Flerspråkiga elevers olika språk har olika funktion i lärandet

Transspråkande är ett nytt sätt att se på språkanvändande som innebär att elever lär sig bättre om de får använda alla sina språkresurser. En ny studie visar hur elever rör sig mellan språk och språkbruk när de lär sig om naturvetenskap. Resultaten visar att elevernas olika språk har olika funktion i lärandet.

Den här artikeln presenterar resultat av forskning. Texten är framtagen vid ett universitet eller högskola på uppdrag av Skolverket. Refererade forskare svarar självständigt för innehållet.
Läs om hur vi sammanställer och sprider kunskap om resultat av forskning

Språket är centralt vid lärande av naturvetenskap. Det är genom språket som vi benämner, förklarar och argumenterar om naturvetenskapliga fenomen och begrepp. Detta kan vara en utmaning för elever, och det blir ännu svårare för de elever som inte behärskar undervisningsspråket. Den syn på språk som förmedlas i transspråkande – eller translanguaging, som är den engelska termen – innebär att elever gynnas när de får använda hela sin språkliga förmåga. Detta stöds av ny forskning, som också tyder på vikten av att eleverna får stöd.

Eleverna använde ”språkliga loopar”

Annika Karlsson vid Malmö universitet och hennes medförfattare visar i en artikel hur elever och lärare i årskurs 4 till 6 använder svenska och arabiska i ett flerspråkigt klassrum. Forskarna analyserade videoinspelningar och observationer som de gjort i en klass under tre år, samt texter som eleverna hade skrivit. Resultaten visar att eleverna ofta använde arabiska för att reda ut hur svenska naturvetenskapliga begrepp hänger ihop.

– Studien visar tydligt på vilka sätt elevers användning av första- och andraspråket är en resurs i elevers lärande i de naturorienterande ämnena, enligt Annika Karlsson.

Forskarna tittade särskilt efter vilken funktion det hade för eleverna att använda båda sina språk. De såg då att eleverna kontinuerligt växlade mellan olika språk och vetenskapligt respektive vardagligt språkbruk för att kunna föra sin förståelse framåt. Forskarna kallar detta för ”språkliga loopar”. Eleverna använde ofta svenska för att benämna de vetenskapliga begreppen, som till exempel ”klorofyll”. Men för att kunna skapa samband mellan begreppen och koppla dem till sina erfarenheter från vardagen var det lättare för dem att använda arabiska. Ett exempel är när eleverna uttryckte hur olika delar kan ingå i större helheter, till exempel att klorofyll är något som finns i träd.

– Detta är viktigt, eftersom ämnesområden inom naturvetenskap byggs upp semantiskt genom att ämnesspecifika enheter relateras till varandra på ett bestämt sätt, säger Annika Karlsson.

Transspråkande i klassrummet låter elever använda hela sin kapacitet

Eleverna i Annika Karlssons studie uppmuntrades att använda såväl sina språk och gester som andra material för att skapa mening. En modersmålslärare var med som studiehandledare till klassen under en lektion i naturvetenskap varje vecka. Därmed fick eleverna möjlighet att diskutera sina tolkningar med en lärare på sitt starkaste språk och kunde uttrycka sin förståelse mer obehindrat än vad de skulle kunnat om de bara fått använda svenska. Vid ett tillfälle uppstod till exempel förvirring kring orden ”stam” och ”stjälk”, som heter samma sak på arabiska. Studiehandledaren kunde se problemet med termerna som betydde samma sak och förklara detta för eleverna. Ett klassrum som utgår från transspråkande gynnar alltså flerspråkiga elevers lärande, menar forskarna.

Transspråkande är ett ganska nytt synsätt på språk. Det går ut på att en person som är flerspråkig inte använder sina olika språk som separata enheter. Istället utgör de tillsammans en språklig repertoar som personen kan använda för att kommunicera. Detta innebär att när en flerspråkig person bara kan använda ett språk så är hen inte fri att använda hela sin språkliga kapacitet. I en klass kan detta missgynna de personer som inte har undervisningsspråket som sitt främsta språk.

