Ämne - Svenska

Ämne - Svenska

Kärnan i ämnet svenska är språk och litteratur. Språket är människans främsta redskap för reflektion, kommunikation och kunskapsutveckling. Genom språket kan människan uttrycka sin personlighet, och med hjälp av skönlitteratur, texter av olika slag och olika typer av medier lär hon känna sin omvärld, sina medmänniskor och sig själv.

Ämnets syfte

Kommentar

Undervisningen i ämnet svenska ska syfta till att eleverna utvecklar sin förmåga att kommunicera i tal och skrift samt att läsa och arbeta med texter, både skönlitteratur och andra typer av texter. Eleverna ska ges möjlighet att i skönlitteraturen se såväl det särskiljande som det allmänmänskliga i tid och rum. Undervisningen ska också leda till att eleverna utvecklar förmåga att använda skönlitteratur och andra typer av texter samt film och andra medier som källa till självinsikt och förståelse av andra människors erfarenheter, livsvillkor, tankar och föreställningsvärldar. Den ska utmana eleverna till nya tankesätt och öppna för nya perspektiv. Vidare ska undervisningen leda till att eleverna utvecklar kunskaper om det svenska språket, dess uppbyggnad och ursprung samt ge dem möjlighet att reflektera över olika typer av språklig variation. Undervisningen ska även bidra till att eleverna utvecklar kunskaper om hur man söker, sammanställer och kritiskt granskar information från olika källor.

Undervisningen ska stimulera elevernas lust att tala, skriva, läsa och lyssna och därmed stödja deras personliga utveckling. Eleverna ska ges möjlighet att bygga upp en tillit till sin egen språkförmåga och tillägna sig de språkliga redskap som krävs för vardags- och samhällsliv. De ska också ges möjlighet att utveckla sådana kunskaper om muntlig och skriftlig kommunikation som behövs i arbetslivet och för vidare studier.

I undervisningen ska eleverna ges rikliga tillfällen att tala, skriva, läsa och lyssna. Undervisningen i muntlig och skriftlig framställning ska ge eleverna tillfälle att värdera andras muntliga framställningar och texter samt bearbeta sina egna muntliga framställningar och texter, efter egen värdering och andras råd. I undervisningen ska eleverna få möta olika typer av skönlitteratur och andra typer av texter samt få sätta innehållet i relation till egna erfarenheter, intressen och den egna utbildningen.

Undervisningen i ämnet svenska ska ge eleverna förutsättningar att utveckla följande:

  1. Förmåga att tala inför andra på ett sätt som är lämpligt i kommunikationssituationen samt att delta på ett konstruktivt sätt i förberedda samtal och diskussioner.
  2. Kunskaper om språkriktighet i text samt förmåga att utforma muntliga framställningar och texter som fungerar väl i sitt sammanhang.
  3. Kunskaper om den retoriska arbetsprocessen, dvs. att på ett strukturerat och metodiskt sätt planera och genomföra muntlig och skriftlig framställning som tar hänsyn till syfte, mottagare och kommunikationssituation i övrigt.
  4. Förmåga att läsa, arbeta med, reflektera över och kritiskt granska texter samt producera egna texter med utgångspunkt i det lästa.
  5. Kunskaper om centrala svenska och internationella skönlitterära verk och författarskap samt förmåga att sätta in dessa i ett sammanhang.
  6. Kunskaper om genrer samt berättartekniska och stilistiska drag, dels i skönlitteratur från olika tider, dels i film och andra medier.
  7. Förmåga att läsa, arbeta med och reflektera över skönlitteratur från olika tider och kulturer författade av såväl kvinnor som män samt producera egna texter med utgångspunkt i det lästa.
  8. Kunskaper om det svenska språkets uppbyggnad.
  9. Kunskaper om språkförhållanden i Sverige och övriga Norden samt det svenska språkets ursprung. Förmåga att reflektera över olika former av språklig variation.

Kurser i ämnet

  • Svenska 1, 100 poäng, som bygger på de kunskaper grundskolan ger eller motsvarande.
  • Svenska 2, 100 poäng, som bygger på kursen svenska 1.
  • Svenska 3, 100 poäng, som bygger på kursen svenska 2.
  • Litteratur, 100 poäng, som bygger på kursen svenska 1 eller kursen svenska som andraspråk 1.
  • Retorik, 100 poäng, som bygger på kursen svenska 1 eller kursen svenska som andraspråk 1.
  • Skrivande, 100 poäng, som bygger på kursen svenska 1 eller kursen svenska som andraspråk 1.

Kurser

Svenska 1, 100 poäng

Kurskod: SVESVE01

Kunskapskrav i tabellform, Svenska 1 (pdf)

Kursen svenska 1 omfattar punkterna 1—9 under rubriken Ämnets syfte.

Centralt innehåll

Kommentar

Undervisningen i kursen ska behandla följande centrala innehåll:

  • Muntlig framställning med fokus på mottagaranpassning. Faktorer som gör en muntlig presentation intressant och övertygande. Användning av presentationstekniska hjälpmedel som stöd för muntlig framställning. Olika sätt att lyssna och ge respons som är anpassad till kommunikationssituationen.
  • Skriftlig framställning av texter för kommunikation, lärande och reflektion. Språkriktighet, dvs. vilka språkliga egenskaper och textegenskaper i övrigt som en text bör ha för att fungera väl i sitt sammanhang.
  • Argumentationsteknik och skriftlig framställning av argumenterande text.
  • Grunderna i den retoriska arbetsprocessen.
  • Bearbetning, sammanfattning och kritisk granskning av text. Citat- och referatteknik. Grundläggande källkritik.
  • Skönlitteratur, författad av såväl kvinnor som män, från olika tider och kulturer.
  • Centrala motiv, berättarteknik och vanliga stildrag i fiktivt berättande, till exempel i skönlitteratur och teater samt i film och andra medier.
  • Grundläggande språkliga begrepp som behövs för att på ett metodiskt och strukturerat sätt tala om och analysera språk och språklig variation samt diskutera språkriktighetsfrågor.
  • Dialekter och språklig variation i talat och skrivet språk som hänger samman med till exempel ålder, kön och social bakgrund. Skillnader mellan formellt och informellt språkbruk samt attityder till olika former av språklig variation.

Kunskapskrav

Betyget E

Eleven kan, i förberedda samtal och diskussioner, muntligt förmedla egna tankar och åsikter samt genomföra muntlig framställning inför en grupp. Detta gör eleven med viss säkerhet. Den muntliga framställningen är sammanhängande och begriplig. Språket är till viss del anpassat till syfte, mottagare och kommunikations­situation. Vidare kan eleven med viss säkerhet använda något presentationstekniskt hjälpmedel.

Eleven kan skriva argumenterande text och andra typer av texter, som är sammanhängande och begripliga samt till viss del anpassade till syfte, mottagare och kommunikations­situation. Eleven kan i huvudsak följa skriftspråkets normer för språkriktighet.

Eleven kan läsa, reflektera över och göra enkla sammanfattningar av texter samt skriva egna texter som anknyter till det lästa. I sitt arbete värderar och granskar eleven med viss säkerhet källor kritiskt samt tillämpar grundläggande regler för citat- och referatteknik.

Eleven kan översiktligt återge innehållet i några centrala svenska och internationella skönlitterära verk och annat berättande. Dessutom kan eleven översiktligt redogöra för några samband mellan olika verk genom att ge exempel på gemensamma teman och motiv. Eleven återger någon iakttagelse och formulerar egna tankar med utgångspunkt i berättandet.

Eleven kan göra enkla reflektioner över hur språklig variation hänger samman med talare och kommunikationssituation samt ge exempel på hur språk och språkbruk kan markera avstånd och samhörighet. Dessutom resonerar eleven översiktligt om attityder till någon form av språklig variation.

Betyget D

Betyget D innebär att kunskapskraven för E och till övervägande del för C är uppfyllda.

Betyget C

Eleven kan, i förberedda samtal och diskussioner, muntligt förmedla egna tankar och åsikter på ett nyanserat sätt samt genomföra muntlig framställning inför en grupp. Detta gör eleven med viss säkerhet. Den muntliga framställningen är sammanhängande och begriplig, och dispositionen tydligt urskiljbar. Språket är ledigt och anpassat till syfte, mottagare och kommunikations­situation. Eleven har viss åhörarkontakt. Vidare kan eleven med viss säkerhet använda något presentationstekniskt hjälpmedel som stöder och tydliggör den muntliga framställningen.

