Elevaktiv bedömning främjar lärandet och frigör tid

Elevaktiv bedömning lär elever att bedöma sitt eget och andras arbete samtidigt som arbetssätten utvecklar deras ämneskunskaper. Dessutom lär sig eleven vad som behöver utvecklas i det egna lärandet och vad hen behöver lära mer om. Det frigör också tid för lärarna.

En av många utmaningar lärare står inför är bedömning av elevers lärande och återkopplingen till eleverna om deras lärande. En individuell återkoppling till varje elev är tidskrävande. Det kan också vara mycket svårt att få elever att faktiskt använda sig av den återkoppling de får på ett konstruktivt sätt. Ett sätt att möta dessa utmaningar är att involvera eleverna själva i bedömningsprocesserna.

I boken Att bedöma och sätta betyg: Tio utmaningar i lärarens vardag varvas forskningsresultat med beskrivningar av lärares erfarenheter av olika bedömningsprocesser. Författarna vill belysa centrala begrepp och dilemman i arbetet med bedömning och presentera förslag på lösningar till effektivare och mer elevaktiva bedömningsprocesser.

Anna Grettve, journalist, och Marie Israelsson, lärare, är två av författarna som tidigare bl.a. medverkat i Skolverkets arbete med att ta fram de nya läroplanerna för skolan, Lgr-11 och Lgy-11. Bokens tredje författare är Anders Jönsson, biträdande professor i naturvetenskapernas didaktik vid Högskolan i Kristianstad.

Återkoppling – en väsentlig del av undervisningen

Återkopplingen ska ge eleven viktig information om vad hen gjort och lärt sig, så kallad feedback. Men den ska också ge information som hjälper eleven framöver och som eleven kan använda sig av för att lära sig nytt och att därigenom förbättra sina prestationer, så kallad feedforward. Återkoppling är därför en viktig del av undervisningen men det finns mycket som tyder på att många elever inte använder sig av den återkoppling de får, menar författarna.

Eleverna måste ges möjlighet att använda återkoppling

Ett par av skälen till att elever inte använder sig av återkoppling grundar sig i lärares undervisnings- och bedömningsstrategier.

För det första måste eleverna ges möjlighet att lära sig att ta emot och använda sig av återkoppling. Därför behöver undervisningen innehålla moment där eleverna får träna på detta.

För det andra måste lärarna i sin undervisning ge eleverna möjlighet att använda sig av återkoppling. Det kan t.ex. ske genom att eleven får möjlighet att revidera en uppgift utifrån den återkoppling hen har fått eller att eleven ges möjlighet att genomföra en likande uppgift men med annat ämnesinnehåll.

Viktigt att förstå och våga använda återkoppling

En viktig anledning till att elever inte använder sig av återkoppling är att de helt enkelt inte förstår återkopplingens budskap. Om läraren t.ex. säger att ett resonemang behöver ”fördjupas” eller ”nyanseras” utan att konkretisera eller exemplifiera vad det innebär så är risken stor att elever inte kan lära sig något av en sådan återkoppling. För att återkoppling ska kunna vara framåtsyftande krävs att den mer konkret beskriver på vilka sätt en uppgift kan göras bättre och vad eleverna behöver tänka på nästa gång en liknande uppgift ska genomföras.

Många elever har svårt att förstå begreppen som används i betygskriterierna vilket gör det mer problematiskt att ge återkoppling. Men om man långsiktigt arbetar så att eleverna får möta betygskriterierna i relation till sina prestationer och arbeten så kan deras förståelse av betygskriteriernas innebörd utvecklas, konstaterar bokens författare.

Slutligen finns det vissa elever som tror att begåvning är något medfött och statiskt. Dessa elever kan rutinmässigt undvika utmaningar vilket leder till att de inte heller använder sig av återkoppling på ett konstruktivt sätt. Elever med en sådan inställning till lärande behöver särskilt mycket stöd, utmaningar och hjälp med att använda sig av återkoppling.

Gruppbaserad återkoppling mer effektiv än individuell

Återkoppling har i allt större utsträckning kommit att handla om att varje enskild elev snabbt ska få detaljerad individuell och tidskrävande återkoppling på sina prestationer, menar bokens författare. Det är en väg att gå, men det finns andra vägar som t.ex. återkoppling till en grupp, menar författarna, som understryker att individuell återkoppling inte nödvändigtvis är den återkopplingsstrategi som är mest effektiv för elevernas lärande. En vanlig föreställning är annars att återkoppling endast ska ges av läraren och att den behöver anpassas till varje enskild elev.

