Skillnad i syn på kunskap skapar skillnad i betygssättning
Lärare i Finland och i Sverige har lite olika syn på kunskap och inlärning. Det finska betygsystemet är mindre detaljstyrt än det svenska och de nationella proven används främst som information om tillståndet i den finska skolan.
Den här artikeln presenterar resultat av forskning. Texten är framtagen vid ett universitet eller högskola på uppdrag av Skolverket.
Läs om hur vi sammanställer och sprider kunskap om resultat av forskning
I delrapporten ”Vad krävs för godkänt i kemi?” av Viveca Lindberg och Ragnhild Löfgren analyseras ländernas läroplaner och lärarnas arbete med prov och bedömning. Rapporten ingår i boken Kemiundervisning, text och textbruk i finlandssvenska och svenska skolor.
Det finns vissa skillnader mellan länderna i själva lärarpraktiken Bland de finska lärarna förekom det till exempel gemensam provkonstruktion och bedömning. Hos de svenska lärarna fanns inte motsvarande kollegiala praxis. Dock fanns en form av ”vidgad” kollegialitet eftersom lärobokens förslag på provfrågor användes av flera lärare. Att det går att se dessa förslag på provfrågor som ett led i kollegiekonstruktion beror på att de använda läromedlen är författade av verksamma lärare.
Skillnader i kunskapssyn
De finska proven hade betydande inslag av kortsvarsfrågor och flervalsfrågor. De olika frågorna poängsattes. Totalsumman avgjorde betyget på provet. I Sverige hade lärarna vanligtvis G-, VG- eller MVG-frågor. G-frågorna efterfrågade ofta fakta kunskaper, medan de andra frågorna krävde mer av analys och förståelse.
Enligt författarna fanns en viss skillnad i hur lärarna såg på kunskap och lärande. De finska proven prövade i en mening hur väl eleverna läst läroboken och detta mättes sedan kvantitativt med poäng. I Sverige fanns hierarkisk kunskapssyn, där faktakunskaper räckte för betyget G, medan de högre stegen krävde mer av förståelse och analys.
Mindre detaljstyrt i Finland
Författarna konstaterar att det finska betygsystemet är mindre detaljstyrt och lämnar större utrymme för lärarens eget professionella omdöme, än det svenska systemet. Till exempel har finska myndigheter bara definierat innehållet i ett av betygsstegen. Både Sverige och Finland har nationella prov, men i Finland används resultaten främst som information om tillståndet i den finska skolan. De används, enligt författarna, inte för att utvärdera enskilda elevers kunskaper.
Men det finns också likheter mellan länderna. Till exempel har Finland liksom Sverige också ett målrelaterat betygsystem. Båda ländernas styrdokument betonar också att bedömningsunderlagen ska ha en mångsidig karaktär. Det finns även likheter i lärarutbildning gällande bedömningsfrågor. De intervjuade lärarna i studien hade snarlika erfarenheter av sin utbildning. De konstaterade att bedömningsfrågor inte hade någon framträdande roll i lärarutbildningen.
Tydligare vardagsanknytning i Sverige
En mer övergripande skillnad är att lärarna i Sverige varit utsatta för flera reformer och därmed behövt förändra sin praxis, i Finland har systemet varit betydligt stabilare. De finska lärarna tycks också förhålla sig betydligt friare till sina styrdokument än de svenska kollegorna.
Det fanns också vissa skillnader mellan vad som bedömdes i respektive land. I Sverige fanns en tydligare vardagsanknytning än i Finland.
Text: Johan Samuelsson
Källa:
Vad krävs för godkänt i kemi? Viveca Lindberg och Ragnhild Löfgren. Publicerad i boken Kemiundervisning, text och textbruk i finlandssvenska och svenska skolor – en komparativ tvärvetenskaplig studie (red. Inger Eriksson).