Förskollärarens kompetens skapar möjligheter till lärande i förskolans ateljé

Estetisk verksamhet har en undanskymd roll i förskolans styrdokument. Detta trots de potential till lärande som bildskapande och andra estetiska aktiviteter erbjuder barn i förskolan. Genom förskollärarens kompetens och egna engagemang för bildskapande och med ateljén som rum för sådana aktiviteter, kan en arena för estetiska lärprocesser bli till.

Estetiska lärprocesser är viktiga för barns utveckling och lärande och bidrar till barns utforskande av sin omvärld, identitetsutveckling och språkutveckling. Ateljén som rum för skapande finns i de flesta svenska förskolor i dag. Men vilken roll spelar förskolläraren i att iscensätta för skapade och vilken roll spelar utformningen av ateljérummet för barns estetiska lärprocesser?

I Yvonne Lindhs studie från Åbo Akademi undersöks förskoleateljén som rum och arena för estetiska lärprocesser. De huvudsakliga teoretiska utgångspunkterna är sociokulturellt perspektiv och barnperspektiv. Hon har observerat bildskapande aktiviteter i sju ateljéer i fem olika förskolor.

Fokus i studien är tre olika delar: hur förskollärare introducerar och iscensätter estetiska lärprocesser genom materialval och uppgifter, hur barnens arbeten och strategier svarar mot förskollärarens intentioner samt om rummens utformning och innehåll har betydelse för det skapande arbete som undersöks.

I studien benämns de som arbetar i förskolan omväxlande för lärare eller förskollärare. För läsbarhetens skull används i den här texten förskollärare för att benämna de som arbetar i förskolan.

Vad är estetiska lärprocesser?

Lindh presenterar att estetiska lärprocesser är ett begrepp med många betydelser, men det finns vissa kriterier för vad en sådan process bör innehålla. Ett kriterium är enligt Mäkelä (2012) att det måste innebära någon form av gestaltande eller kreativ process. Marner (2011) betonar att det också behöver finnas med något praktiskt görande, det räcker inte med teoretisk förståelse för ett material eller en teknik.

Ytterligare kriterium är enligt Lilja (2011) att den estetiska lärprocessen behöver innehålla ett kommunikativt inslag som ger möjligheter att kommunicera med andra uttryck än med verbalt språk. Det ska finnas möjlighet att med fantasin uttrycka sig på nya sätt.

Estetiska lärprocesser är lärande om, i, med och genom konsten

I Lindhs studie beskrivs att det råder delade meningar om vilket lärande estetiska lärprocesser kan leda till. Lindström (2012) menar att konst och konstnärliga uttryck är utgångspunkten och ett lärande kan ske om, i, med och genom konsten.

• Att lära om konsten innebär att barn utvecklar ett språk och ett ordförråd för att kunna tala om konst och beskriva hur den ser ut eller vad man gör.
• Att lära i konsten innebär att få vara i en skapandeprocess och själv uppleva hur ett konstuttryck, exempelvis bildskapande, blir till och påverkas av olika tekniker och material.
• Att lära med konsten är vanligt i skolan, där konstnärliga uttryck ofta används som hjälp för att uppnå ett annat lärande i andra ämnen. Ett exempel från förskolan skulle kunna vara att barn målar för att lära sig benämna olika färger. Men det skulle också kunna handla om att genom att konstruera och måla en jordglob och på så sätt lära sig var olika länder ligger i förhållande till varandra.
• Att lära genom konsten innebär att barnet har fått uppleva konsten och att uttrycka sig med konst. Det innebär också att barnet har förstått betydelsen av skapandeprocessen.

Rummets betydelse för estetiska lärprocesser

Ateljén har flera funktioner och möjligheter till lärande i förskolan. Lindh beskriver tre olika funktioner som ateljén kan ha:

Det relationella rummet

I ateljén som ett relationellt rum hjälper designen av rummet, exempelvis möbleringen och tillgängligheten till material, att skapa relationer mellan de som vistas där. Främst skapas och upprätthålls relationer mellan barnen eller mellan barn och förskollärare, men barnen kan också ha relationer med rummet.

Det märks framförallt i de stunder där dörren till ateljén är öppen utan att det pågår någon förskollärarledd aktivitet. Barnen kan då lockas in i rummet på egen hand.