Eleven kan skriva argumenterande text och andra typer av texter, som är sammanhängande och begripliga samt anpassade till syfte, mottagare och kommunikations­situation. Dispositionen i den skriftliga framställningen är tydligt urskiljbar. Eleven kan i huvudsak följa skriftspråkets normer för språkriktighet, och språket är varierat och delvis välformulerat.

Eleven kan läsa, reflektera över och göra sammanfattningar av texter samt skriva egna texter som lyfter fram huvudtanken i det lästa. I sitt arbete värderar och granskar eleven med viss säkerhet källor kritiskt samt tillämpar grundläggande regler för citat- och referatteknik.

Eleven kan översiktligt återge innehållet i några centrala svenska och internationella skönlitterära verk och annat berättande. Eleven reflekterar också över innehåll och form med hjälp av några berättartekniska och stilistiska begrepp. Dessutom kan eleven utförligt redogöra för några samband mellan olika verk genom att ge exempel på gemensamma teman och motiv. Eleven återger några iakttagelser och formulerar välgrundade egna tankar med utgångspunkt i berättandet.

Eleven kan göra välgrundade reflektioner över hur språklig variation hänger samman med talare och kommunikationssituation samt ge exempel på och diskutera hur språk och språkbruk kan markera avstånd och samhörighet. Dessutom resonerar eleven översiktligt, utifrån några olika perspektiv, om attityder till några olika former av språklig variation.

Betyget B

Betyget B innebär att kunskapskraven för C och till övervägande del för A är uppfyllda.

Betyget A

Eleven kan, i förberedda samtal och diskussioner, muntligt förmedla egna tankar och åsikter på ett nyanserat sätt samt genomföra muntlig framställning inför en grupp. Detta gör eleven med säkerhet. Den muntliga framställningen är sammanhängande, begriplig och väldisponerad. Språket är ledigt och anpassat till syfte, mottagare och kommunikations­situation. Eleven har god åhörarkontakt. Vidare kan eleven med säkerhet använda något presentationstekniskt hjälpmedel som stöder, tydliggör och är väl integrerat i den muntliga framställningen.

Eleven kan skriva argumenterande text och andra typer av texter, som är sammanhängande, begripliga och väldisponerade samt anpassade till syfte, mottagare och kommunikations­situation. Dispositionen i den skriftliga framställningen är tydligt urskiljbar. Eleven kan i huvudsak följa skriftspråkets normer för språkriktighet, och språket är varierat och innehåller goda formuleringar.

Eleven kan läsa, reflektera över och göra sammanfattningar av texter samt skriva egna texter som lyfter fram huvudtanken i det lästa och ger nya, relevanta perspektiv. I sitt arbete värderar och granskar eleven med säkerhet källor kritiskt samt tillämpar grundläggande regler för citat- och referatteknik.

Eleven kan översiktligt återge innehållet i några centrala svenska och internationella skönlitterära verk och annat berättande. Eleven reflekterar också över innehåll och form med hjälp av några berättartekniska och stilistiska begrepp. Dessutom kan eleven utförligt redogöra för några samband mellan olika verk genom att ge exempel på gemensamma teman och motiv. Eleven återger några iakttagelser, formulerar välgrundade och nyanserade egna tankar med utgångspunkt i berättandet samt relaterar innehållet i berättandet på ett relevant sätt till allmänmänskliga förhållanden.

Eleven kan göra välgrundade och nyanserade reflektioner över hur språklig variation hänger samman med talare och kommunikationssituation samt ge exempel på och nyanserat diskutera hur språk och språkbruk kan markera avstånd och samhörighet. Dessutom resonerar eleven utförligt, utifrån flera olika perspektiv, om attityder till flera olika former av språklig variation.

Svenska 2, 100 poäng

Kurskod: SVESVE02

Kunskapskrav i tabellform, Svenska 2 (pdf)

Kursen svenska 2 omfattar punkterna 1—9 under rubriken Ämnets syfte.

Centralt innehåll

Kommentar

Undervisningen i kursen ska behandla följande centrala innehåll:

  • Muntlig framställning av utredande och argumenterande slag i och inför grupp. Användning av presentationstekniska hjälpmedel som stöd i muntlig framställning.
  • Uppbyggnad, språk och stil i olika typer av texter samt referat och kritisk granskning av texter. Skriftlig framställning av utredande och argumenterande texter. Normer och stildrag som hör till dessa texttyper.
  • Svenska och internationella författarskap, såväl kvinnliga som manliga, och skönlitterära verk, vilket även inkluderar teater samt film och andra medier, från olika tider och epoker. Dansk och norsk skönlitteratur, delvis på originalspråk. Relationen mellan skönlitteratur och samhällsutveckling, dvs. hur skönlitteraturen har formats av förhållanden och idéströmningar i samhället och hur den har påverkat samhällsutvecklingen.
  • Skönlitterära verkningsmedel. Centrala litteraturvetenskapliga begrepp och deras användning.
  • Svenska språkets uppbyggnad, dvs. hur ord, fraser och satser är uppbyggda samt hur de samspelar i grammatiken.
  • Språkförhållanden i Sverige och övriga Norden, till exempel språklagstiftning, minoritetsspråk och dialekter.

Kunskapskrav

Betyget E

Eleven kan, i förberedda samtal och diskussioner, muntligt förmedla argument, egna tankar och åsikter samt genomföra muntlig framställning inför en grupp. Detta gör eleven med viss säkerhet. Den muntliga framställningen är sammanhängande, begriplig och dispositionen tydligt urskiljbar. Språk och stil är till viss del anpassade till syfte, mottagare och kommunikations­situation. Eleven har viss åhörarkontakt. Vidare kan eleven med viss säkerhet använda något presentationstekniskt hjälpmedel.

Elever kan med viss säkerhet samla, sovra och sammanställa information från olika källor. Med utgångspunkt från detta kan eleven skriva utredande och argumenterande texter som är sammanhängande och har tydligt urskiljbar disposition. Texterna är till viss del anpassade till syfte, mottagare och kommunikationssituation. Eleven kan tillämpa regler för citat- och referatteknik och följer i huvudsak skriftspråkets normer för språkriktighet. Språket är varierat och innehåller goda formuleringar.

Eleven kan i skriftlig eller muntlig argumentation formulera en tes och ge välgrundade argument till stöd för den.

Eleven diskuterar översiktligt stil, innehåll och bärande tankar i skönlitterära verk och författarskap från olika tider och epoker utifrån några centrala litteraturvetenskapliga begrepp. Eleven ger exempel på och diskuterar översiktligt samband mellan skönlitteratur och idéströmningar i samhället.

Eleven kan översiktligt utifrån språkexempel redogöra för hur olika typer av satser, fraser och ord i svenska språket är uppbyggda och samspelar med varandra i grammatiken.

Eleven kan översiktligt redogöra för någon aspekt av språksituationen i Sverige och övriga Norden.

Betyget D

Betyget D innebär att kunskapskraven för E och till övervägande del för C är uppfyllda.

Betyget C

Eleven kan, i förberedda samtal och diskussioner, muntligt förmedla argument, egna tankar och åsikter på ett nyanserat sätt samt genomför muntlig framställning inför en grupp. Detta gör eleven med viss säkerhet. Den muntliga framställningen är sammanhängande, begriplig och väldisponerad. Språket är ledigt och språk och stil är anpassade till syfte, mottagare och kommunikations­situation. Eleven har viss åhörarkontakt. Vidare kan eleven med viss säkerhet använda något presentationstekniskt hjälpmedel som stöder och tydliggör den muntliga framställningen.

Elever kan med viss säkerhet samla, sovra och sammanställa information från olika källor. Med utgångspunkt från detta kan eleven skriva utredande och argumenterande texter som är sammanhängande, väldisponerade och som ger ett nytt perspektiv på det lästa. Dessutom resonerar och drar eleven slutsatser utifrån sina resonemang. Texterna är anpassade till syfte, mottagare och kommunikationssituation. Eleven kan tillämpa regler för citat- och referatteknik och följer i huvudsak skriftspråkets normer för språkriktighet. Språket är klart och varierat samt innehåller goda formuleringar.

