Elevers expertis om undervisning outnyttjad resurs

Om eleverna får reflektera över undervisningen kan lärarens ämnesdidaktiska kunskaper stärkas. Elevernas perspektiv kan göra att lärares undervisning förbättras och eleverna lär sig mer, enligt den nyblivna licentiaten Eva Pennegård.

Den här artikeln presenterar resultat av forskning. Texten är framtagen vid ett universitet eller högskola på uppdrag av Skolverket.
Läs om hur vi sammanställer och sprider kunskap om resultat av forskning

I ambitionen att skapa en skola på vetenskaplig grund har praktiknära forskning efterfrågats och vikten av att lärare beforskar sin egen verksamhet har ofta påtalats. Ett led i denna strävan är de forskarskolor där yrkesverksamma lärare fått möjlighet att gå en forskarutbildning som en del av tjänsten med syfte att bidra till kommuners möjligheter att utveckla vetenskapliga arbetssätt ute i verksamheterna. Det har sedan ett drygt decennium startats forskarskolor i flera olika ämnen.

Ett exempel är ”Communicate Science in School” (CSIS) som drivs av Lunds universitet och handlar om de naturvetenskapliga och tekniska ämnenas didaktik. Forskarskolan startades 2015 och genomförs under fyra års tid då licentianderna delar tiden mellan tjänstgöring i kommunen eller skolan och forskning. Först ut att försvara sin licentiatavhandling är Eva Pennegård vars text har titeln Att se undervisningen genom elevernas ögon. En studie om hur lärare och elever beskriver att lärares undervisning gynnar elevers lärande i naturvetenskapliga ämnen på högstadiet. Pennegård anser att tiden i forskarskolan varit väldigt givande:

– Det viktigaste är kunskapen om och respekten för det vetenskapliga kritiska förhållningssättet. Det andra är hur det gemensamma ansvaret för processer berikas i seminarier där man bidrar till varandras utveckling, säger Eva Pennegård.

Lärares ämnesdidaktiska kunskap i naturvetenskapliga ämnen

Syftet med undersökningen är att bidra till förståelse av hur lärares ämnesdidaktiska kunskap omsätts i undervisningen, hur den skapar förutsättningar för elever att lära i naturvetenskapliga ämnen och hur lärares ämnesdidaktiska kunskaper kan skapa intresse för naturvetenskapliga ämnen. I likhet med flera andra forskare intresserar sig Pennegård alltså för hur lärarens undervisning bidrar till elevens lärande. Men hennes specifika bidrag till forskningen är att också lyfta fram elevernas röster genom att låta dem beskriva och reagera på undervisningen.

För att uppfylla målen med undersökningen tar Pennegård flera metoder till hjälp. Hon intervjuar tre meriterade lärare – de har tjänst som antingen förstelärare eller lektor. Pennegård ser det som en fördel att lärarna är erkänt skickliga och därmed bör ha en hög nivå på undervisningen eftersom hon ville ”undersöka vad lärare och elever tänker gynnar elevers lärande”. Hon låter också lärarna spela in varsin lektion som lärarna sedan studerar tillsammans, en metod som kallas videoklubb. För att låta elevernas röster höras låter hon också dem delta i videoklubbar där 6–8 elever per klass i tre klasser får titta på en videoinspelad lektion och därefter reflektera över undervisningen. Elevernas röster har inte haft en särskilt framskjuten position i forskning om undervisning, något Pennegård alltså vill ändra på. Slutligen intervjuas lärarna i grupp där de får ta del av och diskutera elevernas reflektioner.

Elevernas perspektiv utmanar lärarens förutfattade meningar

När lärarna får ta del av elevernas reflektioner i videoklubben förvånas de över hur kloka tankar eleverna ger uttryck för. Eleverna metareflekterar över undervisningen. De tar upp goda exempel från undervisningen. Exempelvis har de funderingar kring lärarens intention med att dela ut frågan till elever som inte räckt upp handen. De ger också förslag till förbättringar. När en av lärarna undervisar om skillnaden mellan vardagsbegrepp och naturvetenskapliga begrepp har eleverna synpunkter på hur läraren på tavlan ringar in såväl riktiga som felaktiga begrepp. Det kan skapa förvirring, tror eleverna.

