Beläggen för feedback inte så starka som ofta hävdats

Bedömning har blivit en allt större del av lärares vardag och vikten av återkoppling har betonats från många håll. Men beläggen för återkopplingens betydelse i skolan är kanske inte så robusta som det har gjorts gällande, enligt en kritisk granskning av några av de metastudier som många forskare refererar till.

En viktig uppgift för forskningen är att kritiskt granska och problematisera det som tas för givet och hålls för sant. I fråga om utbildning kan ett sådant förgivettagande exemplifieras med den höga status formativ bedömning fått de senaste åren. Efter pedagogen John Hatties stora genombrott med boken Synligt lärande råder i det närmaste konsensus om vikten av framåtsyftande feedback för effektivt lärande. Inte minst i Sverige har Hatties resultat nått stor spridning.

Problemet med metastudier

Frågan är emellertid hur robusta resultaten är. Forskaren Stefan Ekecrantz har i artikeln ”Feedback and Student Learning? – A Critical Review of Research” undersökt några av de metastudier som ofta förekommer i litteraturgenomgångar av formativ bedömning. En metastudie är en systematiserad översikt av forskningsartiklar inom ett specifikt forskningsfält. För större generaliserbarhet och för att undvika svagheter i enskilda studier läggs data och resultat från undersökningarna ihop och syntetiseras. Men en del kritik har riktats mot metastudier och hur de har använts. Vissa forskare har ifrågasatt antagandet att komplexa och kontextberoende fenomen kan fångas med hjälp av sammanställningar av kvantitativa analyser. Annan kritik har handlat om metodologiska spörsmål. Den kritiken har ibland kommit från forskare som själva ägnar sig åt kvantitativa studier.

Ekecrantz betonar vikten av att undersöka primärforskningen som metastudierna bygger på. I sin artikel granskar han metodologiska frågor om validitet – att verkligen mäta det man säger sig mäta – och relevans genom att kritiskt analysera metoder och resultat i några av de metastudier som ofta åberopas när vikten av formativ bedömning i skolsammanhang framhålls.

Oviss vetenskaplig grund för feedback för lärande

En av de metastudier som många refererar till är Klugers och DeNisis undersökning ”The effects of feedback interventions on performance” från 1996. Artikeln används i en hel del litteratur om formativ bedömning som empiriskt stöd för dess stora effekt på elevers lärande. Hattie är en av dem som nyttjar den.

Ekecrantz diskuterar hur de reservationer och begränsningar som Kluger och DeNisi ger uttryck för tenderar att suddas ut och så småningom försvinna i ett slags visklek när andra forskare refererar till artikeln. Men vad handlar artikeln egentligen om?

Metastudien består av 131 studier om feedback. Värt att notera är att många av studierna inte alls gjordes i skolmiljö. Trots det är de alltså ofta del av det empiriska underlaget för effekter av feedback på lärande. Ekecrantz väljer bort de studier som inte handlar om elevers och studenters lärande. Kvar blir 55 studier, varav 36 rör studenter i högre utbildning, 18 elever i motsvarande grundskolan och en elever i gymnasiet (high school). Men i bara elva studier kunde lärandet beskrivas som akademiskt och handla om sådant som vi vanligen förväntar oss att utbildning ska syfta till, enligt Ekecrantz. Det innebär att den empiriska grunden för feedback i skolsammanhang är rätt begränsad i metastudien. Flera av studierna har dessutom många år på nacken och hade det redan när metastudien gjordes.

Att flera av studierna genomfördes för ganska länge sedan – ofta på 60- eller 70-talet – väcker frågan om hur relevanta de är för vår förståelse för feedback i dag. Ett möjligen större bekymmer är att för den som ser lärande som socialt, historiskt och kulturellt situerat, borde forskning som klumpar samman lärande i olika ämnen och åldersgrupper vara av ringa värde, funderar Ekecrantz. Han tror att forskare som hänvisar till metastudierna inte alltid har tillräcklig kunskap om studiernas design. Ytterligare en aspekt värd att nämna är att Ekecrantz upptäckt en del metodiska brister i flera studier. Som exempel kan nämnas en studie där testgruppen fick mer tid för en uppgift än kontrollgruppen, vilket rimligen borde ha viss inverkan på resultatet.

Formativ bedömning ännu en pedagogisk fluga?

Att forskningsstödet för feedback i lärandesammanhang inte är så starkt som ofta påståtts betyder inte att vi ska slänga det överbord. Absolut inte, menar Ekecrantz. Däremot skulle han vilja se mer av de nyanserade resonemang som Kluger och DeNisi för. De konstaterar exempelvis att olika typer av feedback fungerar på olika sätt och att viss feedback faktiskt inte för lärandet framåt. Beröm som riktas mot elevens person är exempel på feedback som snarast verkar ha negativ effekt på lärande. Men rätt riktad feedback kan vara till gagn för elevers och studenters lärande. Olika former av feedback diskuteras av Hattie och Timperley i den vida spridda undersökningen ”The power of feedback”.

Ekecrantz tror också att det behövs nya metastudier där relevanta studier om lärande ingår. Det senaste decenniets intresse för formativ bedömning innebär att det lär finnas en hel del empiriskt material om bedömning i skolsammanhang att tillgå. Han efterfrågar slutligen kritiska undersökningar där begrepp som effektivitet och effektstorlek skärskådas. I en verklig pedagogisk situation är det nämligen inte givet att läraren har ork eller tid att välja vad forskningen ansett vara mest effektivt.

Text: Martin Malmström

Källor:

The power of feedback. Länk till annan webbplats.

The effects of feedback intervention on performance. Länk till annan webbplats.