Eleven kan i skriftlig eller muntlig argumentation formulera en tes, hålla sig konsekvent till den och ge välgrundade argument till stöd för den.

Eleven diskuterar översiktligt stil, innehåll och bärande tankar i skönlitterära verk och författarskap från olika tider och epoker utifrån några få centrala litteraturvetenskapliga begrepp. Eleven ger exempel på litterära verkningsmedel och diskuterar utförligt hur de skönlitterära verken förmedlar idéer och känslor samt sätter dessa verk och författarskap i relation till förhållanden och idéströmningar i samhället.

Eleven kan med viss precision utifrån språkexempel redogöra för hur olika typer av satser, fraser och ord i svenska språket är uppbyggda och samspelar med varandra i grammatiken.

Eleven kan utförligt redogöra för några aspekter av språksituationen i Sverige och övriga Norden.

Betyget B

Betyget B innebär att kunskapskraven för C och till övervägande del för A är uppfyllda.

Betyget A

Eleven kan, i förberedda samtal och diskussioner, muntligt förmedla argument, egna tankar och åsikter på ett nyanserat sätt samt genomföra muntlig framställning inför en grupp. Detta gör eleven med säkerhet. Den muntliga framställningen är sammanhängande, begriplig och väldisponerad. Språket är ledigt, varierat och välformulerat, och språk och stil är anpassade till syfte, mottagare och kommunikations­situation. Framställningen innehåller såväl belysande exempel som generaliseringar och vidgade perspektiv. Eleven har god åhörarkontakt. Vidare kan eleven med säkerhet använda något presentationstekniskt hjälpmedel som stöder, tydliggör och är väl integrerat i den muntliga framställningen.

Elever kan med säkerhet samla, sovra och sammanställa information från olika källor och kan med utgångspunkt från detta skriva utredande och argumenterande texter som är sammanhängande och väldisponerade. Framställningen innehåller såväl belysande exempel som nya och vidgade perspektiv på det lästa. Dessutom resonerar och drar eleven välgrundade och nyanserade slutsatser utifrån sina resonemang. Texterna är anpassade till syfte, mottagare och kommunikationssituation. Eleven kan tillämpa regler för citat- och referatteknik och följer i huvudsak skriftspråkets normer för språkriktighet. Språket är träffsäkert, klart och varierat och innehåller goda formuleringar.

Eleven kan i skriftlig eller muntlig argumentation formulera en tes, hålla sig konsekvent till den och ge välgrundade argument till stöd för den. Dessutom kan eleven på ett relevant sätt bemöta tänkta motargument.

Eleven diskuterar översiktligt stil, innehåll och bärande tankar i skönlitterära verk och författarskap från olika tider och epoker utifrån några få centrala litteraturvetenskapliga begrepp. Eleven ger exempel på litterära verkningsmedel, resonerar nyanserat om dessa och diskuterar utförligt och nyanserat hur de skönlitterära verken förmedlar idéer och känslor samt sätter dessa verk och författarskap i relation till förhållanden och idéströmningar i samhället.

Eleven kan med god precision utifrån språkexempel redogöra för hur olika typer av satser, fraser och ord i svenska språket är uppbyggda och samspelar med varandra i grammatiken.

Eleven kan utförligt och nyanserat redogöra för några aspekter av språksituationen i Sverige och övriga Norden.

Svenska 3, 100 poäng

Kurskod: SVESVE03

Kunskapskrav i tabellform, Svenska 3 (pdf)

Kursen svenska 3 omfattar punkterna 1—9 under rubriken Ämnets syfte.

Centralt innehåll

Kommentar

Undervisningen i kursen ska behandla följande centrala innehåll:

  • Muntlig framställning med fördjupad tillämpning av den retoriska arbetsprocessen som stöd i planering och utförande samt som redskap för analys. Användning av presentationstekniska hjälpmedel som stöd i muntlig framställning.
  • Viktiga generella drag som rör disposition, språk och stil i texter av vetenskaplig karaktär.
  • Läsning av och arbete med texter, vilket inkluderar strukturering, sovring, sammanställning, sammanfattning och källkritisk granskning.
  • Skriftlig framställning som anknyter till den vetenskapliga texttypen och som behandlar någon aspekt av svenskämnet.
  • Skönlitterära texter, författade av såväl kvinnor som män, inom genrerna prosa, lyrik och dramatik. Litteraturvetenskapligt inriktad analys av stilmedel och berättartekniska grepp. Litteraturvetenskapliga begrepp och verktyg.
  • Det svenska språkets ursprung, historiska utveckling och släktskapsförhållanden. Språkförändring.

Kunskapskrav

Betyget E

Eleven kan, i förberedda samtal och diskussioner, muntligt förmedla egna tankar och åsikter samt genomföra muntlig framställning inför en grupp. Detta gör eleven med viss säkerhet. Språk, stil och disposition är anpassade till syfte, mottagare och kommunikations­situation, och eleven använder med viss säkerhet retoriska verkningsmedel. Eleven har viss åhörarkontakt. Vidare kan eleven med viss säkerhet använda något presentationstekniskt hjälpmedel.

Elever kan med viss säkerhet samla, sovra och sammanställa stora mängder information från olika källor och kan med utgångspunkt från detta skriva texter av vetenskaplig karaktär och andra texter. Texterna är sammanhängande och har tydligt urskiljbar disposition. Texterna är dessutom till viss del anpassade till syfte, mottagare och kommunikationssituation. Eleven kan värdera och granska källor kritiskt, tillämpa regler för citat- och referatteknik samt i huvudsak följa skriftspråkets normer för språkriktighet. Eleverna behandlar källorna på ett rimligt sätt och drar relevanta slutsatser utifrån källmaterialet. Språket är varierat och innehåller goda formuleringar.

Eleven kan i skriftlig eller muntlig argumentation formulera en tes och ge välgrundade argument till stöd för den.

Eleven kan med viss säkerhet använda grundläggande retoriska begrepp som verktyg i enkla analyser av retorik.

Eleven kan göra en fördjupad, textnära litterär analys av ett tema, en genre eller ett författarskap. I analysen använder eleven med viss säkerhet litteraturvetenskapliga begrepp och verktyg samt ger stöd för sin tolkning genom belägg från texterna.

Eleven kan översiktligt redogöra för några aspekter av det svenska språkets släktskapsförhållanden och historiska utveckling.

Betyget D

Betyget D innebär att kunskapskraven för E och till övervägande del för C är uppfyllda.

Betyget C

Eleven kan, i förberedda samtal och diskussioner, på ett nyanserat sätt muntligt förmedla egna tankar och åsikter samt genomföra muntlig framställning inför en grupp. Detta gör eleven med viss säkerhet. Språk, stil och disposition är väl anpassade till syfte, mottagare och kommunikations­situation, och eleven använder med säkerhet retoriska verkningsmedel. Eleven har viss åhörarkontakt. Vidare kan eleven med viss säkerhet använda något presentationstekniskt hjälpmedel som stöder och tydliggör den muntliga framställningen.

Elever kan med viss säkerhet samla, sovra och sammanställa stora mängder information från olika källor och kan med utgångspunkt från detta skriva texter av vetenskaplig karaktär och andra texter. Texterna är sammanhängande och väldisponerade. Texterna är anpassade till syfte, mottagare och kommunikationssituation. Eleven kan värdera och granska källor kritiskt, tillämpa regler för citat- och referatteknik samt i huvudsak följa skriftspråkets normer för språkriktighet. Eleverna behandlar källorna på ett rimligt sätt och drar relevanta slutsatser utifrån källmaterialet. Språket är klart och varierat samt innehåller goda formuleringar.

Eleven kan i skriftlig eller muntlig argumentation formulera en tes, hålla sig konsekvent till den och ge välgrundade argument till stöd för den.

Eleven kan använda grundläggande retoriska begrepp som verktyg i utförliga analyser av retorik.

Eleven kan göra en fördjupad och utförlig textnära litterär analys av ett tema, en genre eller ett författarskap. I analysen använder eleven med viss säkerhet litteraturvetenskapliga begrepp och verktyg samt ger stöd för sin tolkning genom väl valda belägg från texterna.

Eleven kan utförligt redogöra för några aspekter av det svenska språkets släktskapsförhållanden och historiska utveckling.