En konstruktiv återkoppling till en grupp elever kan ges om läraren låter elever genomföra uppgifter i grupp. När läraren ger återkoppling till gruppen kan hen passa på att aktivera eleverna som läranderesurser för varandra.

Ett annat sätt att ge återkoppling till en grupp är att arbeta med modellsvar. Till exempel kan läraren föreslå, eller tillsammans med eleverna diskutera, vad ett bra svar är på en given uppgift. Eleverna får sedan jämföra sin egen lösning med modellsvaret och på så vis få återkoppling på det egna arbetet.

Låt eleverna bli bedömare

För att elever ska kunna använda den återkoppling de får på ett konstruktivt sätt måste lärarna involvera eleverna i bedömningsprocessen, menar bokens författare. På så sätt lär sig eleverna att bedöma sitt och andras arbete och att ge återkoppling till andra på deras arbete. Eleverna lär sig också vad som behöver utvecklas i det egna lärandet och vad hen behöver lära mer om, s.k. självreglering. Dessutom kommer elevernas ämneskunskaper att utvecklas. Men författarna varnar för att låta eleverna ge summativ bedömning.

Lärandet kan främjas genom att göra eleverna delaktiga i bedömningsprocessen och genom att återkoppla till grupp istället för till individ. En effekt av ett sådant arbete blir att läraren kan använda tiden mer effektivt. Istället för att ägna stora delar av arbetstiden till att skriva individuella omdömen som inte alltid läses så noga så använder de en elevaktiv formativ bedömning som ett komplement till individuell återkoppling. Exempel på elevaktiva formativa bedömningsprocesser är självbedömning, kamratbedömning och samarbetsbedömning.

Självbedömning handlar om att eleverna successivt lär sig att bedöma sina egna prestationer och som ett resultat av det identifiera sina styrkor och utvecklingsbehov. För att eleverna ska klara detta behöver de vägledning i form av konkreta exempel. Ska man använda sig av matriser måste de ha kriterier och nivåbeskrivningar som är direkt relaterade till själva uppgiften.

Kamratbedömning innebär att eleverna identifierar styrkor och utvecklingsbehov i varandras prestationer, förklarar författarna. I likhet med självbedömning krävs då att eleverna har tillgång till tydliga kriterier, gärna framtagna i samarbete med eleverna själva. Forskningen visar att elever ibland kan vara bättre på att förklara saker för varandra än vad lärare är. Dessutom leder återkopplingen från flera olika personer till att eleverna måste processa återkopplingen i flera led.

Att ge återkoppling till andra innebär att arbeta aktivt med ämnesinnehållet och att träna sig i att tillämpa bedömningskriterierna. Genom att ge återkoppling utvecklar man också sin egen förmåga att förstå och använda sig av andras återkoppling på det egna arbetet, konstaterar författarna.

Samarbetsbedömning handlar om att lärare och elever delar på ansvaret för att bedöma ett arbete. Även här lär sig eleverna både ämnesstoffet och utvecklar sin förmåga att bedöma och återkoppla.

Ett exempel på samarbetsbedömning som presenteras av Andreia Balan (2012) handlar om att eleverna får en uppgift som de arbetar med i smågrupper. När de är klara byter grupperna lösningar med varandra. Därefter bedömer grupperna varandras prestationer med hjälp av en bedömningsmatris för att sedan ge varandra muntlig återkoppling och råd. Till sist lämnas den reviderade lösningen till läraren som gör en egen bedömning.

Ett viktigt steg i det föreslagna arbetssättet är att läraren inleder nästa lektion med en diskussion i helklass. Då resonerar man i klassen om olika sätt att lösa problemet utifrån gruppernas arbete och den bedömningsmatris som använts.

Text: Vanja Lozic

Källa:

Grettve, A., Israelsson, M., Jönsson, A. (2014) Att bedöma och sätta betyg: tio utmaningar i lärarens vardag. Stockholm: Natur & Kultur, 2014 (212 s.)

Se även:

Andreia Balans avhandling "Assesment for learning".