Lärarna antar att det är de elever med mest välutvecklade metareflexiva förmågor som i störst utsträckning resonerar kring huruvida lärarens handlingar gynnar elevernas lärande. Elever med mindre utvecklade metareflexiva förmågor lägger i högre grad ansvaret för att de ska lära sig på sig själva och därmed riskerar självbilden som misslyckad att befästas. Genom tillgång till elevernas reflektioner kan lärarna få ökad kunskap om hur de påverkar olika elever och arbeta aktivt för att utveckla just metakognition men också studieteknik. Det blir nämligen tydligt för lärarna att de utgår från att eleverna har förkunskaper, bland annat om hur man lär sig, som de inte alltid har. Att lyssna på eleverna medverkar till ett indirekt elevinflytande som kan leda till att lärarens ämnesdidaktiska kunskap ökar. Pennegård ger en historisk förklaring till att elevers tankar traditionellt sett inte fått särskilt stort utrymme:

– Vi pratar mer om elevens aktiviteter och elevens lärande, den andra sidan av myntet. Lärare glömmer att den formativa bedömningen också syftar till att förstå vad undervisningen leder till och inte bara till elevens förståelse för sina egna aktiviteter. Vi har inte så stor vana vid att granska oss själva som lärare utan ensamarbetestraditionen lever starkt kvar avseende detta. En rädsla för att inte duga.

Lärandets emotionella aspekt

Citatet illustrerar vikten av att som lärare våga omfamna sårbarheten och diskutera undervisningen med andra lärare och med elever. Elevernas reflektioner synliggör också hur betydelsefull relationen mellan lärare och elever är. För eleverna är det viktigt att relationerna präglas av tillit och trygghet. De menar ett en sådan relation främjas av att läraren har goda ämneskunskaper, använder genomtänkta didaktiska metoder och visar förtroende för eleverna. Eleverna tycker också att det är viktigt att läraren visar lust och intresse för undervisningen. De säger sig vara mer villiga att utmana sig själva och sin förståelse om de tycker om läraren och om läraren tror på eleverna och förväntar sig att de ska lära sig.

Det är alltså ett öppet klassrumsklimat som efterfrågas. I lärarnas videoklubbssamtal där de analyserar varandras undervisning framkommer att lärarna verkar för att eleverna ska våga pröva sin kunskap och våga svara fel. Elevers svar måste mötas med respekt, även om de är felaktiga. Att eleverna vågar svara är också viktigt eftersom deras förståelse blir synlig. Därmed ges läraren möjlighet att anpassa undervisningen.

Att lärandets relationella och emotionella aspekter är betydelsefulla för elevernas lärande är förstås inte nytt för lärarna, men elevernas reflektioner ger ett individperspektiv medan lärare oftare reflekterar utifrån måluppfyllelse i ett klassperspektiv. Elevernas perspektiv kan därmed fördjupa samtalet mellan kollegor, tror Pennegård.

Vikten av språkutvecklande arbetssätt

Den relationella aspekten kommer också till uttryck i lärarnas arbetssätt. De för en ständig dialog med eleverna och låter deras tankar bli del av undervisningen. Dialogerna syftar till att stimulera eleverna genom att utmana deras tankar. Även om lektionens struktur är planerad i förväg spelar också de beslut som tas under lektionen och bygger på elevernas bidrag stor roll för hur undervisningen blir. Lärarens pedagogiska fingertoppskänsla är viktig.

Pennegård diskuterar den vikt undersökningens lärare lägger vid att arbeta språkutvecklande. Genom samtal i par eller grupper verbaliserar eleverna sin kunskap. Lärarna ser det som ett gott sätt att tillgodogöra sig naturvetenskapliga begrepp. Eleverna blir delaktiga i lektionssamtalet och läraren kan få en uppfattning om deras förkunskaper. Lärarna lyfter också den skriftliga kommunikationen. Genom att elever antecknar aktiveras deras egen förståelse för kunskapsinnehållet. De gör det till sitt eget. Skrivandet är också ytterligare en möjlighet för läraren att bedöma hur elevernas kunskap utvecklas. De kollegiala samtalen mellan lärarna innebär att deras förståelse för språkets vikt för elevers kunskapsutveckling i naturvetenskapliga ämnen görs explicit.

Fördjupande kollegiala samtal

Pennegård vill alltså slå ett slag för mer kollegiala samarbeten, där intresserade och initierade frågor om undervisningen ställs, även om hon varnar för att lärares kontextbundenhet kan leda till att samtalen snarare blir beskrivande än fördjupande. Undersökningen visar att elevers reflektioner om undervisningen kan bidra till att samtalen fördjupas och, i förlängningen, till att lärares ämnesdidaktiska kunskap utvecklas. Pennegård ser en möjlig arbetsmodell för skolans praktik där eleverna ses som experter och där deras bidrag kan utveckla lärares undervisning:

– Jag har också erfarenhet av att lärare inte brukar ha den sortens samtal med elever men jag blev ändå glatt överraskad av lärarnas positiva upplevelser av detta.

Text: Martin Malmström (martin.malmstrom@uvet.lu.se)

Källa:

Att se undervisningen genom elevernas ögon. En studie om hur lärare och elever beskriver att lärares undervisning gynnar elevers lärande i naturvetenskapliga ämnen på högstadiet. Länk till annan webbplats.

Publicerad 09 maj 2019.  Senast uppdaterad 05 oktober 2020.