Betyget B

Betyget B innebär att kunskapskraven för C och till övervägande del för A är uppfyllda.

Betyget A

Eleven kan, i förberedda samtal och diskussioner, på ett nyanserat sätt muntligt förmedla egna tankar och åsikter samt genomföra muntlig framställning inför en grupp. Detta gör eleven med säkerhet. Språk, stil och disposition är väl anpassade till syfte, mottagare och kommunikations­situation och eleven använder med säkerhet och på ett effektfullt sätt retoriska verkningsmedel. Eleven har god åhörarkontakt. Vidare kan eleven med säkerhet använda något presentationstekniskt hjälpmedel som stöder, tydliggör och är väl integrerat i den muntliga framställningen.

Elever kan med säkerhet samla, sovra och sammanställa stora mängder information från olika källor och skriver med utgångspunkt från detta texter av vetenskaplig karaktär och andra texter. Texterna är sammanhängande och väldisponerade. Texterna är dessutom väl anpassade till syfte, mottagare och kommunikationssituation. Eleven kan värdera och granska källor kritiskt, tillämpa regler för citat- och referatteknik samt i huvudsak följa skriftspråkets normer för språkriktighet. Eleverna behandlar källorna på ett skickligt sätt och drar relevanta slutsatser utifrån källmaterialet. Språket är träffsäkert, klart,varierat och över lag välformulerat.

Eleven kan i skriftlig eller muntlig argumentation formulera en tes, hålla sig konsekvent till den och ge välgrundade och nyanserade argument till stöd för den. Dessutom kan eleven på ett relevant sätt bemöta tänkta motargument.

Eleven kan med god säkerhet använda grundläggande retoriska begrepp som verktyg i utförliga och nyanserade analyser av retorik.

Eleven kan göra en fördjupad, utförlig, träffsäker och nyanserad textnära litterär analys av ett tema, en genre eller ett författarskap ur flera perspektiv. I analysen använder eleven med säkerhet litteraturvetenskapliga begrepp och verktyg samt ger stöd för sin tolkning genom väl valda belägg från texterna.

Eleven kan utförligt och nyanserat redogöra för några aspekter av det svenska språkets släktskapsförhållanden och historiska utveckling. Dessutom kan eleven dra relevanta generella slutsatser om språkförändring.

Litteratur, 100 poäng

Kurskod: SVELIT0

Kunskapskrav i tabellform, Litteratur (pdf)

Kursen litteratur omfattar punkterna 5—7 under rubriken Ämnets syfte.

Centralt innehåll

Undervisningen i kursen ska behandla följande centrala innehåll:

  • Centrala skönlitterära verk författade av såväl kvinnor som män och tongivande författare från olika epoker, från olika kulturer och från olika delar av världen.
  • Sambandet mellan skönlitteraturen och andra konstarter, dvs. hur författare och verk har påverkats av sitt samhälle, sin kultur och av rådande estetiska ideal samt hur författare och verk har påverkat den samhälleliga och estetiska utvecklingen. Den konstnärliga friheten i relation till etik, upphovsrätt och censur.
  • Litteraturvetenskapliga begrepp som behövs för att på ett metodiskt och strukturerat sätt tala om och analysera skönlitteratur.
  • Skönlitterära texters betydelsebärande skikt, innehållsmässiga såväl som formmässiga: tematik, motiv, metaforik, symbolik, rytm, meter och andra litterära verkningsmedel och sätt att gestalta. Analys och tolkning av roman, novell, lyrik och dramatik.
  • Jämförande analys av hur olika teman, till exempel familjen, döden, krig och naturen, har skildrats på olika sätt till exempel i skönlitterära verk från olika tider och kulturer eller i olika genrer.
  • Olika grunder för tolkning och värdering av skönlitteratur, dvs. vilka perspektiv man intar, vilka frågor man ställer och hur man kan argumentera dels för olika tolkningar, dels för värdering av skönlitteratur.
  • Fördjupad tolkning av skönlitterära verk med utgångspunkt i ett perspektiv som eleverna väljer, till exempel postkolonialt, feministiskt eller komparativt perspektiv.

Kunskapskrav

Betyget E

Eleven kan översiktligt redogöra för några viktiga litterära epoker och hur några representativa författare och verk från olika delar av världen kan knytas till dem. Dessutom ger eleven exempel på och resonerar översiktligt om epoktypiska stildrag i litteraturen.

Eleven kan analysera och tolka läst prosa, lyrik och dramatik. I analysen och tolkningen gör eleven en enkel jämförelse av hur något tema skildras i olika verk, genrer eller tider. Dessutom gör eleven en analys som tar sin utgångspunkt i ett perspektiv som hon eller han själv väljer. Eleven ger exempel på bildspråk och andra litterära verkningsmedel och kan använda analysredskap och litteraturvetenskapliga begrepp på ett korrekt sätt.

Eleven kan översiktligt resonera om kvalitet och tolkningsmöjligheter hos skönlitterär text. I anslutning till sitt resonemang formulerar eleven en tes och ger enkla argument till stöd för tesen.

Betyget D

Betyget D innebär att kunskapskraven för E och till övervägande del för C är uppfyllda.

Betyget C

Eleven kan utförligt redogöra för några viktiga litterära epoker och hur några representativa författare och verk från olika delar av världen kan knytas till dem. I redogörelsen förklarar eleven översiktligt hur författarna och verken har påverkats av sin samhälleliga, kulturella och estetiska ram, samt ger exempel på hur författare och verk har påverkat den samhälleliga och estetiska utvecklingen. Dessutom ger eleven exempel på och resonerar utförligt om epoktypiska stildrag i litteraturen.

Eleven kan analysera och tolka läst prosa, lyrik och dramatik. I analysen och tolkningen gör eleven en välgrundad jämförelse av hur några teman skildras i olika verk, genrer eller tider. Dessutom gör eleven en analys som tar sin utgångspunkt i ett perspektiv som hon eller han själv väljer. Eleven ger exempel på, identifierar med viss säkerhet och resonerar utförligt om bildspråk och andra litterära verkningsmedel. Eleven kan använda analysredskap och litteraturvetenskapliga begrepp på ett korrekt sätt.

Eleven kan utförligt resonera om kvalitet och tolkningsmöjligheter hos skönlitterär text samt utförligt om olika grunder för att värdera kvalitet. I samband med resonemanget formulerar eleven en tes och ger välgrundade argument till stöd för tesen.

Betyget B

Betyget B innebär att kunskapskraven för C och till övervägande del för A är uppfyllda.

Betyget A

Eleven kan utförligt och nyanserat redogöra för några viktiga litterära epoker och hur några representativa författare och verk från olika delar av världen kan knytas till dem. I redogörelsen förklarar eleven utförligt hur författarna och verken har påverkats av sin samhälleliga, kulturella och estetiska ram, samt ger exempel på hur författare och verk har påverkat den samhälleliga och estetiska utvecklingen. Dessutom ger eleven exempel på och resonerar utförligt och nyanserat om epoktypiska stildrag i litteraturen. I resonemanget redogör eleven för linjer och samband i litteraturhistorien.

Eleven kan analysera och tolka läst prosa, lyrik och dramatik genom att använda skönlitterära texters alla betydelsebärande skikt, såväl innehållsmässiga som formmässiga. I analysen och tolkningen gör eleven en välgrundad och nyanserad jämförelse av hur flera teman skildras i olika verk, genrer eller tider. Dessutom gör eleven en analys som tar sin utgångspunkt i ett perspektiv som hon eller han själv väljer. Eleven ger exempel på, identifierar med säkerhet och resonerar utförligt och nyanserat om bildspråk och andra litterära verkningsmedel. Eleven kan använda analysredskap och litteraturvetenskapliga begrepp på ett korrekt sätt.

Eleven kan utförligt och nyanserat resonera om kvalitet och tolkningsmöjligheter hos skönlitterär text samt utförligt och nyanserat om olika grunder för att värdera kvalitet. I samband med resonemanget formulerar eleven en tes och ger välgrundade och nyanserade argument till stöd för tesen.

Retorik, 100 poäng

Kurskod: SVERET0

Kunskapskrav i tabellform, Retorik (pdf)

Kursen retorik omfattar punkterna 1—3 under rubriken Ämnets syfte.

