Att förstå religiositet i dagens Europa

Hur kan vi tala om religion och religiositet i Europa i dag? Många forskare ifrågasätter sekulariseringstesen och hävdar att Europa snarast kan beskrivas som ”post-sekulärt” där vi ser tecken på religionens återkomst eller nya synlighet i samhället.

Den här artikeln presenterar resultat av forskning. Texten är framtagen vid ett universitet eller högskola på uppdrag av Skolverket. Refererade forskare svarar självständigt för innehållet.
Läs om hur vi sammanställer och sprider kunskap om resultat av forskning

Vad innebär då begrepp som ett ”post-sekulärt samhälle och religionens nya återkomst eller synlighet som en del teologer talar om? Och vad kan detta innebära för undervisning i religionskunskap?

Den allt sedan 1960-talet så omdiskuterade sekulariseringtesen omfattar tanken om att världen genomgår en sekularisering, det vill säga att religion och religiositet minskar i betydelse och så småningom kommer att försvinna genom en alltmer omfattande och tilltagande modernitet grundad i förnuftstro och vetenskaplighet (Berger, 1980). ”Religionens, okunnighetens och vidskeplighetens slutgiltiga försvinnande” som Cox uttrycker det (1999).

Inte sällan betraktas sekulariseringen som ett nollsummespel; ju mera drag av modernitet i samhällsutvecklingen, desto mindre religion och religiositet. Man har visat på ett minskande deltagande i gudstjänster och andra religiösa riter, samtidigt som tidigare religiösa institutioner som till exempel sjukhus och skolor frikopplats från civilsamhället (Boeve, 2008).

Under senare år har allt fler forskare ifrågasatt de olika sekulaririseringsteorierna. Inte minst flera som tidigare förfäktade dem, som till exempel Peter Berger och Harvey Cox, har bytt ståndpunkt. Cox går numera så långt att han beskriver sekulariseringstesen som ”det tjugo århundradets stora myt” (Cox, 1999, s. 135). Det är kanske inte så mycket sociologernas fakta som ifrågasätts. I västvärlden förekommer utan tvekan en minskning avseende gudstjänstdeltagande etc., utan snarare vad som fokuseras i mätningarna, liksom att religion och religiositet i stora delar av den övriga världen snarare växer än avtar i betydelse (Sweeney, 2008). Sekulariseringstesen är således ett uttryck, hävdar kritiker, för ett europeiskt upplysningsparadigm som bekräftar sig självt. Det är tid för, menar forskare, en ny typ av sociologi och andra metoder för att kunna tolka och förstå tidens religiösa uttryck.

Religionens återkomst eller nya synlighet

Kritiker till sekulariseringstesen pekar idag på religionens återkomst eller religionens nya synlighet. Det är inte ovanligt att se påståenden om att religion blev alltmer framträdande genom händelserna 9/11 2001, men forskare pekar på att religion blev alltmer synligt långt tidigare. Exempel på denna religionens återkomst eller nya synlighet förläggs till exempel redan till 1955 då den amerikanske predikanten Billy Graham organiserade stora möten på Harringay Stadium i London, och till det Andra Vatikan-konciliet som fick en stor uppmärksamhet i media. Något som den katolska kyrkan inte alls hade räknat med eller var van vid, skriver Michael Hoelzl och Graham Ward i The New Visibility of Religion. Studies in Religion and Cultural Hermeneutics (2008).

Är det då en återkomst av religion i samhället eller är det en ny synlighet? För att tala om återkomst, måste ju tanken vara att det är samma fenomen som varit dolt som framträder igen, påpekar Hoelzl och Ward (2008: 1-2) och menar att det idag handlar om en ny synlighet.

Den religion och religiositet som framträder i dagens kulturella kontext är en ny religiös medvetenhet och består av religiösa former som vi inte sett tidigare, hävdar Hoezlz och Ward (2008:2). De båda forskarna pekar på fenomen som de manifestationer som förekom vid prinsessan Dianas död, ”Världens Ungdomsdag” organiserat av Katolska kyrkan, Taizeé-möten och muslimska samlingar i gatorna vid Ramala eller i Islamabad som sådana radikalt nya uttryck av religion. Vi kan ännu inte riktigt dechiffrera och förstå dessa fenomen på djupet.

Också inom akademiska sammanhang används religion och religiösa perspektiv och material för filosofiska diskussioner av filosofer som till exempel Slavoj Zizek, Alain Badiou, Jürgen Habermas och Gianni Vattimo på nya sätt. Detta gör inte dessa filosofer till religiösa men de själva uttrycker att de kan problematisera sina perspektiv mera radikalt med hjälp av religion och religiösa perspektiv (Hoezlz & Ward 2008: 2). Också modeskapares användning av religion pekar mot religionens nya synlighet. Här finns exempel från kommersiella kampanjer av Calvin Klein som använder ett religiöst språk som Eternity och verk av artister som Bettina Rheims, Gibert och George och Damien Hirst, där också religiös symbolik används. Ytterligare exempel med religionens synlighet är böckerna om Harry Potter och flera filmskapares som Mel Gibson, Krzysztof Kieslowskis och Lars von Triers användning av olika gnostiska symboler.

