Introduktionsprogrammen och det kommunala informationsansvaret
Skolverket följer löpande upp den nya gymnasieskolan. Som en del i det har vi gjort två mindre fallstudier om de fem nya introduktionsprogrammen och hur kommunerna arbetar för att hjälpa ungdomar som varken studerar eller arbetar. Fallstudierna omfattar 11 respektive 24 kommuner. Delrapporterna kan inte ge en nationell bild av hur reformen införts men ger underlag inför Skolverkets kommande arbete.
Det kommunala informationsansvaret (KIA) innebär att kommunerna ska hålla sig informerade om ungdomar mellan 16 och 20 år och som inte arbetar eller studerar, för att kunna erbjuda dem åtgärder. Tidigare har en åtgärd kunnat vara en plats på gymnasieskolans Individuella program (IV).
Nya behörighetskrav
I och med den nya skollagen har Individuella programmet ersatts med fem introduktionsprogram (IM). Introduktionsprogrammen är bara till för elever som inte är behöriga till något nationellt program eller som behöver skaffa sig behörighet till ett visst nationellt program.
Det innebär att några av de unga som tidigare skulle ha blivit erbjudna plats på individuella programmet inte längre har något alternativ i de nya programmen. Men om det finns synnerliga skäl, kan kommunen kan placera elever med behörighet till nationellt program på två av introduktionsprogrammen – Yrkesintroduktion och Individuellt alternativ.
Olika tolkning av synnerliga skäl
Fallstudien visar att kommunerna tolkar skollagen på olika sätt. I några kommuner är man mycket restriktiv och i andra skriver man helt enkelt bara in eleverna på programmen om de avbrutit sin gymnasieutbildning. Även om vi utifrån de 24 intervjuer som vi genomfört inte kan ge en heltäckande nationell bild kan vi ändå konstatera att det råder osäkerhet i kommunerna. De kommuner som uttalat sig säger att de saknar bra möjligheter att hjälpa vissa unga vidare.
Olika sätt att organisera verksamheten
I fallstudien framgår att kommunerna söker olika vägar för att få till en fungerande verksamhet kring de olika introduktionsprogrammen. En del kommuner har kommit längre än andra. Programmen organiseras olika beroende på kommun.
Själva implementeringen av gymnasiereformen bör belysas ytterligare i en kommande uppföljning eftersom det framkommer av intervjuerna att flera av kommunerna inte har förändrat sin verksamhet särskilt mycket i och med reformen. Detta kan bero på att de arbetat i linje med reformen redan innan, men kan även tyda på svårigheter att ändra verksamheten.
Resultat om de fem programmen
- Preparandutbildning (IMPRE) ska ge elever behörighet till ett visst nationellt program inom ett år. De kommuner som intervjuats menar att det i praktiken bara är möjligt för vissa elever att gå över till ett nationellt program under läsårets gång. Förutsättningen är att eleven läser integrerat på ett nationellt program och bara saknar en eller några få grundskoleämnen. Skolorna har inte beredskap att ta emot elever löpande under läsåret. I de kommuner som representeras i fallstudierna, är det inte vanligt att elever som är behöriga till yrkesprogram men vill läsa upp till en särskild behörighet går på preparandutbildningen.
- Programinriktat individuellt val (IMPRO) ska ge eleven en utbildning som är inriktad mot ett nationellt yrkesprogram och så snart som möjligt ge dem plats på det programmet. För elever som läser integrerat och saknar få ämnen fungerar övergången, menar kommunerna. En svårighet är att det kan vara mycket svårt för eleverna att klara av att läsa in ämnen från grundskolan samtidigt som de ska klara av den nya utbildningen.
- Yrkesintroduktion (IMYRK) ska ge eleven en yrkesinriktad utbildning som underlättar för dem att etablera sig på arbetsmarknaden eller leder till studier på yrkesprogram. Organisationen av yrkesintroduktion skiljer sig mycket åt mellan de intervjuade kommunerna. Överlag utformas utbildningen individuellt, men en del organiserar utbildningen mer strukturerat och erbjuder olika inriktningar. Utbildningen är delad mellan teori och praktik, och i fallstudierna har eleverna praktik mellan en fjärdedel till hela studietiden. Generellt saknas dokumentation kring dessa elevers yrkeskunskaper.
- Individuellt alternativ (IMIND) ska ge eleven möjlighet att gå vidare till yrkesintroduktion, annan fortsatt utbildning eller arbetsmarknaden. Endast ett fåtal av kommunerna i fallstudien erbjuder individuellt alternativ, och då för ett fåtal elever. Positivt är att det finns ett alternativ med stor frihet vad gäller utformningen. I en kommun hamnar de elever som inte är klara med preparandutbildningen på ett år istället på individuellt alternativ.
- Språkintroduktion (IMSPR) ska ge ungdomar som nyligen anlänt till Sverige en utbildning med tyngdpunkt i det svenska språket som gör det möjligt att gå vidare i gymnasieskolan eller till annan utbildning. Språkintroduktion är organiserad på liknande sätt i kommunerna. Flera kommuner har olika nivåer inom utbildningen. Eleverna går vanligen över till individuellt alternativ eller preparand, men även nationella program eller försvinner från skolan. Många kommuner menar att det är en utmaning att erbjuda en bra utbildning för dessa.