Centralt innehåll

Undervisningen i kursen ska behandla följande centrala innehåll:

  • Muntlig framställning av olika slag och med olika syften: såväl monologisk framställning inför en grupp som dialogisk, i form av diskussions- och debattinlägg, och med olika tänkta arenor, vilket även inkluderar det offentliga rummet. Användning av presentationstekniska hjälpmedel som stöd i muntlig framställning.
  • Aktivt lyssnande samt konsten att ge respons på ett konstruktivt sätt.
  • Retorikens praktiska och teoretiska användningsområden, framför allt dess roll som redskap för förberedelser inför muntlig framställning, som stöd för genomförande av muntlig framställning och som redskap för analys.
  • Den retoriska arbetsprocessens sex delar:
    Intellectio: att ta reda på hur en aktuell kommunikationssituation ser ut och utifrån den formulera ett syfte med sin muntliga framställning.
    Inventio: att finna lämpligt stoff och goda argument.
    Dispositio: att organisera stoff och argument på lämpligt sätt.
    Elocutio: att välja språk och stil.
    Memoria: att på ett ändamålsenligt sätt använda manus och presentationstekniska hjälpmedel.
    Actio: att välja lämpligaste framförande med hjälp av kropp och röst.
  • Analys av muntlig framställning i olika medier och nedtecknade tal.
  • Grundläggande retoriska begrepp som behövs för att på ett metodiskt och strukturerat sätt tala om och analysera muntlig framställning.
  • Frågan om yttrandefriheten i relation till etik, upphovsrätt och censur.

Kunskapskrav

Betyget E

Eleven kan med viss säkerhet genomföra muntlig framställning av olika slag och med olika syften i och inför en grupp. Den muntliga framställningen är sammanhängande, begriplig och dispositionen tydligt urskiljbar. Språk och stil är till viss del anpassade till syfte, mottagare och kommunikationssituation. Eleven har viss åhörarkontakt. Eleven kan också med viss säkerhet använda något presentationstekniskt hjälpmedel. Dessutom kan eleven göra en enkel reflektion över muntlig presentation, med enkla omdömen värdera sin egen prestation samt ge respons på andras muntliga framställning.

Eleven kan översiktligt redogöra för grunderna i den retoriska arbetsprocessen. I samband med muntlig framställning motiverar eleven översiktligt sitt val av disposition, språk, stoff och framställningsform utifrån den retoriska arbetsprocessen.

Eleven kan göra en enkel analys av såväl muntlig framställning i olika medier som nedtecknade tal utifrån den retoriska arbetsprocessen. I analysen använder eleven på ett korrekt sätt grundläggande retoriska begrepp.

Betyget D

Betyget D innebär att kunskapskraven för E och till övervägande del för C är uppfyllda.

Betyget C

Eleven kan med viss säkerhet genomföra muntlig framställning av olika slag och med olika syften i och inför en grupp. Den muntliga framställningen är sammanhängande, begriplig och väldisponerad. Språket är ledigt och språk och stil är till viss del anpassade till syfte, mottagare och kommunikations­situation. Eleven har god åhörarkontakt. Eleven kan också med viss säkerhet använda något presentationstekniskt hjälpmedel som stöder och tydliggör den muntliga presentationen. Dessutom kan eleven göra en välgrundad reflektion över muntlig presentation, värderar med nyanserade omdömen sin egen prestation samt ger respons på andras muntliga framställning.

Eleven kan utförligt redogöra för den retoriska arbetsprocessen. I samband med muntlig framställning motiverar eleven utförligt sitt val av disposition, språk, stoff och framställningsform utifrån den retoriska arbetsprocessen.

Eleven kan göra en analys av såväl muntlig framställning i olika medier som nedtecknade tal utifrån den retoriska arbetsprocessen. I analysen använder eleven på ett korrekt sätt grundläggande retoriska begrepp och verktyg för att fördjupa analysen.

Betyget B

Betyget B innebär att kunskapskraven för C och till övervägande del för A är uppfyllda.

Betyget A

Eleven kan med säkerhet genomföra muntlig framställning av olika slag och med olika syften i och inför en grupp. Den muntliga framställningen är sammanhängande, begriplig och väldisponerad. Språket är ledigt, varierat och välformulerat och språk och stil är anpassade till syfte, mottagare och kommunikations­situation. Framställningen innehåller såväl belysande exempel som generaliseringar och vidgade perspektiv. Eleven har god åhörarkontakt. Eleven kan också med säkerhet använda något presentationstekniskt hjälpmedel som stöder och tydliggör och är väl integrerat i den muntliga presentationen. Dessutom gör eleven en välgrundad och nyanserad reflektion över muntlig presentation, värderar med nyanserade omdömen sin egen prestation och ger förslag på hur den kan förbättras samt ger respons på andras muntliga framställning.

Eleven kan utförligt och nyanserat redogöra för den retoriska arbetsprocessen. I samband med muntlig framställning motiverar eleven utförligt och nyanserat sitt val av disposition, språk, stoff och framställningsform utifrån den retoriska arbetsprocessen.

Eleven kan göra en komplex analys av såväl muntlig framställning i olika medier som nedtecknade tal utifrån den retoriska arbetsprocessen. I analysen använder eleven på ett korrekt sätt grundläggande retoriska begrepp och verktyg för att fördjupa analysen.

Skrivande, 100 poäng

Kurskod: SVESKR0

Kunskapskrav i tabellform, Skrivande (pdf)

Kursen skrivande omfattar punkterna 2—4 och 6—8 under rubriken Ämnets syfte.

Centralt innehåll

Undervisningen i kursen ska behandla följande centrala innehåll:

  • Skriftlig framställning av olika slags texter, med fokus på informerande, berättande och argumenterande journalistiska texter, och av skönlitterära texter av olika slag.
  • Den retoriska arbetsprocessen, dvs. hur man på ett strukturerat och metodiskt sätt planerar och genomför skriftlig framställning som tar hänsyn till syfte, mottagare och kommunikationssituation.
  • Skriftlig framställning av längre text alternativt några kortare texter, som kan vara av skönlitterär eller icke-skönlitterär karaktär.
  • Skriftlig framställning efter mönster och förebilder samt friare skrivande.
  • Berättande i texter som har som syfte att informera, utreda, övertyga och underhålla.
  • Spänningen mellan traditionellt textskapande och nydanande texter.
  • Spänningen mellan fakta och fiktion i texter.
  • Textuppbyggnad, sammanhang i text, textmönster och språk i såväl skönlitteratur som i andra typer av texter.
  • Fördjupning och problematisering av vad som är korrekt och lämpligt språk i skönlitteratur och andra typer av texter.
  • Utformning av texter för olika syften och i olika medier, inklusive multimediala texter av olika slag där till exempel skriven text, bild och ljud samspelar.
  • Hur man ger konstruktiv textkritik och arbetar med sina egna och andras texter för att förbättra sitt skrivande och öka sin språkliga medvetenhet.

Kunskapskrav

Betyget E

Eleven kan skriva texter av olika slag, både skönlitterära och andra typer av texter. Texterna är sammanhängande och begripliga, har tydligt urskiljbar disposition samt är till viss del anpassade till syfte, mottagare och kommunikationssituation. Språket är varierat och innehåller goda formuleringar.

Eleven kan skriva såväl texter efter mönster och förebilder som mer fritt. Eleven kan översiktligt resonera dels om de egna texternas relation till konventionella texttyper, textmönster och eventuella förebilder, dels om olika alternativa uttryckssätt i sina texter.

Eleven kan i huvudsak följa skriftspråkets normer för språkriktighet, och göra enkla reflektioner över dessa normers tillämpbarhet i texter av olika slag.

Eleven kan med viss säkerhet utforma olika typer av texter grafiskt och översiktligt motivera bildval, disposition och utformning i övrigt.

Eleven kan med enkla omdömen värdera sina egna texter, göra enkla förbättringar av dem med utgångspunkt i sin egen värdering och andras råd samt ge återkoppling på andras texter.

Betyget D

Betyget D innebär att kunskapskraven för E och till övervägande del för C är uppfyllda.

Betyget C

Eleven kan skriva texter av olika slag, både skönlitterära och andra typer av texter. Texterna är sammanhängande och begripliga, väldisponerade samt anpassade till syfte, mottagare och kommunikationssituation. Språket är klart och varierat samt innehåller goda formuleringar.

