningspunkten mellan maktrelationer baserade på kön, sexualitet, etnicitet, funktionshinder, religion och av andra skäl som faller under rubriken annan kränkande behandling, bl.a. materiella resurser, utseende och ålder. Ett sätt att komma till rätta med diskriminering och kränkningar är att tänka normkritiskt, dvs ifrågasätta föreställningar om normalitet och avvikelse. Det gäller både personal, barn, elever och studerande.