Exponering för språket avgörande för hur vi tolkar sammansatta ord

Hur mycket man har varit exponerad för det svenska språket spelar en avgörande roll för hur man tolkar sammansatta ord. Två faktorer verkar vara viktigast – hur lång tid man har talat svenska och vilka språk ens föräldrar talar. Detta visar en ny avhandling om hur svenska sammansättningar tolkas.

I svenskan är det väldigt lätt att skapa sammansatta ord, som ibland kan bli ganska långa – exempelvis tvåspråkighetskonferensdeltagare. Detta kan vara problematiskt för både första- och andraspråksinlärare eftersom det ibland är svårt att förstå sådana komplexa ord. Skälet är att de ord sammansättningen består av kan hänga ihop med varandra på många olika sätt.

I sin avhandling undersöker Lisa Loenheim från Göteborgs universitet hur gymnasieelever tolkar svenska sammansättningars betydelse. En del av avhandlingen handlar om att jämföra hur första- och andraspråkstalare tolkar sammansättningar. Hon jämför olika grupper av elever:

• de som talar svenska som sitt enda modersmål,
• de som talar svenska som ett av sina modersmål och har minst en förälder som talar svenska som modersmål,
• de som talar flera modersmål och har föräldrar som har ett annat modersmål än svenska,
• de som talar svenska som andraspråk men började lära sig svenska före 6-årsåldern,
• de som började lära sig svenska efter 6-årsåldern samt
• de som började lära sig svenska efter 6-årsåldern och har talat svenska i mindre än 4 år.

Samma metoder att tolka sammansättningars betydelse

Studien bestod av två typer av uppgifter. I den s.k. fritextdelen fick eleverna olika sammansättningar som de skulle förklara med egna ord. I den andra delen, flervalsdelen, fick de en rad sammansättningar och flera möjliga tolkningar för varje sammansättning, som de skulle välja bland. På så sätt ville Lisa Loenheim komma åt hur man tolkar sammansättningar och vilka faktorer som påverkar tolkningen.

En av studiens övergripande slutsatser är att både första- och andraspråkstalare i stort sett använder sig av samma metoder för att tolka betydelsen av sammansatta ord. Tolkningen genomgår tre olika faser. Om sammansättningen är väl befäst i minnet tolkar man den först som en enhet, utan att analysera den utifrån dess ingående delar. Men om man inte kan göra det försöker man tolka den utifrån mönster från liknande ord. Om inte heller det är möjligt tolkar man sammansättningen kompositionellt, vilket innebär att man tolkar den första delen, förledet, som en beskrivning av den andra delen, efterledet; i ordet vinterjacka är det vinter som beskriver jacka, inte tvärtom.

Förstaspråkstalare bättre på att tolka ogenomskinliga sammansättningar

Det finns dock viktiga skillnader i hur första- och andraspråkstalare använder sig av dessa tolkningsmetoder. Studiens resultat visar att det är lättare för förstaspråkstalare att tolka sådana sammansättningar som endast kan förstås som odelbara enheter, som exempelvis jordgubbe. Andraspråkstalare använder sig däremot betydligt oftare av kompositionell tolkning, det vill säga att förledet beskriver efterledet. Detta eftersom andraspråkstalare inte känner till så många konventionaliserade sammansättningar som förstaspråkstalare. Typiskt för konventionaliserade sammansättningar är att man inte kan gissa sig till betydelsen i sammansättningen, även om man känner till betydelsen hos de enskilda orddelarna. Detta gäller ordet jordgubbe, som ju inte är en gubbe av jord. Ordet jordgubbe måste alltså tolkas som en odelbar enhet för att förstås.

Lisa Loenheim förklarar att den här skillnaden mellan första- och andraspråkstalare hänger ihop med sammansättningars frekvens i språket. Om man får höra eller läsa ett sammansatt ord väldigt ofta blir det snabbare befäst i minnet. Detta leder till att sammansättningar som är mycket frekventa börjar uppfattas som enhetliga ord och inte bara som en summa av sina beståndsdelar. Förstaspråkstalare får mer och mer varierat inflöde än andraspråkstalare och kan lättare känna igen sådana sammansättningar som helheter.

