Familjen viktig för att barn ska bli flerspråkiga

Många barn i dagens Sverige växer upp i flerspråkiga familjer. För att skolan ska kunna knyta an till elevers erfarenheter kan det vara viktigt att uppmärksamma elevers språkanvändning utanför klassrummet. Det forskningsfält som kallas språkpolicy i familjen intresserar sig just för familjers förhållningssätt till sin flerspråkighet.

En huvudfråga för det forskningsfält som kallas språkpolicy i familjen handlar om att undersöka hur familjer förhåller sig till familjens olika språk och vilka strategier de har för att barnen ska bli flerspråkiga. King & Fogle skrev om det 2013. Språkpolicy förstås som riktlinjer för språkanvändning, till exempel vilket språk som ska användas när och mellan vilka.

Studier om språkpolicy i familjen handlar både om hur familjemedlemmar resonerar om hur språkanvändningen bör vara och hur de i praktiken gör. Vad påverkar att barn använder, utvecklar och blir kompetenta i flera språk? Vad gör att familjer på sikt går över till ett språk (i regel samhällets majoritetsspråk)? Vilka strategier använder föräldrar och barn? Hur förhåller sig föräldrar (och nära släktingar) och barn till de olika språken? I ett större perspektiv rör språkpolicy i familjen frågor om språkinlärning och minoritetsspråks fortlevnad.

Språkanvändning i familjen har även relevans för skolans modersmålsundervisning. Det kan finnas skillnader i vilken typ av språk eleven möter i hemmet och i undervisningen (t.ex. relationen mellan dialekter och standardspråk i minoritetsspråket), vilket kan vara viktigt för undervisningen att uppmärksamma. Språkanvändningen i hemmet kan även vara en motiverande faktor för barn att delta i modersmålsundervisningen.

Det omgivande samhällets inställning till flerspråkighet spelar roll

Flera studier har pekat på att det omgivande samhällets inställning till flerspråkighet och olika språk spelar roll för familjers språkpolicy. Språkanvändningen i familjer påverkas av språkideologier, det vill säga individers och samhällets uppfattningar om språk och hur språk tillmäts olika värden och användningsområden. Språkideologier kan påverka de val som föräldrar och barn gör när det gäller vilket eller vilka språk som talas i hemmet och påverka hur familjen förhåller sig till om barnen ska delta i modersmålsundervisning eller inte.

Språkideologier kan exempelvis handla om att skolans och det omgivande samhällets språk värderas mycket högre och ses som det språk barnen bör investera i istället för minoritetsspråket. I familjer där flera språk än ett utöver svenskan talas kan det vara det språk som familjen värderar som mest värdefullt för framtiden som styr vilket språk barnen deltar i modersmålsundervisning i, inte nödvändigtvis det som talas mest. På så vis belyser studier av familjers språkpolicy hur språkanvändning i en privat sfär samverkar med och kan påverkas av samhällets och skolans förhållningssätt till olika språk.

I familjens perspektiv kan språkideologier även handla om att flerspråkighet har ett värde både för barnens framtida möjligheter och som en länk till barnens historia som möjliggör kontakter med släkt.

Fungerar ”en förälder – ett språk” som strategi?

Forskning har visat att språkpolicyn ”en förälder – ett språk”, är en språkpolicy många familjer förhåller sig till och försöker upprätthålla. ”En förälder – ett språk” innebär att en förälder konsekvent använder ett språk, sitt modersmål, för att barnet ska utveckla en flerspråkig kompetens.