Stöd i klassrummet viktigt för flerspråkiga

Allt fler forskare i såväl Sverige som internationellt har de senaste åren undersökt transspråkande vid lärande av naturvetenskap. Flera studier visar på vikten av stöd från lärare för att transspråkande ska hjälpa elever när de lär sig naturvetenskap. Till exempel har Zeynep Ünsal vid Stockholms universitet visat på problem som kan uppstå när elever inte kan få lärarstöd på sitt starkaste språk. Eleverna, som gick i årskurs 7, hade turkiska som sitt starkaste språk medan undervisningen var på svenska. Ett problem uppstod när eleverna hjälpte varandra genom att översätta ett svenskt ord som kan ha flera betydelser på turkiska. Hon såg också att elever använde turkiska för att hjälpa varandra att förstå kopplingar till vardagen som läraren gjorde. Men om läraren använde ord från vardagen som eleverna inte kände till blev det ändå svårt att skapa förståelse för det naturvetenskapliga innehållet. Detta stämmer med Annika Karlssons resultat:

– Då lärare förklarar ett abstrakt ämnesinnehåll genom ett vardagligt konkret exempel med ett vardagligt språkbruk blir det ofta missuppfattningar som leder till att undervisningen och elevernas lärande inte kommer vidare.

Enligt Annika Karlsson finns det en risk att lärare tror att allt löser sig bara för att eleverna får använda alla sina språkliga resurser. Hon menar att det behövs mer forskning om hur möjligheterna med transspråkande kan tas till vara på bästa sätt.

– Min studie visar på områden inom den transpråkande praktiken som behöver utvecklas, menar Annika Karlsson.

Nytt sätt att se på språk och lärande

En följd av att se på språk som en samlad resurs är att varje individs unika språkresurser får stor vikt. Detta är en viktig utgångspunkt i en artikel av bland andra Ofelia García, en av de mest framträdande forskarna inom transspråkande. Forskarna utgår från det unika språk som varje människa har, vilket ibland kallas för “idiolekt”. Två personers idiolekter kan skilja sig på olika sätt, bland annat i att de innehåller delar från olika språk. Men även mellan människor som enbart talar samma språk finns det skillnader i idiolekt, även om mycket naturligtvis är gemensamt. Till exempel skiljer sig människors ordförråd, sätt att uttrycka sig, dialekter och tillgång till språkljud.

Denna syn på språk innebär i förlängningen att göra en skillnad mellan språk i betydelsen “nationella språk” och de unika idiolekter som människor faktiskt använder. Ett nationellt språk blir en etikett för det som är gemensamt mellan idiolekterna hos en grupp människor. Vilka idiolekter som räknas in i ett nationellt språk bestäms därför av sociala och politiska processer snarare än språkliga regler.

Som studierna ovan visar så kan transspråkande ge elever större möjligheter att nå framgång i skolan. Men många forskare menar också att det kan stärka språkliga minoriteter och personer som inte har svenska som förstaspråk även när det gäller identitet och självförtroende. Forskare inom transspråkande pekar också på vikten av att skilja mellan att bedöma kunskaper inom till exempel naturvetenskap via språket och att bedöma kunskaper i ett språk.

– Att elever får uttrycka vad de kan inom ämnet får konsekvenser för lärares förväntningar på eleven och de andra elevernas bild av eleven, menar Annika Karlsson.

Text: Gunnar Höst

Artikeln Multilingual students’ use of translanguaging in science classrooms.länk till annan webbplats

Artikeln Flerspråkighet som en resurs i NO-klassrummet.länk till annan webbplats

Artikeln Clarifying translanguaging and deconstructing named languages: A perspective from linguistics.länk till annan webbplats

Skolverkets kunskapsöversikt Greppa flerspråkigheten – en resurs i lärande och undervisninglänk till annan webbplats

Båda språken viktiga för tvåspråkiga elevers lärande

Senast uppdaterad 20 mars 2019