Både reflektion och handling centralt för att förändra normer

Det räcker inte att undervisa om att orättvisor finns. Istället behöver man visa på hur normer skapas omkring oss, av andra och inte minst av oss själva.

Den här artikeln presenterar resultat av forskning. Texten är framtagen vid ett universitet eller högskola på uppdrag av Skolverket. Refererade forskare svarar självständigt för innehållet.
Läs om hur vi sammanställer och sprider kunskap om resultat av forskning

Istället för att bjuda in representanter för dem som anses avvika från normen eller bara prata om dem som bryter mot normen, bör lärare och elever analysera hur normerna skapas och hur normer bidrar till att vissa människor exkluderas medan andra ses som ”normala”.

Bryt!, RFSL:s och Forum för levande historias metodbok om normer kring kön, etnicitet, sexualitet, klass och funktionsförmåga, inleds med en kort presentation av teorier om relationen mellan normer och makt. Bokens huvudfokus är praktiska övningar för att ifrågasätta normer i skolan, på arbetsplatser och i andra sammanhang.

Antologin Normkritisk pedagogik består av tio kapitel. Den är ett resultat av författarnas enskilda forsknings- och pedagogiska projekt samt fleråriga nätverksträffar mellan forskare och praktiker, aktiva inom högre utbildning, gymnasieskola, museivärlden, ideella organisationer och statliga myndigheter.

Boken inleds med redaktörerna Janne Bromseths och Frida Darjs genomgång av centrala begrepp och perspektiv inom normkritisk pedagogik. De är båda genusvetare verksamma vid Stockholms universitet respektive RFSL. Bokens huvudteman är utmaningar med att arbeta med likabehandlingsfrågor samt praktiska exempel på hur skolan och andra institutioner kan bidra till att förändra normer och skapa ett mer inkluderande samhälle.

Normer sätter gränser för hur vi förväntas vara

Normer är föreställningar och oskrivna regler som formar människors beteende och åsikter. Normer påverkar vad vi anser är rätt/normalt och fel/avvikande och är gränser för vad som uppfattas som önskvärt, menar författarna till Bryt!. De som tillhör normen reflekterar sällan över normernas effekter – normer tas för givet. Till exempel tar de flesta personer för givet hur kvinnor respektive män ska klä sig och det är först när någon bryter mot normer som de blir synliga.

De som bryter mot normen klumpas ofta ihop och ses som en enhetlig grupp. Det är exempelvis vanligare att någon uttalar sig om hur alla homosexuella eller muslimer är, än hur alla heterosexuella eller kristna och sekulariserade är, förklarar författarna till Bryt!.

Normer reproduceras i skolan

Skolan är en central plats för (åter)skapandet av normer, konstaterar Bromseth. Exempelvis framställs i läroböcker och i andra skolsammanhang heterosexualitet som något naturligt och önskvärt medan samkönade kärleksrelationer osynliggörs eller skildras som mindre önskvärda. Heteronormativa strukturer kallas de strukturer som gör att heterosexualitet ses som norm för människors sexuella preferenser medan homosexualitet beskrivs som något avvikande. Heteronormativitet upprätthålls även när man framställer icke-heterosexuella som i behov av samhällets tolerans och elevers empati. Just detta är ett vanligt pedagogiskt arbetssätt i skolor, menar Bromseth.

Undervisning om de ”Andra” upprätthåller skillnader

Det är t.ex. vanligt att skolor bjuder in RFSL eller andra organisationer att berätta om homosexualitet eller att elever får diskutera vad de tycker om homosexualitet och vilka rättigheter ”de homosexuella” som grupp bör ha i samhället. Frågorna lyfts ofta fram vid enskilda lektioner, temadagar eller temaveckor. Att utveckla elevers tolerans, acceptans och förståelse för och kunskaper om ”de Andra” brukar vara centrala syften med sådana pedagogiska insatser. Däremot diskuteras inte heterosexualitet på detta sätt – istället upprätthålls den som en outtalad norm, menar Bromseth, som benämner arbetsmetoden ”Andrafokuserad strategi”.

Bromseth och författarna till Bryt! ser en rad risker med pedagogiska metoder som lägger fokus på ”de Andra”, medan normerna förblir oproblematiserade:

  1. Man missar normer och maktstrukturer som gör att vissa människor ses som avvikande och andra som normala (t.ex. vilka strukturer gör att endast fåtal homosexuella vågar vara öppna med sin sexualitet i skolan eller varför homosexuella måste gång på gång berätta om sin sexualitet medan heterosexuella inte behöver göra det).
  2. I ”Andrafokuserad strategi” finns ett outtalat men underförstått antagande att alla i klassen är heterosexuella och att de ska bli mer toleranta mot ”de Andra” och att undervisningsdeltagarna i sig inte är utsatta för diskriminering.
  3. När de som förmodas tillhöra normen (t.ex. heterosexuella elever) får diskutera ”de avvikandes” villkor och rättigheter upprätthålls i själva verket normen.

Se hur normer upprätthålls och vilka som tjänar på dem

Istället för ”Andrafokuserad strategi”, där fokus läggs på exempelvis funktionsnedsatta, muslimer eller transsexuella, förordar författarna till Bryt! och Normkritisk pedagogik att man synliggör och ifrågasätter normer och deras konsekvenser. Genom att reflektera över sin och andras roll i skapandet av normer samt utforska hur man kan förändra missförhållanden kan man också skapa en grund för ett mer inkluderande samhälle.

Arbetsmetoden kallas normkritisk eller normmedveten pedagogik och innebär att man synliggör hur normer hänger ihop med olika maktstrukturer. Målet är att vända blicken bort från ”de Andra”, och istället rikta sökarljuset mot hur normen och ”de Andra” skapas och vilken roll människor omkring oss (inklusive vi själva) har i dessa processer. Centrala frågor inom normkritisk pedagogik är: Vilka processer/normer skapar grunden för diskriminering och uteslutning? Varför diskrimineras människor? Vilka tjänar på dessa normer och vilka exkluderas? Hur bidrar normerna till upprätthållandet av vissa privilegier?

Reflektera och agera för att förändra

Normkritisk pedagogik handlar inte bara om att analysera omgivningen utan även om att tillsammans med andra utforska hur man kan påverka situationer så att missförhållanden inte får ett fäste eller upprätthålls, menar Agneta Josephsson (dramapedagog) och Lotta Björkman (gymnasielärare i drama och samhällskunskap) i sina artiklar i Normkritisk pedagogik. Med hjälp av forumteater kan man exempelvis spela upp olika scener från elevernas vardag och få dem att agera och prova alternativa handlingar och lösningar, menar Josephsson. På så sätt kan man synliggöra förtryck och normer samt utveckla elevers inlevelseförmåga och handlingsförmåga.

Huvudbudskapet från förespråkare för normkritisk pedagogik är att handling i kombination med reflektion över sitt eget och andras beteende och sätt att uttrycka sig är centrala medel för att motverka förtryck, kränkande behandling, diskriminering och uteslutning.

Text: Vanja Lozic (vanja.lozic(AT)uvet.lu.se)

Bryt!: ett metodmaterial om normer i allmänhet och heteronormen i synnerhet. länk till annan webbplats

Normkritisk pedagogik: makt, lärande och strategier för förändring, Janne Bromseth & Frida Darj (red.). Uppsala: Centrum för genusvetenskap, Uppsala universitet, 2010

Senast uppdaterad 19 mars 2019