Eleven kan skriva såväl texter efter mönster och förebilder som mer fritt. Eleven kan utförligt resonera dels om de egna texternas relation till konventionella texttyper, textmönster och eventuella förebilder, dels om olika alternativa uttryckssätt i sina texter.

Eleven kan skriva funktionellt för textsammanhanget, i huvudsak följa skriftspråkets normer för språkriktighet samt göra välgrundade reflektioner över dessa normers tillämpbarhet i texter av olika slag.

Eleven kan med viss säkerhet utforma olika typer av texter grafiskt och utförligt motivera bildval, disposition och utformning i övrigt. Den grafiska utformningen är anpassad för sitt syfte.

Eleven kan med nyanserade omdömen värdera sina egna texter, göra förbättringar av dem med utgångspunkt i sin egen värdering och andras råd samt ge återkoppling på andras texter.

Betyget B

Betyget B innebär att kunskapskraven för C och till övervägande del för A är uppfyllda.

Betyget A

Eleven kan skriva texter av olika slag, både skönlitterära och andra typer av texter. Texterna är sammanhängande och begripliga, väldisponerade samt anpassade till syfte, mottagare och kommunikationssituation. Språket är träffsäkert, klart och varierat och genomgående välformulerat.

Eleven kan skriva såväl texter efter mönster och förebilder som mer fritt. Eleven kan utförligt och nyanserat resonera dels om de egna texternas relation till konventionella texttyper, textmönster och eventuella förebilder, dels om olika alternativa uttryckssätt i sina texter och vilken stilistisk effekt dessa skulle få för texten som helhet.

Eleven kan skriva funktionellt för textsammanhanget, i huvudsak följa skriftspråkets normer för språkriktighet samt göra välgrundade och nyanserade reflektioner över dessa normers tillämpbarhet i texter av olika slag.

Eleven kan med säkerhet utforma olika typer av texter grafiskt och utförligt och nyanserat motivera bildval, disposition och utformning i övrigt. Den grafiska utformningen är anpassad för sitt syfte.

Eleven kan med nyanserade omdömen värdera sina egna texter, göra avancerade förbättringar av dem med utgångspunkt i sin egen värdering och andras råd samt ge återkoppling på andras texter.

Kommentarer till texten

Kommentar i pdf (pdf)

Begrepp i kursen svenska 1

Presentationstekniska hjälpmedel

Att kunna göra en muntlig presentation är en viktig färdighet i det moderna arbetslivet och i högre studier. Att muntligt kunna framföra ett budskap för att informera eller övertyga andra är också en viktig del i det som brukar kallas för medborgarkompetens. Det är en av svenskämnets viktiga uppgifter för att främja elevernas utveckling till demokratiska och ansvarstagande samhällsmedborgare. I kunskaper om muntlig framställning av idag ingår även förmågan att använda olika typer av presentationstekniska hjälpmedel. Med presentationstekniska hjälpmedel avses inte bara datormedierade presentationsprogram, utan även whiteboard, blädderblock och liknande. Den aktuella punkten i det centrala innehållet syftar inte främst på kunskaper om tekniken, utan hur tekniska hjälpmedel på bästa sätt integreras i framställning, så att de blir till ett stöd för det innehåll som ska förmedlas, inte en ren utsmyckning.

Texter för kommunikation, lärande och reflektion

Texter kan ha olika funktion och rikta sig utåt, till en verklig eller tänkt mottagare, eller inåt, till skribenten själv. Den första typen, texter för kommunikation, innefattar texter av olika slag som har som övergripande syfte att påverka eller informera. Den andra typen av text, texter för lärande och reflektion, har som syfte att skribenten själv ska använda det språkburna tänkandet för att utveckla, organisera och få överblick över sin kunskap eller sina tankar. Skrivandet blir då ett led i lärandeprocessen, vilket även kan ge eleven viktiga metakunskaper; eleven förstår att skrivande kan vara ett sätt att lära sig eller komma underfund med vad man kan eller inte kan, tycker och känner. Texter har naturligtvis ofta mer än en av ovan nämnda funktioner.

Texter för kommunikation, lärande och reflektion kan visserligen vara skönlitterära till sin karaktär, men tyngdpunkten i den skriftliga framställningen i kursen svenska 1 ligger inte på skönlitterära texter.

Grundläggande språkliga begrepp

Arbete med språklig analys förutsätter att man använder sig av lämpliga språkliga och språkvetenskapliga begrepp, och inte nöjer sig med allmänspråkliga ord och uttryck. Det är självklart inom de flesta andra ämnen i skolan, inte minst de naturvetenskapliga, att man använder ämnesspecifika begrepp. Grundläggande språkliga begrepp ses således inte som ett eget innehållsmoment, utan anger att man ska använda sig av språkvetenskapliga begrepp och verktyg i analys av språk. Exakt vilka begrepp som är lämpliga att använda i svenska 1 är en didaktisk fråga som kan variera mellan klasser och undervisningssituation, men exempel från det språksociologiska området är prestige, omvänd prestige, schibboletfunktion och sociolekt. Det kan också innefatta begrepp som rör textanalys, till exempel disposition, inledning, avslutning ochsammanhangssignaler, eller grammatiska begrepp, till exempel sats, bisats, tempus, subjekt och predikat, exempelvis för en diskussion av språkriktighetsfrågor och andra textfrågor.

Attityder till språklig variation

När människor talar kommunicerar de mer än det som faktiskt sägs. Språkbrukares språkliga beteenden väcker ofta känslor som inte alltid kommer upp till en medveten nivå, men färgar uppfattningen om den som talar. Att bli varse detta faktum och reflektera över språkets roll vid möten med andra människor främjar den personliga utvecklingen och ger eleverna redskap för att reflektera över grupptillhörighet och språkbruk. Attityder till språklig variation handlar till exempel om attityder till dialekter, sociolekter, kronolekter eller grad av formellt/informellt språkbruk i olika kommunikationssituationer.

Kommentar i pdf (pdf)

Begrepp i kursen svenska 2

Presentationstekniska hjälpmedel

Att kunna göra en muntlig presentation är en viktig färdighet i det moderna arbetslivet och i högre studier. Att muntligt kunna framföra ett budskap för att informera eller övertyga andra är också en viktig del i det som brukar kallas för medborgarkompetens. Det är en av svenskämnets viktiga uppgifter för att främja elevernas utveckling till demokratiska och ansvarstagande samhällsmedborgare. I kunskaper om muntlig framställning av idag ingår även förmågan att använda olika typer av presentationstekniska hjälpmedel. Med presentationstekniska hjälpmedel avses inte bara datormedierade presentationsprogram, utan även whiteboard, blädderblock och liknande. Den aktuella punkten i det centrala innehållet syftar inte främst på kunskaper om tekniken, utan hur tekniska hjälpmedel på bästa sätt integreras i framställning, så att de blir till ett stöd för det innehåll som ska förmedlas, inte en ren utsmyckning.

Skönlitterära verkningsmedel

Skönlitterära verkningsmedel är berättartekniska och stilistiska medel som har betydelse för det intryck texten gör på läsaren. Exempel är metaforik, symbolik, rytm och meter.

Ord, fraser och satser

Grammatisk kunskap är kunskap om språkets uppbyggnad, som bland annat har som uppgift att ge redskap för att tala om språk och analysera språk. Ett annat syfte är att öka elevernas språkliga medvetenhet. Med formuleringen hur ord, fraser och satser är uppbyggda samt hur de samspelar i grammatiken avses ordbildningskunskap samt kunskap om hur fraser, till exempel substantivfraser/nominalfraser eller prepositionsfraser samt bisatser, är uppbyggda och fungerar grammatiskt, till exempel som subjekt och objekt (satsdelar).

Termen fras (nominalfras, prepositionsfras etc.) har hittills varit sparsamt använd inom skolans grammatikundervisning, men har varit ett självklart redskap för förståelsen av hur språket fungerar inom språkvetenskapen under en mycket lång tid.

Genom att behandla detta centrala innehåll i funktionella sammanhang utvecklas inte kunskaper endast mot ämnesplanens mål kunskaper om språkets uppbyggnad utan flera andra mål, till exempel förmåga att utforma muntliga framställningar och texter så att de fungerar väl i sitt sammanhang.

