Material, miljö och mening – en ateljeristas perspektiv

Hur påverkar material och miljö barns sätt att utforska och lära? Ateljeristan Leicy Olsborn Björby berättar om sitt arbete där lärverktyg ses som aktiva medskapare, där nyfikenhet går före styrning och där hållbarhet handlar om att uppvärdera det som redan finns.

Hur väljer du vilka lärverktyg som ska finnas tillgängliga för barnen?

– Presentation och introduktion av lärverktyg är viktig i mitt arbete som ateljerista, men ännu viktigare är att lyssna in verktyget själv. I ateljén lyssnar jag mer än jag styr. Varje material bär på en egen röst, och min uppgift är att skapa förutsättningar där den kan höras. Därför överväger jag noggrant hur, var och i vilket ljus ett verktyg ska träda fram – från bordets höjd till rummets skuggor och reflektioner. Valet och placeringen grundar sig i fördjupad förståelse för materialets karaktär, dess relation till rummet och möjliga dialog med barnen. Det handlar inte om att ställa fram material på måfå, utan om att skapa en plats där verktygets intention möter barnens nyfikenhet, med tid att testa, pröva och känna – samtidigt som instruktioner, handledning och möjlighet att lära om ges.

I Reggio Emilias pedagogiska filosofi används uttrycket ”den tredje pedagogen”, för att beskriva den betydelsefulla relationen mellan människor och material. Att se lärverktyg som relation innebär för mig att de är inte bara är passiva objekt, utan aktiva deltagare som påverkar, svarar och är medskapare av mening. I ateljén kan verktygen fungera både som stöd och utmaning; de öppnar möjligheter, ställer frågor och bjuder in till utforskande. Lärverktygen är alltid närvarande och de kan, ihop med oss, blir en del av den pedagogiska dialogen – en relation som formar förståelse, uttryck och upptäckande i rummet.

Hur gör du för att skapa möjligheter för att lärverktygen stödjer barns utforskande?

– För att skapa förutsättningar där lärverktygen både stödjer och utmanar det utforskande arbetet lägger jag stor vikt vid att bygga relationer mellan barn, material och miljö. Genom att omsorgsfullt förbereda och introducera verktygen vill jag väcka nyfikenhet snarare än styra mot ett färdigt mål. Jag uppmuntrar ofta till att utforska verktygets möjligheter – att prova, leka, testa och lära känna materialets olika språk. På så sätt kan vi upptäcka nya oväntade aspekter som kan leda till vidare förståelser och fler möjligheter. När vi tillsammans med barnen nyfiket utforskar verktygen lär vi oss både genom det och om det, och lärandet får möjlighet att fördjupas på ett föränderligt och meningsfullt sätt.

Hur förhåller du dig till hållbarhet och hur påverkar det dina val av lärverktyg och material?

– Hållbarhet för mig handlar om mer än återanvändning eller återbruk; det handlar om att uppvärdera och märkvärdiggöra det ”vanliga”, det förgivettagna, det osynliga. I praktiken innebär detta att jag aktivt söker sätt att använda material på ett sätt som förlänger deras livslängd och potential som lärverktyg. Att laga en trasig stol blir då inte bara ett ekologiskt val, utan också en social handling och ett ekonomiskt ställningstagande – ett sätt att säga att det som finns är nog och värdefullt. Genom att uppvärdera hur vi ser och interagerar med material kan vi också förändra hur vi ser på lärande och utforskande i en hållbar kontext.

Välja, värdera och använda lärverktyg i förskolan