Erfarenhetsutbyte kritisk del i kollegialt samarbete

Kompetensutveckling med tid för förändringsarbete, gemensamma mål, stark grupptillhörighet och att handlingsutrymmet inte inskränks ger bra förutsättningar för kollegialt lärande. Man kan minska friktion i gruppen och uppnå bättre resultat. Konflikter kan hindra för konstruktivt förändringsarbete.

Den här artikeln presenterar resultat av forskning. Texten är framtagen vid ett universitet eller högskola på uppdrag av Skolverket. Refererade forskare svarar självständigt för innehållet.
Läs om hur vi sammanställer och sprider kunskap om resultat av forskning

Under de senaste åren har skolpersonalens kompetensutveckling och kvalitetshöjande insatser, med fokus på bland annat kollegialt lärande, samarbete och erfarenhetsutbyte, haft en framträdande plats i skoldebatten. Sådana förändringsprocesser kan vara utmanande för alla inblandande. 

I avhandlingen ”Samarbete och lärande” belyser Lisa Stedt vid Örebro universitet hur lärare formar villkor för samarbete och deras möjligheter att lära av varandra genom samarbetet. Lärarna som ingår i studien är utvalda ur fyra arbetslag som arbetar med totalt tolv klasser i årskurserna sju till nio. Avhandlingen baseras på deltagarobservationer och intervjuer av sex lärare där fyra också var arbetslagsledare. Eftersom Stedt följde dessa lärares arbete bevittnade hon många olika samtal och interaktioner mellan olika personer.

Risk att befintliga samarbetsstrukturer kollapsar

Erfarenhetsutbyte är en lärandeprocess där vi bryter in i varandras förståelsehorisont. Genom att vi öppnar våra tolkningsvärldar för varandra, ges vi möjligheter att reflektera över och påverka varandras sätt att skapa mening, menar Stedt. Därigenom kan man öppna nya vägar till att förstå och hantera en uppgift, ett arbetssätt, en undervisningsmetod, ett innehåll i ett ämne eller ett sätt att bemöta elever. Det ökade erfarenhetsutbytet kan bidra till en positiv förändring och nya tankesätt.

Icke desto mindre kan erfarenhetsutbytet leda till att skiljaktigheterna mellan de inblandade träder fram och att förlamande konflikter blossar upp. I värsta fall kan förändringsinsatserna bli verkningslösa och resultera i att redan befintliga samarbetsstrukturer förstörs, konstaterar Stedt.

Handlingsutrymmet skapar möjligheter

Vem som initierar förändringsarbetet, relationer i arbetslaget, arbetslagsmedlemmarnas kunskapssyn och de inblandades handlingsutrymme liksom andra faktorer påverkar utfallet av förändringsarbetet och samarbetsprocesserna. Om de olika faktorerna inte fungerar på ett bra sätt kan det uppstå konflikter i gruppen. Konflikterna kan vara ett hinder för konstruktivt förändringsarbete och erfarenhetsutbyte, menar Stedt.

Individens möjligheter att påverka sin omgivning med sina handlingar kallas av Stedt ”handlingsutrymme”. Handlingsutrymme har en central betydelse för människors möjlighet till lärande, deras förmåga att planera och omsätta sina intentioner i handling. Likaså påverkas möjligheten att rätta till konsekvenserna av sina beslut och sitt agerande av hur mycket handlingsutrymme individen har. Människors möjligheter att lära av sina handlingar förutsätter att människor både kan påverka omgivningen men också att de ges möjligheten att lära av effekterna av det de gör, anser Stedt.

Avhandlingen visar att hinder för handling också blir hinder för lärande och således för förändringsarbetet i hela skolan. 

Tid är en förutsättning för samarbete

Det är viktigt att de inblandade får avsatt tid för regelbundna och formella möten, och att de finner tid för spontana och vardagliga interaktioner, understryker Stedt. Likaså måste lärarna få avsatt tid för fortbildning, kritiska reflektioner och implementering av förändringar.