Fungerar då denna strategi? Här finns inte ett entydigt svar. Flera studier har visat att en medveten strategi hos föräldrar att konsekvent tala sitt modersmål är gynnande för att barnet ska bli flerspråkigt. På så vis skapas återkommande sammanhang där barnet hör och använder språket. Andra studier har visat att denna språkpolicy kan vara svår att upprätthålla i praktiken och att man i stället använder sig av flera språk i vardagen. ”En förälder – ett språk” är exempelvis svårare att tillämpa i stressande situationer där det kan upplevas som enklare att övergå till det språk barnen föredrar.
Vanliga strategier från föräldrar kan vara att låtsas inte förstå, be barnen översätta och att upprepa för att på så vis få barnet aktivt använda språket och hålla sig till ”en förälder – ett språk”. Även om sådana strategier kan vara gynnsamma för barnens språkutveckling menar forskaren Minna Kheirkhah i sin avhandling att dessa strategier riskerar att skifta fokus från det barnet vill säga till att samtalet handlar om språkinlärning. Det i sin tur kan leda till ett motstånd hos barnen.

Vilken roll spelar barnen i familjens språkpolicy?

'Mina Kheirkhah har i sin avhandling undersökt fem familjer där föräldrarna kommit till Sverige från Iran i vuxen ålder medan barnen var födda i Sverige. Vid undersökningen gick barnen (3 – 17 år) i förskolan eller skolan. För samtliga barn innebar övergången till förskola (vid ca två års ålder) att de gick från att primärt vistas i en persisktalande miljö till att vistas i en svensktalande miljö. Flera av barnen gick i modersmålsundervisning. Genom intervjuer med föräldrar och barn, deltagande observationer och videoinspelningar i hemmet visar Kheirkhahs studie hur familjerna förhöll sig till flerspråkighet på olika sätt och att strategierna ändrades över tid i takt med att barnen blev äldre. Alla familjer använde persiska i familjen i olika grad. Det var inte ovanligt att familjerna utvecklade ett så kallat parallellspråkigt samtalsmönster där föräldern använde persiska och barnen svenska.

Kheirkhahs avhandling visar hur barnen är aktiva i att forma familjens språkanvändning och språkpolicy, bland annat genom att göra motstånd mot föräldrarnas insisterande på att använda persiska. Kheirkhahs visar även hur frågor om språkanvändning och språkinlärning inte bara förhandlas mellan föräldrar och barn utan även mellan syskon. Äldre syskon kunde agera som språkliga experter relation till yngre syskon och på så vis få användning för sina kunskaper i persiska. I Kheirkhahs studie samtalade dock syskonen i huvudsak på svenska sinsemellan vilket enligt Kheirkhah pekar på hur barn kan vara drivande i ett språkbyte inom familjen. Barn är således med och formar familjers språkanvändning och språkpolicy över tid.

Text: Maria Rydell

Källor:

Curdt-Christiansen, Xian Lan. 2016. Conflicting language ideologies and contradicting language practices in Singaporean multilingual families. I: Journal of Multilingual and Multicultural Development 37(7):694-709.

Dávila, Liv. 2017. Ecologies of Heritage Language Learning in a Multilingual Swedish School. I: Journal of Language, Identity & Education 16(6):395-407.

Kheirkhah, Mina. 2016. From family language practices to family language policies: Children as socializing agents. Linköping studies in arts and science no. 676. Linköping: Linköping University.

Kheirkhah, Mina & Cekaite, Asta. 2018. Siblings as Language Socialization Agents in Bilingual Families. I: International Multilingual Research Journal 12(4):255-272.

King, Kendall A. & Lyn W. Fogle. 2013. Family language policy and bilingual parenting. I: Language Teaching 46(2):172-194.

King, Kendall A., Lyn W. Fogle, A. Logan-Terry. 2008. Family Language Policy. I: Language and Linguistics Compass 2(5): 907-922.

Mazur-Andersson, Anna. 2018. English Mother Tongue Instruction. Hidden Curriculum and Heteroglossic Repertoires. MA-thesis. Lund: Lund University.

Soler, Josep & Zabrodskaja, Anastasia. 2017. New spaces of new speaker profiles: Exploring language ideologies in transnational multilingual families. I: Language in Society 46: 547-566.