Språklagstiftning och minoritetsspråk

Den mest centrala svenska språklagstiftningen är språklagen (2009:600). I den finns bestämmelser om svenska språkets ställning i samhället, de fem nationella minoritetsspråken, finska, jiddisch, meänkieli, romani chib och samiska, samt det svenska teckenspråket. Språklagstiftningen kan tjäna som utgångspunkt för en allmän diskussion om språklig mångfald och språkets betydelse för den enskilde och för samhället i stort.

Dialekter

Begreppet dialekter återfinns i det centrala innehållet i svenska 1 och i svenska 2. I svenska 1 nämns det i samband med attityder till språklig variation, i svenska 2 nämns dialekter i samband med språkförhållanden i Sverige och i övriga Norden, dvs. främst ur ett samhällsperspektiv, till exempel skillnader mellan språk och dialekt.

Kommentar i pdf (pdf)

Begrepp i kursen svenska 3

Presentationstekniska hjälpmedel

Att kunna göra en muntlig presentation är en viktig färdighet i det moderna arbetslivet och i högre studier. Att muntligt kunna framföra ett budskap för att informera eller övertyga andra är också en viktig del i det som brukar kallas för medborgarkompetens. Det är en av svenskämnets viktiga uppgifter för att främja elevernas utveckling till demokratiska och ansvarstagande samhällsmedborgare. I kunskaper om muntlig framställning av idag ingår även förmågan att använda olika typer av presentationstekniska hjälpmedel. Med presentationstekniska hjälpmedel avses inte bara datormedierade presentationsprogram, utan även whiteboard, blädderblock och liknande. Den aktuella punkten i det centrala innehållet syftar inte främst på kunskaper om tekniken, utan hur tekniska hjälpmedel på bästa sätt integreras i framställning, så att de blir till ett stöd för det innehåll som ska förmedlas, inte en ren utsmyckning.

Vetenskapliga texttyper

Det finns många olika typer av vetenskapliga texter, och tanken är inte att alla dessa ska behandlas i svenska 3. Det centrala innehållet syftar på centrala drag som är gemensamma för och typiska för olika former av texter av vetenskaplig karaktär.

Formuleringen som behandlar någon aspekt av svenskämnet utesluter inte samverkan med andra ämnen. En sådan samverkan förutsätter dock att det innehållsliga stoffet för den skriftliga framställningen är relaterat till såväl svenskämnets innehållsdomän – dvs. språk och/eller litteratur – och det andra ämnet/de andra ämnena. Formuleringen utesluter en uppdelning där ämnet svenska ansvarar för det formella, dvs. den språkliga framställningen, medan något annat ämne/andra ämnen ansvarar för det innehållsliga stoffet.

Litterär analys

Meningen "Eleven kan göra en fördjupad, textnära litterär analys av ett
tema, en genre eller ett författarskap." i kunskapskraven för kursen svenska 3 behöver, som alla kunskapskrav, läsas tillsammans med syfte och centralt innehåll. Den pekar ju bland annat mot målen i ämnet svenska där det står att undervisningen ska ge eleverna förutsättningar att utveckla:

- ”Kunskaper om centrala svenska och internationella skönlitterära verk och författarskap samt förmåga att sätta in dessa i ett sammanhang.”

- "Kunskaper om genrer samt berättartekniska och stilistiska drag, dels i skönlitteratur från olika tider, dels i film och andra medier."

- ”Förmåga att läsa, arbeta med och reflektera över skönlitteratur […] samt producera egna texter med utgångspunkt i det lästa.”

men också mot det centrala innehåll i svenska 3 som tar upp litterär analys: "Skönlitterära texter, författade av såväl kvinnor som män, inom genrerna prosa, lyrik och dramatik. Litteraturvetenskapligt inriktad analys av stilmedel och berättartekniska grepp. Litteraturvetenskapliga begrepp och verktyg."

Tanken är att eleven ska göra en textnära, litterär analys av en eller några få texter enligt någon analysmodell. Den litterära analysen görs med utgångspunkt i ett visst tema, i något genretypiskt drag eller i ett författarskap, det vill säga av en eller ett par texter som är centrala och/eller typiska för en viss författare, inte av samtliga texter från en viss författare. Oavsett vald modell/valda modeller är det användning av litteraturvetenskapliga begrepp och verktyg för att göra en textnära litterär analys som är i fokus.

Språkförändring

Språk har förändrats i historien och håller fortgående på att förändras – vi lever mitt i språkhistorien. En utgångspunkt för studiet av språkförändring kan vara en språkförändring som just nu pågår och som eleverna har stött på och kanske reflekterat över. I momentet språkförändring ingår både mekanismerna bakom språkförändring – hur det kommer sig att språk förändras – och hur man kan förhålla sig till sådana förändringar. Inom ramen för momentet kan man följaktligen både ta upp både förändringar i äldre språkhistoria och pågående förändringar av svenska språket och andra språk.

Kommentar i pdf (pdf)

Om ämnet Svenska

Ämnet svenska utgörs av en språklig och en litterär del. Syftet med ämnet är att eleverna ska utveckla sina kunskaper om språk och litteratur, sina språkliga förmågor och sina förmågor relaterade till litteratur. I var och en av de tre kurserna svenska 1, svenska 2 och svenska 3 är fördelningen ungefär lika mellan språkliga och litterära moment. Där så är lämpligt kan språk- och litteraturmoment integreras, till exempel genom att texter studeras ur både språklig och litterär synvinkel.

Kursen litteratur är av naturliga skäl företrädesvis litterär till sin inriktning, och kursen skrivande till övervägande del språklig (även om det finns inslag av skönlitterärt skrivande). Kursen retorik behandlar till övervägande del muntlig framställning.

Ämnesplanen för svenska gör det möjligt att anpassa stoffet till elevernas olika program och inriktningar eller intressen i övrigt, till exempel vid val av uppgifter för skriftlig och muntlig framställning. Vad gäller litteraturundervisningen finns naturligtvis också möjligheter till anpassning till elevernas program, inriktningar och intressen, men tanken är att eleverna får möjlighet att fördjupa sin läsning också inom andra områden än valt program/vald inriktning.

Litteraturstudiets upplägg

Svenskämnet ska stimulera elevernas lust att läsa, utmana dem till nya tankesätt och öppna nya perspektiv. Fördelningen av centralt innehåll när det gäller litteratur mellan kurserna motiveras av att elever på flera yrkesprogram i gymnasieskolan bara läser svenska 1, medan elever på högskoleförberedande program läser tre kurser svenska. Det centrala innehållet i svenska 1–3 har därför följande upplägg: I kursen svenska 1 fokuseras det allmänmänskliga i tid och rum. I kursen svenska 2 fokuseras litteratur i ett samhällsperspektiv. Kursen svenska 3 har ett mer litteraturvetenskapligt perspektiv som en del i en högskolekompetens. Det finns möjlighet att anpassa urval av litteratur och författare till elevernas intresse, program och inriktningar.

Val av skönlitterära verk och författarskap som studeras är inte reglerat.

Fördelningen av det centrala innehållet utesluter inte möjligheten att lägga upp litteraturhistoria kronologiskt, dvs. i form av epokstudier, för elever som går på program där kurserna svenska 1, svenska 2 och svenska 3 ingår som obligatoriska kurser.

Strukturen i gymnasieskolans ämnesplaner

De olika delarna i ämnesplanen hänger ihop på ett tydligt sätt. Det går till exempel inte att bara läsa det centrala innehållet eller kunskapskraven utan att sätta in dem i ämnesplanens hela sammanhang. (Se bild nedan).

Syftet och målen är formulerade för ämnet som helhet. Syftet beskriver i löpande text vilka kunskaper eleverna ska ges möjlighet att utveckla genom undervisningen i ämnet. Det beskriver också sådant som inte ska betygsättas. Målen är formulerade i punktform och förtydligar vad läraren ska betygsätta.

Målen beskriver vilka kunskaper eleverna ska ges förutsättningar att utveckla genom undervisningen i ämnet. De är inte placerade i någon rangordning. De går in i varandra och är beroende av varandra. Målen sätter ingen begränsning för elevernas kunskapsutveckling – det går alltså inte att betrakta dem som något som slutgiltigt kan uppnås.