En ”post-sekulär” värld

Begreppet post-sekulär används ibland för att beskriva en ny förståelse av religion och religiösa uttryck i Europa och för att underminera eller avskriva sekulariseringstesens giltighet (jfr Sigurdson 2009). Begreppet kan ses som en deskriptiv term för att beskriva vad en del forskare, då främst vissa teologer beskriver som Europas nya religiösa landskap, men också som ett metodologiskt begrepp för att analysera dessa förändringar (Boeve 2008:188). Här understryks således en transformering av religion i Europa, där särskilt dimensioner av ”avtraditionalisering” och ”pluralisering” anses känneteckna denna utveckling (Boeve 2008:187-209). En ”avtraditionalisering” innebär i detta perspektiv ett intresse från särskilt många unga i Europa att knyta an till flera olika religiösa traditioner. Därmed skapas svårigheter vid traditionsförmedlingen av traditionella religiösa traditioner och system från en generation till nästa.

Religiösa uppfattningar förändras och nyanseras således genom nya uttryck. Det kan vara genom religiösa uttryck som meditiation och kontemplation, tro på en högre kraft, ande eller makt i stället för en personlig Gud eller en uppfattning om ett liv efter döden, inklusive en tanke om återfödelse som blandas, nyanseras och transformeras till nya former. Inte sällan talar en allt större grupp människor snarare om spiritualitet än om religion, som många anser pekar mot något alltför traditionellt och instängt. Man kan säga att religion filtreras genom ens egen subjektivitet och religionen kommer därigenom att relativeras och transformeras till form och innehåll beroende på egna individuella behov (Boeve 2008:188-192).

En ”pluralisering” av religion och religiösa uppfattningar är också mycket tydlig i Europa. Det innebär avsevärt mer än den pluralisering av uppfattningar och värderingar som enbart en sekularisering ger upphov till. Idag finns många av världens tro och traditioner närvarande i hela Europa, liksom alla de olika samfund och rörelser som uppkommit under historiens gång inom den kristna traditionen. Den religiösa mångfalden utmanar och ifrågasätter egna försanthållanden, samtidigt som de alla kan utgöra reservoarer för konstruktioner av berättelser, ritualer, världsbilder och religiös praxis (Boeve 2008:192-195).

Vaghet och ”någonting”-ism

Forskare ser att en religiös avtraditionalisering och pluralisering i Europa leder till att en klassisk kristen tradition transformeras och nyanseras. Kristendomen har i Europa mist sin förgivettagna och traditionella position och en stor grupp ungdomar i Europa kan beskrivas som post-traditionella religiösa individualister (Boeve 2008:194-195). Religion synes då ofta transformeras till en vag uppfattning om att ”det finns något mera”, det vill säga det som forskare kallar en ”någonting-ism”. Men, det kan å andra sidan också framkalla livaktiga religiösa praktiker med inslag från många olika religiösa traditioner från hela världen. Så har naturligtvis religion och religiösa traditioner alltid fungerat, men sådana nya blandningar av religiösa uttryck förstärks och fördjupas i och med världens globalisering och medias sekundsnabba återkoppling.

Didaktiska implikationer

Religion framträder som en komplicerad väv av olika dimensioner av uppfattningar, dogmer och religiösa praktiker. Religion befinner sig således i rörelse och förändras i relation till samhällens historiska, politiska och ekonomiska kontexter. Inte minst kan vi se detta i vår egen europeiska kontext som diskuterats ovan. Detta väcker frågor om hur vi talar om och ger utryck för religion i dagens klassrum. Kanske kan begrepp som post-sekulär, avtraditionalisering och pluralisering hjälpa oss att fördjupa, konkretisera och aktualisera ett ämne som inte sällan kritiseras för att inte ta till vara elevers egna erfarenheter och frågeställningar. Religionskunskapsämnet kritiseras även för att uppehålla sig alltför mycket vid religioners historiska dimensioner och sällan utmana med hjälp av nutida förändrade religiösa händelser och fenomen. Förhoppningsvis kan vi förändra detta i linje med de iakttagelser av nutida fenomen som diskuterats ovan. Religionslunskapslärare bör således, om vi accepterar det som framförts här ovanför, ”stå på tå” och scanna av Europa och världen och ha förmågan att dechiffrera religionens nya synlighet.

Text: Kerstin von Brömssen

Referenser

Berger, P. (1980) The Heretical Imperative. London: Collins.

Berger, P. (1999) The Desucularisation of the World: A Global Overview. I P. Berger (ed.) The Desucularisation of the World. Resurgent Religion and World Politics, s. 1-18. Grand Rapids: Eerdmans.

Boeve, L. (2008) Religion after Detraditionalization: Christian Faith in a Posrsecular Europe. I G. Ward & M. Hoelzl (ed.) The New Visibility of Religion. Studies in Religion and Cultural Hermeneutics, s. 187-209. London: Continuum International Publishing Group.

Cox, H. (1999) The Myth of the Twentieth Century. The Rise and the Fall of ”Secularisation”. I G. Baum, (ed.) The Twentieth Century. A Theological Overview, s. 135-143. New York: Orbis.

Hoelzl, M. & Ward, G. (2008) Introduction. I G. Ward & M. Hoelzl (ed.) The New Visibility of Religion. Studies in Religion and Cultural Hermeneutics, s. 1-11. London: Continuum International Publishing Group.

Sigurdson, O. Sweeney, J. (2008) Revising Secularisation Theory. I G. Ward & M. Hoelzl (ed.) The New Visibility of Religion. Studies in Religion and Cultural Hermeneutics, s. 15-29. London: Continuum International Publishing Group.

Senast uppdaterad 19 mars 2019