Elevernas lärande i centrum

Skolans huvuduppgift är att alla elever lär sig, inte att alla elever undervisas, menar John Hattie, professor vid University of Melbourne, Australien. I boken ”Synligt lärande för lärare” är han kritisk till ett alltför instrumentellt fokus på metodikfrågor, så kallade didaktiska hur-frågor.

Den här artikeln presenterar resultat av forskning. Texten är framtagen vid ett universitet eller högskola på uppdrag av Skolverket. Refererade forskare svarar självständigt för innehållet.
Läs om hur vi sammanställer och sprider kunskap om resultat av forskning

Hattie framhåller vikten av att analysera effekterna av lärarens egen undervisning och att skapa ett tillitsfullt lärandeklimat. Läraren måste också ha en klar bild av vad eleven ska lära sig under en lektion och veta hur väl varje elev har lyckats med att uppnå målen, så kallade framgångskriterier.

För att kunna skapa en brygga mellan elevers förkunskaper och de förväntade lärandemål som står i undervisningens fokus måste läraren känna till elevers förkunskaper. Läraren måste också ha kännedom om elevers lärandeförmågor, kognition, motivation, språkfärdigheter, erfarenheter osv.

Synliggjorda lärandemål underlättar måluppfyllelse

Ju mer eleverna kan om lärandemålen och vägen till framgång desto mer kommer de att engagera sig i skolan, understryker Hattie. Eleverna ska veta vad som förväntas av dem, vad de har lyckats med, vad som kan utvecklas och hur de kan uppnå lärandemålen. Både eleverna och läraren ska ha en tydlig bild av hur eleverna ska nå de uppsatta målen. Hatties råd är att under lektionen återkomma till förväntade lärandemål och ge formativ återkoppling för att på så sätt hjälpa eleverna att sätta fingret på vad de har lärt sig.

Att nå personligt satta mål ökar självförtroendet

Att få eleverna att sätta upp personliga mål är enligt Hattie en svår uppgift. Eleverna ska förstå vad de ska lära sig, hur mycket de ska lära sig och hur de ska gå till väga för att uppnå sina personliga mål. Dessutom måste eleverna veta orsakerna till att de inte har uppnått målen. Dessa och andra undervisningsstrategier är viktiga för utvecklandet av elevers självförtroende och självuppskattning, två viktiga faktorer för lärande. Forskning visar att individer med sämre skolresultat och individer ur olika minoritetsgrupper är sämre på självuppskattning, enligt Hattie.

Undervisningen ska vara på rätt nivå och målen ska vara utmanande och hela tiden över elevens aktuella kunskapsnivå för att eleven ska engagera sig. Progression handlar om utveckling av elevers kunskaper av det de börjat med. Hattie konstaterar att eleven ska ha en förförståelse för 90 procent av de saker som tas upp och kunna 95-99 procent av alla ord som förekommer i undervisningen.

Relationell tilltro möjliggör elevers inre motivation

Hattie poängterar vikten av relationell tilltro, dvs. betydelsen av ömsesidig respekt, hänsynstagande, integritetsrespekt och omsorg samt positiv atmosfär. För att öka tydligheten måste eleverna känna till de regler som gäller i klassrumet samt konsekvenserna av överskridandet av de interna gränserna.

Elever kommer till skolan med skilda förutsättningar, självbilder, syn på skolan och olika motivation. Läraren måste skapa en lärandemiljö där eleverna förlitar sig på sin inre förmåga, ser svåra uppgifter som utmaningar snarare än hinder, ser skolan som en plats dit de vill komma snarare än en otrygg och fientlig miljö.

Lärarna ska också minska riskerna för utveckling av undvikande beteende, självhandikapp, perfektionism och känsla av hopplöshet. Det kan handla om att eleverna bara ser svårigheter och hinder eller sätter upp orimligt höga krav på sig själva. Därför är det viktigt att förmedla tydliga lärandemål och förklara vägen till måluppfyllelse. En lärandemiljö där eleverna både motiverar sig själv och andra i gruppen är en grundläggande förutsättning för effektivt lärande, enligt Hattie.

Lärandet sker bäst genom samarbete i grupp och i dialogiska lärandemiljöer. Kamrateffekten och den sociala miljön är avgörande för undervisningens framgång. Det handlar om att skapa förutsättningar för trygghet, ömsesidig hjälp, stöd inom gruppen, konflikthantering och handledning, vänskapsrelationer, positiv syn på skolan och lärande samt regelbunden återkoppling. Skolan och klassrummet måste vara en plats där eleverna känner sig trygga och där de önskar tillbringa stora delar av dagen.

Dialog, inte monolog

Dialogisk kommunikation, snarare än monologisk, ska gälla i både klassrummet och arbetslaget, menar Hattie. Därmed förespråkar han ständiga diskussioner om utveckling av lärandemiljön. Kollegerna i arbetslaget ska tillsammans planera undervisningen och utveckla en gemensam förförståelse om vad som ska läras ut. Det är också viktigt att samarbeta när det gäller utvärdering av effekterna av undervisningen och uppfyllande av förväntade lärandemål, bedömningskriterier, kunskapsprogression osv.

Enligt Hattie är det oftast läraren som talar och ställer frågor medan eleven lyssnar och kommer in med korta svar på faktafrågor. Ofta handlar det om korta frågor snarare än om reflektion, utveckling av analytisk förmåga, kritiskt tänkande eller djupinlärning.

Lärare ställer i genomsnitt 200 till 300 frågor per dag och varje elev får i genomsnitt mindre än en sekund för att besvara en fråga. Forskningen visar att ju sämre skolresultat en elev har, desto mindre tid får eleven för att besvara den ställda frågan. För att klassrummet inte ska domineras av lärarens egen röst måste läraren bli bättre på att lyssna. Det kan uppnås genom en ökad variation av undervisningsstrategier, seminariekultur och coaching av elever. Utbytet av erfarenheter och perspektiv bör få en prioriterad plats, både i klassrummet och i arbetslaget, menar Hattie.

Text: Vanja Lozic

Hattie, John. "Synligt lärande för lärare". Stockholm: Natur & Kultur, 2012

Senast uppdaterad 19 mars 2019