Ämneskunskap måste utvecklas med ämnet

Pedagogisk ämneskunskap (PCK, pedagogical content knowledge) handlar inte bara om en viss kunskap, utan snarare om lärares hantverk när de löser sina problem inom undervisning.

Den här artikeln presenterar resultat av forskning. Texten är framtagen vid ett universitet eller högskola på uppdrag av Skolverket. Refererade forskare svarar självständigt för innehållet.
Läs om hur vi sammanställer och sprider kunskap om resultat av forskning

Det menar professor Marissa Rollnick, professor vid University of the Witwatersrand i Johannesburg, Sydafrika.

Det som gör PCK till ett så viktigt begrepp är enligt professor Rollnick att det definierar lärares expertis och professionella kunskap. Det är en specialiserad kunskapsform som enbart lärare har. En annan viktig aspekt är att det är kopplat till ämneskunskap.

PCK handlar om vad lärare "gör" med ämneskunskaperna för att göra vetenskapliga idéer intressanta för elever. Detta gäller inte minst förmågan att konkretisera det ofta mycket abstrakta innehållet i till exempel kemi, som är Marissas eget område. Hon uppskattar också att forskningsområdet sammanför resultat från annan forskning. Detta gäller till exempel vikten av att ta hänsyn till elevernas tidigare kunskaper när ett nytt område ska introduceras, något som studerats flitigt inom NV-didaktisk forskning.

Lära för att undervisa en djupare process

En av de stora utmaningarna för lärare i naturvetenskap är enligt professor Rollnick att använda sin ämneskunskap på ett sådant sätt att ungdomar kan lära sig ämnet. I sin forskning har hon sett att när lärare lär sig ett ämne för att undervisa, så är det en annorlunda och mycket djupare process än när de lär sig bara för att de vill veta något. När lärare förbereder sig för att undervisa inom ett område som är nytt för dem, blir ämneskunskapen som de utvecklar tätt sammanvävd med deras idéer om hur de faktiskt skall undervisa stoffet.

Ämneskunskapen måste utvecklas i takt med ämnet

För professor Rollnick handlar PCK inte bara om en viss kunskap, utan snarare om lärares hantverk när de löser sina problem inom undervisning. Ofta är lärarna själva inte helt medvetna om vilka kunskaper de använder i undervisningen. Hon har utarbetat en modell som beskriver lärares kunskaper i form av ett antal kunskapsdomäner.

Exempel på sådana domäner är kunskap om studenterna, kunskap om ämnesinnehåll, kunskap om undervisningskontexten, samt en allmän pedagogisk kunskap. Lärare använder dessa kunskaper i sin praktiska undervisning, vilket i modellen kallas för manifestation.

För att kunna beskriva PCK krävs att sådana manifestationer i klassrummet identifieras, för att sedan härledas tillbaka till läraren för att se vilka kunskapsdimensioner som är aktiva. Detta kan sedan användas för att hjälpa andra lärare att utveckla sin kunskap inom de domäner där det behövs för att förbättra undervisningen.

Som avslutning till intervjun poängterar Marissa vikten av flexibilitet som pedagogiskt redskap, och vikten av att ha möjlighet att utveckla sin ämneskunskap i takt med att ämnet utvecklas. Att vara öppen för förändring och lära sig nytt gäller inte bara ämneskunskap, utan också att lära sig vad som får eleverna att skratta, och vad de går igång på. Om lärare inte förstår vad som är viktigt i elevernas liv, så kommer de inte att kunna undervisa dem väl.

Senast uppdaterad 25 mars 2019