Det finns inga enkla lösningar på beteendeproblematik

Beteendeproblematik är ett globalt mycket debatterat och omstritt område. Kanske mest omstritt inom hela utbildningsområdet, enligt professor Philip Garner. Det råder oenighet om hur sådan problematik yttrar sig, hur den uppstår, hur den ska hanteras, benämnas och definieras.

Den här artikeln presenterar resultat av forskning. Texten är framtagen vid ett universitet eller högskola på uppdrag av Skolverket.
Läs om hur vi sammanställer och sprider kunskap om resultat av forskning

Professor Philip Garner vid University of Northampton har arbetat med området beteendeproblematik i utbildningssammanhang under 35 års tid. Hans uppfattning är att lärare ofta står handfallna och är konfunderade över sin roll när beteendesvårigheter uppstår. De ställer istället krav på föräldrar att de ska ta ett större ansvar i uppfostran av barnen och ungdomarna.

”Ett minfält av definitioner”

De beskrivningar och definitioner som används för beteendeproblematik leder till debatt. Professor Garner beskriver området som ett ”minfält av definitioner”. Traditionellt ses beteendeproblem ofta utifrån ett medicinskt synsätt där ett beteende ska behandlas eller botas. Istället för att grundligt undersöka orsaker till beteendeproblem söks förenklade lösningar på ett komplext och svårt problem. När det gäller beteenderelaterade problem hos elever görs ofta inte noggranna undersökningar med flera professioner inblandade.

Det saknas kunskap om problembeteende

Philip Garner jämför med andra utredningar av svårigheter, till exempel av fysiska svårigheter. Då samverkar flera professioner på ett sätt som inte sker när det handlar om beteenderelaterade svårigheter. Professor Garner beskriver exempel med elever som har synsvårigheter. En serie av fokuserade initiativ sätts då in för att åtgärda synproblematik så fort som synsvårigheterna upptäcks. Flera professioner samverkar för att hantera denna typ av svårigheter. Detta görs utifrån aktuella vetenskapliga rön.

Det görs ofta inte några motsvarande ingående undersökningar för att finna orsaker till problembeteende enligt Professor Garner. Han anser att det saknas kunskap om hur sådana undersökningar ska göras. Dessutom betraktas dessa barn och ungdomar som fiender till ordning och till skola. Enligt denna uppfattning betonas inte samarbete med eleverna, de ses snarare som fiender som ska besegras.

Medicinska förklaringar är förenklingar

På en fråga om beteende i förhållande till medicinska diagnoser är Philip Garner kritisk till nuvarande framgångar för förenklade förklaringar. Förenklade förklaringar används ofta när vi ställs inför komplex problematik som vi inte förstår, eller inte ens vill försöka förstå. Medicinska förklaringar och medicinering är exempel på förenklingar som är attraktiva för många. Detta har vi, enligt professor Garner, sett tydligt när det gäller adhd och det stora genomslag som adhd-medicinerna har fått.

Adhd-medicinerna har varit dyra att utveckla men har samtidigt kommit att bli enorma vinstmaskiner för läkemedelsföretagen. Enligt Professor Garner är Medicinering ”en snabb och enkel lösning till ett komplext problem, men det är inte ens en lösning, sannolikt så fördjupar det istället problematiken”.

Professor Garner pekar på att det finns ett stort motstånd mot alternativa sätt att hantera beteendesvårigheter. Delvis beror det på att sådana lösningar blir dyra eftersom beteendeproblematik är ett mycket svårt och komplext område. Han beskriver att det finns ett flertal, en ”cocktail” av, faktorer som påverkar. Det finns i stort sett aldrig bara en enda faktor som bestämmer beteendet eller leder till beteendesvårigheter.

Beteendeproblem är svårdefinierade

En annan bidragande svårighet vid arbete med beteendesvårigheter är att de yttrar sig på så många olika sätt. Dessutom uppfattas samma typ av beteendeproblematik väldigt olika. Det som i en skola betraktas som extremt olämpligt beteende betraktas i en annan skola som ”ja det här är bara en ung person som testar systemet, som försöker undersöka gränserna etc.”. Professor Garner anser att det är relaterat till en brist bland ”oss professionella” att inte undersöka hur organisationerna fungerar.

Organisationerna sätter upp strikta rutiner som förväntas fungera för alla elever. Garner anser att detta inte kan fungera. Han föreslår att man, tillsammans med elever, ställer kritiska frågor om hur skolor på 2000-talet ska vara utformade. En fråga han tycker är värd att ställas; Är dagens skolor utformade så att de har de lärandemiljöer som passar eleverna och är de effektiva utifrån elevernas förutsättningar? Han menar att vi utgår från ett antagande att det är så men ifrågasätter själv detta antagande.

Media påverkar elevernas beteende

Ibland efterfrågas en skoltyp som fanns för 30-40 år för att lösa beteendeproblematik som uppstår idag. Professor Garner anser att förespråkare för en sådan tillbakagång inte tar hänsyn till samhällets tekniska utveckling. Denna tekniska utveckling påverkar beteendet. Som exempel nämner Garner datorer, mobiler, tv och andra medier som för med sig mängder med intryck genom dataspel och filmer. Det är, utifrån forskning, ingen tvekan om att dessa media har en stor inverkan på barns och ungdomars beteende.

Det finns inga bevis för att beteendeproblemen har ökat

På den sista frågan om beteendeproblemen ökar svarar professor Garner att det är den fråga han har fått flest gånger under åren vid intervjuer. Han säger med bestämdhet att det inte finns något som helst bevis, som är tillförlitligt och statistiskt säkerställt, att beteendet bland barn och ungdomar har blivit sämre över tid.

Text: Johan Malmqvist

Philip Garner

Professor Philip Garner är professor vid the School of Education vid University of Northampton. Han bedriver forskningsprojekt som handlar om beteendesvårigheter.

Garner är också redaktör för den vetenskapliga tidskriften Support for learning.

Han har varit redaktör för båda upplagorna av The Sage Handbook of Emotional and Behavioural Difficulties. Den senare upplagan är från 2014. 67 mycket framstående forskare inom området har författat bokens 36 kapitel. I introduktionskapitlet, skrivet med de andra två redaktörerna, skriver Garner att boken ska ses som en utgångspunkt i förståelsen av det lilla vi faktiskt vet om emotionella och beteenderelaterade svårigheter. Boken innehåller ett flertal olika perspektiv på området beteendesvårigheter.

Det huvudsakliga innehållet består av översikt av svårigheter som förekommer, vilka relateras till olika parter som berörs av den beteendeproblematik som uppstår (eleverna, föräldrar, lärare etc.). Internationella förhållanden tas upp samt olika problem vad gäller:

  • definitioner
  • mätningar
  • orsaker
  • interventioner
  • lärarutbildning
Publicerad 27 oktober 2016.  Senast uppdaterad 28 september 2020.