Det centrala innehållet anger vad som ska behandlas i undervisningen i varje kurs, för att eleverna ska få möjlighet att utveckla de kunskaper som beskrivs i målen. Målen och det centrala innehållet har alltså helt olika karaktär. Trots det kan det finnas visst innehåll även i målen, men i de fallen är målen mer övergripande och inte lika konkreta som det centrala innehållet.

Det finns en tydlig koppling mellan målen och kunskapskraven. Kunskapskraven uttrycker med vilken kvalitet eleven visar sitt kunnande i förhållande till målen. Ordningen i kunskapskraven är densamma som i målen. Om målen till exempel börjar med förmåga att läsa texter börjar också kunskapskraven med det. Däremot är det inte så att varje mål alltid motsvaras av ett stycke i kunskapskraven. Ett stycke i kunskapskraven kan lika gärna relatera till flera mål som till ett mål.

Det centrala innehållet preciserar undervisningsmoment som är obligatoriska. Det utgör inte en uttömmande lista, utan läraren är fri att i mån av tid och möjlighet ta upp även annat som ligger inom ramen för syftesbeskrivningen för ämnet svenska.

Det centrala innehållet är inte rangordnat. I ämnet svenska är det inte heller organiserat så att det ska vara direkt överförbart till undervisningsmoment eller undervisningsperioder. Till exempel kan moment som muntlig och skriftlig framställning integreras med moment som litteraturkunskap.

Kommentar i pdf (pdf)

Jämförelse med kursplan 2000

Till skillnad från Gy 2000 läser många elever i Gy 2011 bara en kurs i svenska. Det får konsekvenser för upplägg och fördelning av stoff mellan kurserna.

Tyngdpunkten i kursen svenska 1 ligger på muntlig och skriftlig kommunikation, där anpassning till syfte, mottagare och kommunikationssituation är viktig. I kursen ingår också kunskap om språklig variation av olika slag, språksociologi. Skälet till detta är att det är viktigt av demokratiska skäl och av jämställdhetsskäl att alla elever ges möjlighet att bli varse och reflektera över språkets roll vid möten med andra människor. Litteraturläsningen i svenska 1 är mer betonad än i motsvarande kursplan 2000.

Kommentar i pdf (pdf)

Jämförelse med grundskolans ämne

I grundskolan får eleverna 1 490 timmar svenska. En grundtanke är att ämnesplanen i svenska för gymnasieskolan ska bygga på och inte överlappa kursplanen i svenska för grundskolan. Litteraturundervisningen i gymnasial utbildning är till exempel avhängig av att eleverna har läst och talat om litteratur på grundskolan, och förutsättningen för att kunna arbeta på ett kvalificerat sätt med språket i gymnasial utbildning är att grundskolan har lagt en god grund.

I ämnet svenska för gymnasial utbildning finns inte datorkunskap med som separat moment. Skälet är i första hand att den gymnasiala utbildningen ska bygga på grundskolans kunskaper och inte upprepa dem. Det är en självklarhet att eleverna använder datorer som skrivredskap och arbetar med internetkällor – grunderna i detta bör de ha lärt sig i grundskolan. Vidare träning – utöver den som ges grundskolan – får ses som ett ansvar som inte specifikt ligger på svenskämnet, utan på alla ämnen, inklusive svenskämnet, som arbetar med skrivande och informationssökning av olika slag.

Kommentar i pdf (pdf)

Begrepp i ämnets syfte och mål

Text

Arbete med texter av olika slag är centralt för ämnet svenska. I ämnesplanen används begreppet text primärt för skrivna texter, men även multimediala texter innefattas, dvs. texter som kombinerar till exempel skriven text, bild och ljud,. I tidigare styrdokument har begreppet det vidgade textbegreppet använts. Den termen används inte i den här ämnesplanen; i stället har preciseringar gjorts om vilken typ av text som avses.

Utanför ämnesplanen används begreppet text ibland på ett sätt som även innefattar muntliga framställningar. I ämnesplanen för svenska används i sådana fall i stället formuleringen muntlig framställning.

Andra typer av texter

Med andra typer av texter menas främst vad som ibland brukar kallas för sakprosatexter. Sakprosa är olika slags informerande texter eller texter som har som syfte att påverka, till exempel samhällsinformation, bruksanvisningar, journalistiska texter, faktatexter samt vetenskapliga och populärvetenskapliga texter. Sakprosatexter är ofta praktiska och målinriktade och har inte främst ett estetiskt syfte.

Det allmänmänskliga

Allmänmänskliga förhållanden är förhållanden som människor kan förstå och identifiera sig med, oberoende av tid och rum. Det kan handla om existentiella frågor om liv och död, kärlek och relationer, sorg, utanförskap eller godhetens och ondskans natur, ämnen som handlar om hur det är att leva som människa – och den erfarenheten delar vi alla. Att lyfta fram dessa och andra allmänmänskliga teman bidrar till en förståelse för att likheterna mellan människor är större än skillnaderna.

Förberedda samtal och diskussioner

Med förberedda samtalavses samtal i klassrumsmiljö där eleverna har fått tillfälle att förbereda sig, till exempel genom att läsa något i förväg. Förberedda samtal står i motsättning till spontana och oförberedda samtal som uppstår i klassrumssituationen. Förberedda samtal samordnas med diskussioner, där det senare begreppet står för en något mer krävande aktivitet; i en diskussion krävs att man kommer vidare i en diskurs, ett argument vrids och vänds och granskas.

Språkriktighet

Termen språkriktighet syftar på sådant som kan anses vara riktigt eller felaktigt, såsom stavning, användning av skiljetecken, ordformer, fasta konstruktioner och meningsbyggnad. Begreppet korrekt förekommer däremot inte i ämnesplanen i samband med språkriktighetsfrågor. Skälet är att detta begrepp kan riskera att bli begränsande och kan locka till ensidigt fokus på detaljer. Att behärska detaljer är förstås viktigt för helhetsintrycket. Samspelet mellan delarna har också stor betydelse för att språket ska fungera i ett sammanhang. Istället för språklig korrekthet används i kunskapskraven uttrycket normer för språkriktighet.

Texter ska inte bara följa normer för språkriktighet. De ska liksom muntliga framställningar också fungera väl i sitt sammanhang. Ämnesplanen lägger vikt vid egenskaper som inte direkt kan hänföras till språkriktighet, utan som snarast hör till den kommunikativa kvaliteten och den globala textstrukturen i stort. Detta är uttryckt i kunskapskraven som anpassningtill ämne, syfte, mottagare och kommunikationssituation.

Den retoriska arbetsprocessen

Den retoriska arbetsprocessen har stora likheter med processkrivande. De sex delarna (se även kursen retorik) är de följande:

Intellectio: att ta reda på hur en aktuell kommunikationssituation ser ut och utifrån den formulera ett syfte med sin muntliga framställning.

Inventio: att finna lämpligt stoff och goda argument.

Dispositio: att organisera stoff och argument på lämpligt sätt.

Elocutio: att välja språk och stil.

Memoria: att på ett ändamålsenligt sätt använda manus och presentationstekniska hjälpmedel.

Actio: att välja lämpligaste framförande med hjälp av kropp och röst.

Att behärska grunderna i den retoriska arbetsprocessen handlar inte främst om att kunna redogöra för den retoriska arbetsprocessens olika delar, utan att kunna tillämpa den som stöd i sitt arbete med texter och muntlig framställning. Eleven kan till exempel göra en skriftlig eller muntlig framställning om språk eller litteratur. På så sätt integreras flera mål i undervisningen.

Genrer

Termerna genre och texttyp har speciella betydelser inom språk- och litteraturvetenskap. I ämnesplanen för svenska används termen genre endast om de litteraturvetenskapliga genrerna prosa, poesi och dramatik. I övrigt används genomgående termen texttyp i den mer övergripande och allmänna betydelsen ’typ av text’.

Film och andra medier

Film som berättande – tillsammans med skönlitterärt berättande, teater och berättande i andra medier – har en given plats i svenskundervisningen. Eleverna kan till exempel studera hur budskap byggs upp och berättelser drivs framåt i sammansatta uttrycksformer. Med en sådan utgångspunkt blir filmmomenten väl integrerade med andra moment i svenskämnet, vilket är tanken, och filmkunskap blir inte ett eget ”underämne” inom ramen för svenskämnet.