Digitala verktyg olika bra på att visa vad eleverna förstår

Lärare behöver använda flera olika metoder för att få syn på hur eleverna utvecklar sin förståelse, och det är här de digitala verktygen kan få betydelse. Men det är inte alla verktyg som hjälper läraren att få syn på vad eleverna har förstått.

Hur kan vi veta att eleverna har förstått något? Hur kan lärare observera elevers lärande? Och vilka möjligheter kan digitala medier erbjuda för lärare och elever i att synliggöra kunskapsutveckling?

Dessa frågor ligger till grund för artikeln ”The potential of digital tools for enabling the observation of comprehension in the classroom” där två forskare beskriver fyra fallstudier om observation av elevförståelse med resultat som inkluderar fyra lärare och fyrtiofyra elever på gymnasiet. Av studiens fyra exempel är det endast i ett fall som hela lektionspasset designats med det digitala verktyget som en resurs i förståelseprocessen. Samtliga fall visar att användandet av digitala verktyg verkar bidra till elevernas förståelse för ämnet och sin lärandeprocess, men att det är en utmaning för läraren att få syn på dessa processer under ett lektionspass. Det är först när läraren medvetet låter eleverna använda det digitala verktyget på olika sätt under lektionen som möjligheterna till observation uppstår.

Ordmoln, informationssökning och skrivprogram

I det första fallet valde läraren ett nätbaserat ordmoln som utgångspunkt för att engagera eleverna i en kollektiv process i att diskutera innehållet i en text. Ordmolnet blev en gemensam referenspunkt för eleverna när de skulle resonera om sin förståelse av innehållet, men läraren menade i sin reflektion att det var svårt att observera hur mycket eleverna verkligen förstått. Användandet av ordmoln bidrog inte till att synliggöra elevernas lärande på det sätt som läraren önskat.

I det andra exemplet använde eleverna informationssökning som underlag för en gemensam diskussion av ett innehåll. Eleverna uppfattade uppgiften som stimulerande och läraren menade att han i sina observationer kunde studera elevernas förmåga att välja ett ämne, hur de använde engelska och hur aktiva de var. Samtidigt gav eleverna uttryck för en fördjupad förståelse för innehållet i ämnet först vid de efterföljande gruppintervjuerna.

I det tredje fallet använde eleverna ett vanligt skrivprogram för att summera en text hemma, texter som läraren sedan använde som utgångspunkt för en gemensam textdiskussion. Även här var det först i de efterföljande samtalen som eleverna gav uttryck för mer utvecklade reflektioner kring innehållet. Eleverna kunde även sätta ord på vad arbetssättet innebar för deras lärande.
De nämnde dock inte verktyget i sig, utan menade att skriva, få respons och sedan revidera texten var vanligt förekommande i deras undervisning.

Verktyg som gav möjlighet att uttrycka förståelse

I det fjärde fallet arbetade eleverna gemensamt med att skriva en teknisk instruktion i ett delat textdokument. Texten projicerades därefter på stor skärm för diskussion och bearbetning i helklass.

Här fungerade det digitala verktyget som en möjlighet för eleverna att uttrycka sin förståelse på olika sätt. Läraren kunde observera hur en kollektiv förståelseprocess utvecklades i en cykel av reflektion, diskussion och gestaltning av förståelse.

Författarna menar att det digitala verktyget erbjöd – och användes – till att utveckla förståelse både individuellt och på gruppnivå, för att i ett andra skede övergå till en kollektiv process i helklass, samtidigt som läraren kunde följa och observera processens olika nivåer. 

Observationer, lärarberättelser och elevintervjuer

Studien kombinerade klassrumsobservationer med lärarberättelser och elevintervjuer. Efter varje observerat lektionstillfälle skrev läraren ner en beskrivning av undervisningspasset samtidigt som en av forskarna genomförde gruppintervjuer med elever.

Genom studiens metod kom forskarna fram till att lärarberättelserna i samtliga fyra fall stämde överens med elevernas beskrivning av undervisningens innehåll, men att lärarna i de tre första fallen inte upplevde att de fått syn på elevernas förståelseprocesser i tillräckligt hög grad.

Läraren såg inte den fördjupade förståelsen

När eleverna intervjuades i grupp gav de däremot uttryck för reflektioner och en fördjupad förståelse, något som läraren inte kunde fånga i klassrumsinteraktionen. Eleverna menade även att arbetet med de olika – och i skolan ganska vanliga – digitala verktygen bidragit till deras kunskapsutveckling.

Det var dock endast i det fjärde fallet som läraren också menade att elevernas processer var synliga även under lektionstillfället, något som användandet av det valda digitala verktyget bidrog till.

Forskarna vill gärna påminna om gruppintervjun efter lektionen som ett pedagogiskt verktyg i sig. Att be eleverna reflektera över sin förståelseprocess, till exempel att med hjälp av mobiltelefonen spela in sina reflektioner hemma i en minut och sedan skicka till läraren, skulle kunna vara ett sätt att arbeta vidare med så kallad metareflektion, menar författarna.

Text: Marie Leijon

Källa:

The potential of digital tools fo Länk till annan webbplats.r enabling the observation of comprehension in the classroom. Länk till annan webbplats.