Dubbel avskiljning av elever ett hot mot demokratin

Gymnasieelever delas upp på skolor och program. Nivågruppering används i stor utsträckning, specialpedagogiskt stöd ges ofta utanför elevers ordinarie klass. Joacim Rambergs avhandling visar på stora hinder för skapandet av en inkluderande och demokratisk skola.

Den här artikeln presenterar resultat av forskning. Texten är framtagen vid ett universitet eller högskola på uppdrag av Skolverket. Refererade forskare svarar självständigt för innehållet.
Läs om hur vi sammanställer och sprider kunskap om resultat av forskning

Gymnasieskolan kan ses som en obligatorisk skolform även om den per definition är frivillig. Nästan alla elever påbörjar idag en gymnasieutbildning. Ramberg sätter gymnasieskolans sätt att organisera utbildningen i relation till en likvärdig och rättvis utbildning för alla. Han menar att en likvärdig och rättvis utbildning för alla är grunden för ett modernt demokratiskt samhälle.

På det sätt som gymnasieskolan idag fungerar så är den ett hot mot utvecklingen av en inkluderande och rättvis demokratisk skola, enligt Ramberg. Till exempel utsätts en stor grupp elever för en dubbel uppdelning. De avskiljs till vissa skolor och program. I dessa skolor används i stor utsträckning nivågruppering men även specialpedagogiskt stöd som är utanför den klass de tillhör. Fördelningen av specialpedagogiska resurser är också problematisk eftersom föräldrars utbildningsnivå har betydelse för tillgång till dessa resurser.

En unik totalundersökning

Ramberg framhåller att studiens fokus och upplägg är unikt. Det är den första studien som ger en övergripande bild av det studerade området. Enkäter skickades läsåret 2010/2011 till landets samtliga gymnasieskolor. Merparten skolor, 764 av 950, deltog i undersökningen. Drygt hälften var kommunala och knappt hälften var fristående gymnasieskolor. I undersökningen deltog också ett mycket litet antal gymnasieskolor som drivs av landsting.

  Joakim Ramberg har alltså studerat 1. nivågruppering och 2. var specialpedagogiskt stöd ges. Han har även studerat ett tredje område som handlar om 3. tillgången till speciallärare och specialpedagoger.

1. Nivågruppering är vanligt i många gymnasieskolor

Nivågruppering används i 43 procent av gymnasieskolorna. Cirka en fjärdedel av gymnasieskolorna svarar att nivågruppering används i stor eller i mycket stor utsträckning i kärnämnen. Nivågrupperingen används oftast i matematik följt av svenska och engelska.

Ramberg har undersökt elevernas meritvärden från årskurs nio för varje gymnasieskola. Avhandlingen visar att nivågruppering används i större utsträckning i de gymnasieskolor där det genomsnittliga meritvärdet är lågt.

Ramberg betonar att forskningsläget generellt inte visar på positiva effekter av nivågruppering. För elever med låga studieresultat har nivågruppering tydligt negativa effekter. Ramberg skriver att det är konstigt att så många skolor ändå väljer att använda nivågruppering.

2. Stöd ges oftast utanför ordinarie gymnasieklass

  I enkäten finns tre frågor som tar upp var stödet ges. Svaren ger ett entydigt svar oavsett hur frågorna har formulerats. Det specialpedagogiska stödet ges i mycket stor utsträckning utanför de ordinarie grupper som eleverna tillhör. Svaren från två av frågorna visar att drygt 80 procent av gymnasieskolorna ger stödet utanför den ordinarie gruppen i stor eller mycket stor utsträckning.

3. Speciallärare och specialpedagoger saknas ofta

Ramberg definierar tillgången till speciallärare och specialpedagoger som tillgång till specialpedagogiskt stöd. I en stor andel gymnasieskolor (37,5 procent) saknas speciallärare och specialpedagoger.

I skolor med lägre genomsnittlig meritpoäng finns det oftare tillgång till speciallärare och specialpedagoger än i skolor med högre genomsnittlig meritpoäng.

Ramberg framhåller särskilt de resultat som visar på effekter av föräldrarnas utbildningsnivå. I skolor med samma genomsnittliga meritvärden ser man tydliga skillnader. I skolorna där föräldrarnas utbildningsnivå är högre finns det mer specialpedagogiska resurser än om föräldrarnas utbildningsnivå är lägre.

Färre specialpedagoger i fristående skolor

Det finns en uppseendeväckande stor skillnad i tillgång till specialpedagogiskt stöd mellan kommunala och fristående skolor. De allra flesta kommunala gymnasieskolorna har speciallärare och/eller specialpedagoger (90 procent). Majoriteten av de fristående gymnasieskolorna däremot saknar speciallärare och specialpedagoger. Mindre än en tredjedel av de fristående gymnasieskolorna har speciallärare eller specialpedagoger anställda.

Ramberg skriver att oddsen för att finna en specialpedagog eller speciallärare är åtta gånger lägre i en fristående skola jämfört med i en kommunal skola. Då har Ramberg kontrollerat för genomsnittlig meritpoäng, föräldrars utbildningsnivå, andel elever med utländsk bakgrund och skolstorlek.

Gymnasieskolans utveckling

n mängd reformer har genomförts sedan 90-talet, såsom decentralisering, kommunalisering, valfrihetsreform och friskolereform. Det har enligt Ramberg skett en förändring av utbildningsrelaterade värdefrågor. Han anser att frågor om demokrati, gemenskap och rättvisa har fått minskad betydelse. Istället har en mer individualistisk, nyliberal och marknadsstyrd ordning fått företräde. Därmed stärks en uppdelad gymnasieskola tvärtemot demokratiska målsättningar.  

Avhandlingen heter Special education in Swedish upper secondary schools. Resources, ability grouping and organization. Joacim Ramberg lade fram avhandlingen vid Stockholms universitet den 29 maj 2015.    

Text: Johan Malmqvist                                                                   

Avhandlingen Special education in Swedish upper secondary schoolslänk till annan webbplats

Pressmeddelande från Stockholms universitetlänk till annan webbplats

Intervju med Joacim Ramberg, Skola och Samhällelänk till annan webbplats

Senast uppdaterad 05 juli 2019