Det pedagogiska rummet

Ateljén som ett pedagogiskt rum kan också beskrivas som en lärandemiljö. Det pedagogiska rummet är en plats där förskollärarens intentioner för undervisningen kan förverkligas.

Beroende på vilken aktivitet som erbjuds, lärarens förhållningssätt och hur tillgängligt materialet är för barnen, kan ateljén som pedagogiskt rum bli antingen en kontrollerande eller en kommunikativ arena. För att vara en kommunikativ arena behöver designen av rummet vara flexibel, lätt att förändra och ge möjligheter till fria val.

Det annorlunda rummet

Ateljén som rum innefattar andra förväntningar på och föreställningar av vad som ska ske i rummet, än vad förskolans övriga lokaler gör. Därför kan ateljén beskrivas som ett annorlunda rum.

Ateljén står för ett utforskande av material och tekniker, där det inte finns färdiga lösningar eller instruktioner för hur ett skapande ska gå till. Det annorlunda rummet liknar en verkstad, där barnens egna skapande och utforskande är i fokus.

Förskolläraren som förmyndare eller inspiratör

Lindh har analyserat förskollärarens roll i ateljén utifrån två olika perspektiv, förmyndarperspektiv och ett integrerande processinriktat perspektiv.

Lindh menar att förmyndarperspektivet sätter förskollärarens kontrollerande och styrande roll i centrum. Det integrerande processinriktade perspektivet ser förskolläraren mer som en inspiratör som använder sina egna kunskaper i bildskapande för att stötta barnen att komma vidare i sin skapandeprocess.

De två perspektiven synliggör olika maktförhållanden mellan barn och förskollärare. Förskolan präglas av maktförhållanden mellan vuxna och barn, där vuxnas röster ofta är överordnade barnens. Maktförhållanden behöver dock inte vara begränsande för barnen, utan kan också bidra till att barnen får stöttning i sin utveckling och lärande.

I studien visas hur förskollärarna växlar mellan att agera förmyndare och inspiratörer i undervisningen i ateljén. Rollen kan växla inom samma aktivitet eller mellan olika aktiviteter.

I bildskapandet varierar förskollärarens styrning av aktiviteten mellan att vara friare guidning till att vara påtaglig styrning. Det är alltså inte fråga om att förskolläraren är på ett visst sätt i alla situationer, utan olika strategier för att estetiska lärprocesser ska bli till.

Iscensättning av estetiska lärprocesser på vetenskaplig grund

Lindhs studie är ett bidrag till det förskolepedagogiska forskningsfältet genom sitt fokus på estetiska lärprocesser. Det är ett område som inte är så utforskat, vilket gör att Lindh i sin etnografiska studie bidrar till att visa hur ateljéverksamhet ser ut och hur den kan förstås i förskolan.

Studien ger indikationer på utvecklingsområden för att kunna bedriva estetisk verksamhet på vetenskaplig grund i förskolan. Ett sådant utvecklingsområde är en ökad medvetenhet och förhållningssätt när förskolläraren iscensätter uppgifter i ateljén.

Lindh menar att materialet ofta kan vara för svårt för barnen och att förskollärarens förväntningar kan vara för högt ställda. Förskollärarens egen kompetens och engagemang inför materialet och uppgiften blir därför avgörande för att främja barns skapandeprocesser.

Text: Sanna Hedrén, Linköpings universitet

Källor:

Lilja, E. (2011). Att kunna tänka bortom det jag redan vet. Bild i skolan, (1), 35–38.

Lindh, Y. (2022). Förskoleateljén som plats och som arena för estetiska lärprocesser. Länk till annan webbplats. Doktorsavhandling, Åbo Akademi.

Lindström, L. (2012). Aesthetic Learning About, In, With and Through the Arts: A Curriculum Study. (s.166-179) International Journal of Art & Design Education. Vol. 31. Murray Hill: Wiley-Blackwell.

Marner, A. (2011). Gör skolan till en aha-upplevelse. Bild i skolan, (2), s. (31–32).

Mäkelä, E. (2012). Halt anka utan aktivitet. Bild i skolan, (2), (s. 31–32).