Stedt betonar att det finns stora fördelar med att lärarna får tid för att se varandra i handling (t.ex. undervisning, bedömning, planering, efterarbete, etc.) eftersom detta främjar lärarnas möjligheter till erfarenhetsutbyte i det pågående arbetet och stärker gruppen. Gruppgemenskapen stärks av att lärarna får en klarare bild av vad deras kolleger jobbar med, hur de går tillväga i specifika situationer och i vilket syfte.

Gruppkännedom minskar friktion

För att gruppen ska fungera på ett optimalt sätt och för att friktionen i gruppen inte ska vara kontraproduktiv krävs det att medlemmarna känner väl varandra, är öppna för andras initiativ och att gruppen har gemensamma och tydliga mål som de alla vill jobba mot. Lärarna måste komma överens om vad som är gemensamma och vad som är individuella ansvarsuppgifter och ansvarsområden.

En viktig förutsättning för att kunna lära av varandra och utveckla skolverksamheten är att de inblandade ser varandra som resurser för att lösa uppgifter. Möjligheten att utveckla sina kunskaper, förtroendeingivande relationer i arbetsgruppen och förändringsbenägenheten hos de inblandade hänger samman med arbetslagsmedlemmarnas möjlighet att ge konstruktiva kommentarer till varandra utan att det uppstår en friktion mellan medlemmarna.

Samtidigt kan friktion medlemmarna emellan så ett frö till förändringsarbete eftersom åsiktsskillnaderna kan vara en grogrund för nya tankesätt och att utmana rådande normer, menar Stedt.

Öppenhet och lyhördhet underlättar samarbetet

Eftersom varje enskild lärares handling förändrar förutsättningar för medarbetares arbete kan friktion uppstå. Men för att samarbetet ska vara produktiv krävs det att lärarna ser varandra som en resurs och ett team, och inte som ett hot.

Genom kritiska reflektioner på andras men också sina egna förgivettaganden kan möjligheter för förändring och förbättring skapas. Detta i sig kräver att samtalsklimatet är öppet och att lärarna är lyhörda för andras synpunkter och inte går i självförsvar. När alla försvarar sina egna positioner finns inget utrymme för påverkan av varandras uppgiftsförståelse, skriver Stedt.

Stark samverkan kan leda till likformighet

Trots samarbetsprocessernas positiva sidor pekar Stedt ut en rad problem som kan uppstå i mycket starka samarbetsgrupper.

För det första kan ett samarbete framstå som starkt individberoende och därmed blir personerna i samarbetet svåra att ersätta då det krävs ett väl inarbetat samförstånd mellan lärarna.

Mycket stark samverkan kan, för det andra, leda till ett likformigt tänkande och att nya tankar blir svåra att implementera, dvs. att grupptänkandet får ett övertag i gruppens arbete. Stedt hävdar att ju mer likasinnad arbetsgruppen är desto färre olikheter som befruktar nytänkande kommer att komma fram och att invändningar som skulle kunna störa samspelet mellan lärarna inte tas upp till diskussion.

För det tredje är det lättare att bedriva ett samarbete när det handlar om enklare, avgränsade och mer konkreta arbetsuppgifter och undervisningssituationer. Sannolikt kan friktionerna under samarbetsprocesser inte överbryggas lika lätt om undervisningen och problemen är mer komplexa och avancerade, konkluderar Stedt.

Text: Vanja Lozic

Stedt, Lisbeth (2013) Samarbete och lärande - Om friktion, uppgifters komplexitet och erfarenhetsutbyten i samarbete. Stockholm: Stockholms universitet.

Avhandlingen Samarbete och lärande – Om friktion, uppgifters komplexitet och erfarenhetsutbyten i samarbete.länk till annan webbplats

Senast uppdaterad 20 mars 2019