Andraspråkstalare mer kontextberoende än förstaspråkstalare

Meningen med att de olika elevgrupperna i studien fick arbeta med en fritextdel och flervalsdel var att testa om kontexten påverkar hur elever tolkar sammansatta ord. Skillnaden mellan resultaten i dessa två uppgifter visar att andraspråkstalare är mer beroende av den språkliga kontexten för att tolka sammansättningar. De uppvisade fler korrekta tolkningar i flervalsdelen än i fritextdelen, medan skillnaden hos förstaspråkstalare inte var lika stor. Detta, menar Lisa Loenheim, är också en följd av att andraspråkstalare är mindre bekanta med konventionaliserade sammansättningar och har färre befästa mönster att jämföra nya sammansättningar med. Men andraspråkstalare kan också ha svårare med betydelsemässigt genomskinliga sammansättningar, dvs. sådana där förledet beskriver efterledet. Dessa sammansättningar kan vara svåra eftersom förhållandet mellan leden kan vara av olika slag. Andraspråksinlärare kan exempelvis vara osäkra på vilket sätt ordet sol beskriver varm i sammansättningen solvarm – varm av sol, varm som sol? Det är dock lättare att tolka sådana sammansättningar i en kontext.

Betydliga skillnader även bland förstaspråkstalare

Studien visar att det finns skillnader mellan elever som talar svenska som sitt förstaspråk. Detta kan tolkas som att exponeringstiden är viktigast – ju längre man har talat svenska desto lättare är det att följa språkets mönster och lära sig det som avviker från mönstren.

Men resultaten visar att det även finns små men betydande skillnader i förståelsen av sammansättningar mellan elever som talar svenska som sitt enda modersmål och de som talar svenska som ett av flera modersmål. Det finns till och med vissa skillnader mellan elever med flera modersmål som har minst en förälder som talar svenska som modersmål, och elever med flera modersmål vars båda föräldrar talar svenska som andraspråk. De vars föräldrar inte talar svenska som förstaspråk gör felaktiga tolkningar i högre grad. Detta trots att alla tre grupper började lära sig svenska ungefär lika tidigt.

Lisa Loenheim menar att studien visar att det inte bara är ålder som är den viktigaste faktorn utan även hur mycket språkligt inflöde man har exponerats för. Elever vars föräldrar talar svenska som förstaspråk exponeras för många sammansättningar och dessutom för olika typer av sammansättningar. Man kan anta att elever vars föräldrar talar svenska som andraspråk exponeras för färre och mindre varierade sammansättningar. Detta skulle kunna leda till att konventionaliserade sammansättningar och olika sammansättningsmönster är mindre befästa hos de elever vars föräldrar är andraspråkstalare av svenska, menar Lisa Loenheim.

Viktigt att möta ett varierat språk

Att tolka svenska sammansättningar kan vara en utmaning, framför allt för andraspråkstalare. De missgynnas av att de exponeras för mindre språkligt inflöde jämfört med förstaspråkstalare, och därmed för färre olika sammansättningar. Men skillnader mellan förstaspråkstalare med olika språklig bakgrund visar att även andra faktorer också spelar en viss roll. Det gäller exempelvis hur varierat inflödet och hur många sammansättningar man möter. Lisa Loenheim drar alltså slutsatsen att det inte är flerspråkigheten i sig som påverkar vår tolkning av sammansättningar utan hur mycket man exponerats för svenska. Hög frekvens och variation av sammansättningar är avgörande för att man ska kunna tolka konventionaliserade och mindre vanliga sammansättningar. Därför är det viktigt att andraspråksinlärare exponeras för ett stort och varierat språkligt inflöde.

Text: Goran Maljan