Förskollärarnas identitet stärks av vetenskapligt förhållningsätt

Förskolan ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Trots det sammankopplar sällan förskollärarna sin egen yrkesidentitet med ett vetenskapligt förhållningssätt eller teoretisk kunskap. Istället betonas förskollärares personliga egenskaper och förskollärarna menar att yrkeskunnandet utvecklas genom praktiska erfarenheter.

Den här artikeln presenterar resultat av forskning. Texten är framtagen vid ett universitet eller högskola på uppdrag av Skolverket. Refererade forskare svarar självständigt för innehållet.
Läs om hur vi sammanställer och sprider kunskap om resultat av forskning

Det finns en osäkerhet bland förskollärare om vad som menas med vetenskaplig grund och hur man ska tolka vetenskapliga begrepp, konstaterar de yrkesverksamma förskolelärarna Victoria Grander Berglund och Jenny Wolf. I sin Magisteruppsats ”Professionell identitet: Förskollärares yrkesspecifika kompetenser, i en förskola på̊ vetenskaplig grund” analyserar författarna förskollärares beskrivningar av yrkesidentitet och yrkesspecifik kunskap. Uppsatsen baseras på två fokusgruppintervjuer bestående av sammanlagt sex yrkesverksamma förskollärare samt intervjuer med två erfarna forskare som även har arbetat som förskollärare. Källmaterialet har kompletterats med en enkät som har besvarats av 45 förskollärare.

Personliga egenskaper överskuggar andra kompetenser

När andra förskollärare beskriver en bra förskollärare använder de oftast omdömen om personliga egenskaper såsom omsorg, värme, öppenhet och förmåga att väcka barns intresse. Studien visar att även om förskollärare har en lång högskoleutbildning väger personliga egenskaper tyngre än teoretiska kunskaper och ett vetenskapligt förhållningssätt när man vill beskriva en bra förskollärare.

Denna identitetskonstruktion påverkar yrkesspråket. Kulturen som blir rådande på förskolan kräver då inte av förskollärare att de använder ett teoriförankrat och abstrakt yrkesspråk. Istället förväntas alla kolleger, liksom barn och föräldrar, förstå vad förskolelärarna talar om. Förskollärares identitet och kompetens blir då av praktisk och kollektiv karaktär, konstaterar Grander Berglund och Wolf.

Tyst kunskap dominerar

Icke desto mindre har en ökad akademisering av förskoleyrket lett till att teoretiska kunskaper har fått en större betydelse för formering av professionen. Både forskare och Skolverket framhåller vikten av att förskollärare utvecklar en förståelse för begreppet vetenskaplig grund, visar Grander Berglunds och Wolfs genomgång av tidigare forskning. Utgångspunkten i styrdokumenten som reglerar yrket och lärarutbildningen, är att forskningsresultat ska användas på ett medvetet och systematiskt sätt. Vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet ska genomsyra personalens handlande, didaktiska val och reflektioner.

Samtidigt domineras förskoleverksamheten av tyst, dvs. praktisk, kunskap, konstaterar Grander Berglund och Wolf. Tyst kunskap är en form av personlig kunskap som visar sig i praktisk handling och sällan utrycks i vetenskapliga och teoretiska termer. Istället uppstår och överförs denna kunskapsform genom interaktioner och deltagande i specifika situationer. Genom att erfarenheter upprepas utvecklas de till kunskap om specifika situationer.

Yrkesspråket behöver adekvata termer och begrepp

Studien visar att den kultur som finns i förskolan ofta missgynnar yrkesspråket, t.ex. yrkesspecifika och i forskningen förankrade begrepp. Förskollärarna har istället utvecklat en verbal kultur som handlar om att beskriva vad de gör och hur. 

Det dominerande språkbruket är kontextbundet och argumentationen bygger på erfarenheter och känslor, snarare än abstrakt och teoriförankrat språkbruk. Denna verbala kultur är inte samma sak som ett yrkesspråk eftersom förskolelärarna inte använder adekvata termer och begrepp, menar Grander Berglund och Wolf.

Läroplaner ses som vetenskapliga dokument

  Förskollärarna lutar sig mot läroplanen när de ska argumenterar för sina didaktiska vägval. De framhåller att läroplanen ger dem deras mandat och de understryker att läroplanen styr verksamhetens mål. 

Problemet är dock att förskolelärarna betraktar läroplanen som ett vetenskapligt dokument, menar Grander Berglund och Wolf. Tidigare forskning har visat att läroplanen i mångt och mycket skapats utifrån politiska kompromisser. Det finns inte några referenser i läroplanen som visar vilka vetenskapliga teorier innehållet grundas på. Diskussion och reflektion kring vad som ligger bakom utformandet av läroplaner bör enligt Grander Berglund och Wolf få en mer framträdande plats i förskolans kvalitetsutvecklingsarbete. 

Förskolelärarna behöver erövra forskningsfältet

Förskolelärarna ställer sig bakom idén om en förskola på vetenskaplig grund, men de har svårt att uttrycka vad som menas med detta. I enkäten anger över 90 procent av förskollärarna att det är viktigt att förskoleverksamheten bedrivs utifrån metoder som har stöd i pedagogisk och didaktisk forskning. Paradoxalt nog använder sig förskolelärarna inte själva av några teorier eller forskningsresultat i sina beskrivningar av yrkesspecifik kompetens. Istället är det ett praktiskt handlande och erfarenheter som har en central plats i förskolelärarnas reflektioner. 

Likaledes visar studien att det bland de verksamma förskolelärarna finns en ovilja att forska själv, men däremot en positiv attityd till att andra gör det. Intervjupersonerna anser att en hög praktisk kompetens och yrkeserfarenheter som förskollärare är en förutsättning för bra forskning om och för förskolan.

Forskningsbaserat arbetssätt möjliggör analys av praktik

På basis av studiens resultat ger Grander Berglund och Wolf några förslag på utveckling av förskoleverksamheten:

  • Det är viktigt att förskollärare beforskar sin egen praktik utifrån problem de stöter på i sitt dagliga arbete. 
  • En förutsättning för att utveckla verksamheten är att förskollärare använder sig av vetenskapliga teorier och begrepp. Lärarna behöver sätta sig in i vad olika vetenskapliga begrepp innebär, vad som menas med vetenskapligt förhållningssätt och göra den förståelsen till sin egen.
  • Förskollärare behöver få tillfälle att tillsammans med sina kolleger diskutera och sätta ord på sin verksamhet. Genom dessa diskussioner stärks yrkesroll och yrkesspråk. Ett utvecklat yrkesspråk underlättar samtal om verksamheten på ett reflekterande, analytiskt och trovärdigt sätt.
  • Lärarutbildningar behöver bli bättre på att utveckla de blivande förskolelärarnas vetenskapliga kunskaper och yrkesspecifikt språk.

Text: Vanja Lozic
E-post: vanja.lozic(at)uvet.lu.se

Grander Berglund, Victoria & Wolf, Jenny (2014). ”Professionell identitet: Förskollärares yrkesspecifika kompetenser, i en förskola på vetenskaplig grund”. Högskolan i Jönköping.

Professionell identitet: Förskollärares yrkesspecifika kompetenser, i en förskola på vetenskaplig grundlänk till annan webbplats

Senast uppdaterad 20 mars 2019