Att ”göra om” historiekunskap till historieundervisning

Hur historielärares förståelse av historieämnet ser ut har betydelse för de val, såväl dagliga som långsiktiga, lärare gör kring sin undervisning. Hur detta kan se ut visar Mikael Berg i sin licentiatuppsats "Historielärares historier: Ämnesbiografi och ämnesförståelse hos gymnasielärare i historia".

Den här artikeln presenterar resultat av forskning. Texten är framtagen vid ett universitet eller högskola på uppdrag av Skolverket. Refererade forskare svarar självständigt för innehållet.
Läs om hur vi sammanställer och sprider kunskap om resultat av forskning

Varje dag gör lärare ett antal olika didaktiska val i sin yrkesutövning. Det kan handla om vilket eller vilka syften som ligger till grund för ett visst urval av ett ämnesinnehåll. Det kan också handla om hur ett ämnesinnehåll ska gestaltas i en kurs, med en viss elevgrupp. Mikael Berg undersöker mot vilken förståelse av historieämnet som lärare gör dessa val.

Frågan är särskilt intressant med anledning av det tolkningsarbete lärare har att göra i relation till de nya ämnesplaner som införts från hösten 2011, både på grundskolan och i gymnasiet. Det är viktigt att ha i åtanke att ämnesplanerna måste filtreras genom lärare och deras ämnesförståelse innan det blir undervisning av dem.

Tre faser formar ämnesbiografin

Mot bakgrund av detta måste lärares transformation, den process där de ”gör om” och anpassar sin egen kunskap till en konkret undervisningssituation, betraktas som en av lärares huvuduppgifter. Denna omformning bildar utgångspunkten för Berg. Genom begreppen ämnesbiografi och ämnesförståelse fångas de mer djupgående förhållningssätten som historielärare har till sitt ämne. Berg baserar sitt resultat på en enkätundersökning med historielärare, med utgångspunkt i denna har han sedan valt att göra djupintervjuer med några av de lärare som svarat på enkäten.

Ämnesbiografi är ett centralt begrepp i studien. Berg visar att det framförallt är tre faser som formar ämnesbiografin. Allra viktigast är hemmet. De tidiga mötena med ämnet, kanske med historieintresserade föräldrar eller bara det faktum att det har funnits en boklig tradition i familjen har framhållits som viktiga för lärarnas ämnesbiografi. Här visar det sig även att de värderingar som lärarna möter under sin uppväxt tenderar att påverka deras förståelse av ämnet.

Relationen till ämnet historia förändras över tid

Den andra fasen som påverkar ämnesbiografin är utbildning. Flera av lärarna i Bergs studie vittnar om att universitetsstudier i grunden förändrade deras relation till ämnet, men även tillfällen till fortbildning under sin yrkestid verkar ha betydelse.

Den tredje fasen i sammanhanget utgörs av yrkestiden och lärarkollegiet, den aktuella skolkulturen. Genom det ämnesbiografiska angreppet kan Berg visa att en lärares relation till ämnet inte är något statiskt, utan den förändras över tid, i relation till de faser som identifierats. I detta avseende menar sig Berg kunna peka på två centrala utvecklingslinjer. Det ena handlar om att ämnesuppfattningen tenderar att utvecklas till att bli allt mer komplex, det andra att ämnesförståelsen förändras från att ha varit prövande till att bli en övertygad orientering i ämnet. I den meningen mognar historielärarens relation till ämnet.

Olika grundsyner på ämnets syfte och innehåll

Berg visar i sin studie att lärare kan ha olika ämnesförståelser som handlar om hur ämnets syfte och innehåll förstås.

Han urskiljer tre huvudpositioner som också kan vara överlappande hos den enskilde läraren. En bildningsorienterad ämnesförståelse är den vanligaste. Denna kommer till uttryck i en idé om att historieämnet står för en bildningskunskap som kan vara viktigt ur ett medborgarperspektiv. De lärare som präglas av en kritiskt orienterad ämnesförståelse betonar metodiska aspekter hos ämnet och strävar efter att träna eleverna i att dekonstruera historiska framställningar, men också i att de själva ska kunna göra historiska rekonstruktioner.

Den tredje positionen, identitetsorienterad ämnesförståelse, utgör den minsta gruppen bland de historielärare som Berg intervjuat. För dessa lärare har historia nära koppling till identitetsfrågor, närmast till existentiella frågor, där nuet blir bildar utgångspunkten för historieundervisningen. Detta med ämnesförståelse tycks också vara något som är något av en generationsfråga. De yngre lärarna dominerade bland dem som hade en identitetsorienterad ämnesförståelse.

Bergs undersökning pekar alltså på vikten av att uppmärksamma lärares relation till ämnet för att förstå det som sker i skolan, framförallt när det gäller ämnesplanernas genomförande. Här har studien en potential att fungera som inspirationstext för ämneslagens eget interna utvecklingsarbete och det inte bara i historia.

Text: Martin Stolare

Artikeln Historielärares historier: Ämnesbiografi och ämnesförståelse hos gymnasielärare i historia. länk till annan webbplats

Senast uppdaterad 19 mars 2019