Bra skolor ser elever som behöver stöd

En bra skola klarar att hantera den variation av barn som normalt finns på varje skola och ger eleverna goda förutsättningar både socialt och vad gäller lärande. Sådana skolor ser elever i behov av särskilt stöd som betydelsefulla elever.

Så beskriver professor Bengt Persson, Högskolan i Borås och professor Claes Nilholm, Högskolan för Lärande och Kommunikation i Jönköping de skolor som de uppfattar som bra skolor ur ett specialpedagogiskt perspektiv.

– Det är väldigt viktigt att skolan ser att de här eleverna är betydelsefulla så att man satsar tid och resurser så att de får en bra skolsituation, säger Claes Nilholm. Enligt honom är det vanligt att svenska skolor ser det som viktigt att satsa på denna elevgrupp.

På frågan om forskningsresultat och slutsatser från deras egna studier, som de uppfattar som särskilt viktiga för att få bra skolor ur ett specialpedagogiskt perspektiv, beskriver Claes en klassrumsstudie. Läraren lyckades nå kunskapsmässiga såväl som sociala framsteg bland elever i behov av särskilt stöd. I klassen gick flera elever i stort behov av särskilt stöd. Läraren utformade en trygg klassrumsmiljö med tydliga rutiner samt samtidigt en lärandemiljö med hög grad av delaktighet. Läraren arbetade utifrån en tydlig ideologisk ståndpunkt vilken i det här fallet innebar en positiv syn på att eleverna sinsemellan är olika. Grupparbete var en central del lärarens arbete. Lärarens tidigare gjorda examensarbete med de slutsatser hon hade dragit i detta arbete, hade styrt hur läraren sedan hade utformat sin undervisning.

Varierande förmåga att hantera elever

Det finns oklarheter kring vad som gör att elever bedöms vara i behov av särskilt stöd, enligt Bengt Persson. Bakgrundsfaktorer som intellektuell begåvningsnivå, kön och socialgruppstillhörighet kan tillsammans bara beskriva en mindre del. 80 procent beror på andra faktorer enligt den stora fleråriga studie Bengt har arbetat med där 8 800 elever ingår. Vad är det då som huvudsakligen har betydelse för varför elever behöver särskilt stöd?

- Interaktionen i klassrummet, säger Bengt. Det handlar om sådant som är ”relaterat till den sociala miljön i klassrummet, lärarens undervisning och interaktionen mellan elever och annat”. Den stora utmaningen är utreda detta mer och Bengt efterlyser djupanalyser vilket saknas i forskningen.

Skolors förmåga att hantera elever i behov av särskilt stöd varierar. Det som på en skola uppfattas som ett stort problem är på en annan skola inget problem. Bengt understryker med att säga: ”Det vet vi, det har forskningen visat att det är på det sättet”. På motsvarande sätt vet vi att det kan det vara så att en elev som får problem i en klass behöver inte få det i en annan klass.

Elever blir problembärare

Elever blir problembärare i skolan, enligt Claes. Han säger att forskningen visat att det ofta rutinmässigt blir vad han kallar för ”en individualisering av problem”. Det innebär att när problem uppstår så tillskrivs elever problemen och elever blir därmed ”problembärare”. Enligt Claes krävs det ett problematiserande av hela skolmiljön vilket fördes fram redan i Lgr 69. Där stod att när en elev får svårigheter i undervisningen ska i första hand en omprövning göras av skolans arbetssätt. Men det har oftast inte skett enligt forskningen.

– Idag sker också en ännu starkare individualisering av svårigheter genom att fler barn blir diagnosticerade. Diagnosticeringen kan ha fördelar men kan också vara farligt om individens funktionssätt fokuseras utan att hänsyn tas till miljön. Individen kan bli betraktad som onormal och som problembärare. Samtidigt är det miljön, sättet att undervisa, sätt att organisera grupper som skolan kan påverka. Claes beskriver det som en paradox, skolledarparadoxen, där skolledare upplever att de inte kan påverka elever så mycket och att ”man tror kanske att elevernas svårigheter beror på dom själva och inte har så mycket med lärmiljön att göra. Men det är ju den som rektorer kan påverka och även lärare!”.

Vet ganska lite om effekterna

Elever som har fått mycket och tidigt stöd i grundskolan, har i mycket liten utsträckning gått vidare till gymnasieskolan. Bengt Persson betonar, utifrån resultaten i den fleråriga studien, vikten av att skolledare, speciallärare och specialpedagoger tänker till. För: ”den dag man bestämmer sig för specialpedagogiska åtgärder, kvantitativt omfattande eller i speciella grupperingar, så är det ett väldigt viktigt avgörande”. Ett annat sätt att tolka resultaten från den longitudinella studien, som Bengt tar upp, är att behoven varit alltför stora i förhållande till de insatser som har satts in. Eleverna hade möjligen så stora svårigheter redan från början att stödet varit otillräckligt gentemot behoven.

– Men vi vet egentligen ganska lite om effekterna av specialpedagogiskt stöd till elever i behov av särskilt stöd, säger Bengt. Det finns oklarheter och kunskapsluckor inom det specialpedagogiska området och om effekterna av specialundervisningsinsatser. Här saknas forskningsresultat. Claes tillägger att de insatta åtgärderna för elever ofta inte har följts upp och utvärderats, detta enligt gjorda enkätstudier.

Det saknas uppföljning även av mer omfattande förändringar av specialpedagogisk verksamhet i Sverige. Ett exempel är införandet av specialpedagoger. De verkar ha kunnat etablera en mer handledande funktion. I och med avsaknaden av uppföljande forskning saknas dock kunskap om konsekvenser för elever i behov av särskilt stöd. På motsvarande sätt som vid införandet av specialpedagoger, införs nu nya reformer som ändrar det professionella landskapet, genom införande av speciallärare. Det kan finnas goda intentioner med reformer inom skolan, men det kan hända helt andra saker när reformerna iscensätts. ”Det vet vi inte minst genom skolforskningen, skolhistorien är fylld av sådana exempel”, avslutar Claes.

Intervjuare: Johan Malmqvist