Bedömning kräver anpassning till samtidens klassrum

I det moderna klassrummet möter eleven en rad olika undervisningsresurser; böcker, Power Points, lärarens berättelser och digitaliserade medier men bedömning är alltjämt konstruerad efter ett klassrum där papper och penna dominerar. Men en relevant bedömning kräver anpassning till samtidens klassrum.

I Insulander, Lindstrand & Selanders ”Designing the Middle Ages: Knowledge emphasis and designs for learning in the history classroom” analyseras hur undervisningen och lärandet interagerar i en komplex process. I denna process ingår en rad olika aktiviteter och resurser jämte tal och text. Bilder, ljud, animationer och rörliga media är exempel på sådana resurser.

Sammantaget innebär det att klassrummen är vad som brukar kallas ”multimodala”. Lärandet, enligt författarna, handlar inte om överföring av kunskaper utan ses snarare som en konstant process där elever möter, hanterar, tolkar och förstår dessa olika resurser.

Inkonsekvent klassrumsbedömning

Författarna analyserar och diskuterar specifikt hur olika historiska kunskapsformer blir till i undervisning i olika skolsammanhang, närmare bestämt studeras två klassrum.

De visar hur ett av klassrummen framförallt erbjuder tillfällen där elevens förmåga att minnas och återge historiska fenomen och händelser tränas. I undervisning värderas visserligen elevernas kunskaper mot läroplanens kunskapskrav men samtidigt blir klassrumsbedömningen inkonsekvent. T.ex. får eleverna inte visa prov på att aktivt själv analysera, dra slutsatser eller använda sig av sin kunskap i olika sammanhang (Detta brukar också kallas procedurell kunskap). Det finns tillfällen då undervisningsresursen har ett innehåll där elevens procedurella kunskap skulle kunna prövas, men detta görs inte. Istället får eleverna svara på frågor och lösa en uppgift utifrån en pappersutskrift av en Power Point. Frågorna här är främst inriktad på att återge ett specifikt innehåll. Även en annan uppgift har möjligheter att erbjuda tillfälle för eleverna att visa förståelsekunskap, men även här hamnar fokus mest på att minnas och återge ett innehåll.

Men kunskapsaspekter som handlar om mer procedurella aspekter kommer oftare till utryck i undervisning på en annan skola. Eleverna fick ta del av smartboard-undervisning, stadsvandringar, museibesök etc. Utifrån detta skulle sedan en bok konstrueras. Författarna ser att eleverna här fick möjlighet att visa på ett brett spektrum av historiska kunskaper som är av mer analytisk och procedurell karaktär.

Bedömningen måste anpassas

Det fanns andra skillnader mellan klassrummen. I ett av klassrummen var fokus på elevens återgivande av kunskap och i detta klassrummet var också inslaget av multimodalitet litet. I klassrummet som erbjöd många olika undervisningsresurser fick eleverna också möjlighet att visa kunskaper där analys och förståelse var viktiga inslag.

Författarna diskuterar huruvida bedömningen av elevernas kunskaper är fullt ut anpassade efter det multimodala klassrummet. I det ena klassrummet är så inte fallet, flera av de undervisningsresurserna (t.ex. film) tycks inte bli ett underlag för bedömning. I det andra klassrummet får eleverna visa vad de kan genom att lösa uppgifter där en bred repertoar av resurser används, här tycks i vart fall bedömningen vara anpassad till det multimodala klassrummet.

Författarna har inga svar på hur bedömningen av elevernas kunskaper bättre skulle kunna anpassas till detta klassrummet men de konstaterar att så måste ske.

Text: Johan Samuelsson

Källa:

Insulander, E., Lindstrand, F., & Selander, S. (2016). Designing the Middle Ages: Knowledge emphasis and designs for learning in the history classroom. Historical Encounters: A journal of historical consciousness, historical cultures, and history education, 3(1), 31-42.