Fyra jämlikhetsprinciper och olika sätt att se på likvärdighet
Ska alla ha lika mycket, räcker det med att alla får tillräckligt, är det de sämst ställda som ska få det så bra som möjligt? Eller är det okej att den som jobbar hårdare får det bättre men det som beror på slumpen måste utjämnas? Och vad är det som ska utjämnas? I arbetet med att uppnå likvärdighet i utbildningen leder olika svar på de här frågorna till olika praktiska åtgärder.
Den här artikeln presenterar resultat av forskning. Texten är framtagen vid ett universitet eller högskola på uppdrag av Skolverket.
Läs om hur vi sammanställer och sprider kunskap om resultat av forskning
Skolans likvärdighetsbegrepp är ett jämlikhetsbegrepp. Varje jämlikhetsbegrepp behöver specificera två saker. Den första är principen för jämlikhet. Den berättar vad som krävs av en fördelning av något för att den ska vara jämlik. Kanske förvånade finns det i forskningen många möjliga positioner här. Det andra som behöver bestämmas är vilka värden, alltså vad det är som ska fördelas i enlighet med principen. Är det viktiga värdet när vi pratar om likvärdighet i utbildning möjligheter på arbetsmarknaden, goda liv eller något annat? Hur man bestämmer dessa två dimensioner påverkar inte bara hur man förstår likvärdigheten utan också vad skolan bör göra för att eftersträva likvärdighet.
Olika sätt att se på likvärdighet
Det finns fyra huvudkandidater i forskningen vad gäller jämlikhetsprinciper: strikt jämlikhet, tillräcklighet, prioritarianism och turjämlikhet. Bakom dessa märkliga namn finns några egentligen ganska enkla idéer.
- Strikt jämlikhet är som det låter, alla ska ha lika mycket av det som är värdefullt.
- Förespråkare för tillräcklighet tenderar att hävda att strikt jämlikhet kan vara ett för krävande ideal för skolan om det t.ex. uttolkades som att likvärdigheten kräver lika skolresultat. De menar istället att det vi egentligen bryr oss om är att alla har tillräckligt av det som är viktigt, inte att alla har lika mycket. Istället bör vi tänka oss att det finns en viss gräns som alla ska över. En sådan gräns kan sättas utifrån att alla bör ha tillräcklig utbildning för att vara en verksam samhällsmedborgare eller för att ha goda möjligheter på arbetsmarknaden. Ett problem här är att skillnader över denna gräns kan verka orättvisa. Om alla har möjlighet att ta sig in på arbetsmarknaden, men akademikerbarn i allmänhet tjänar mer kanske vi inte vill kalla det rättvist.
- Förespråkare för prioriarianism menar istället att det viktiga är att de sämst ställda har det så bra som möjligt. Uppnår vi detta spelar skillnader mellan dem och de som det går bättre för ingen roll. Här skulle förespråkare för strikt jämlikhet hävda att detta leder till samma slags problem för tillräcklighetsteorier, dvs. att man tillåter ojämlikheter som tycks orättvisa. Möjligen är detta också en mycket krävande teori.
- Den fjärde kandidaten för jämlikhetsprincip är en variant av strikt jämlikhet som också tar med personligt ansvar i bilden. Turjämlikhetsteorier säger att skillnader som beror på de inblandades fria val är rättvisa, men sådant som beror på slumpen bör utjämnas så att strikt jämlikhet råder. Tanken här är att om någon jobbar hårdare och därmed får bättre resultat än andra skulle det vara förenligt med likvärdighet, men om skillnader förklaras av familjebakgrund vore det inte det. Turjämlikhet väcker dock den svåra frågan om barn och ansvar som vi ska återkomma till.
Tolkning av principerna får praktiska följder
Denna teorigenomgång kan tyckas vara väldigt just teoretisk, men om man vill uppnå likvärdighet behöver man bestämma sig för vilken princip man faktiskt vill förverkliga. Bör skolledare utforma verksamheten så att alla barn får lika mycket, tillräckligt, efter ansvar när eller om detta är tillämpligt, eller ska man sikta på att de barn de går sämst för i skolan har det så bra som möjligt? Olika svar här leder till olika praktiska åtgärder. Exempelvis kunde det vara så att en viss utbildningsmetod fungerar för att få alla elever över en tillräcklighetsnivå, men att man behöver en annan metod för att pojkar och flickor ska kunna prestera lika bra.
Vad ska fördelas lika?
Man behöver inte bara bestämma en princip, utan också vilka värden som fördelningsprincipen handlar om. Det är omöjligt att samtidigt nå likvärdighet eller jämlikhet i alla värdedimensioner, vilket man kan se om man jämför målen att ge lika resurser till varje elev och att de ska uppnå lika resultat. Diskussionen om värde rör sig från det väldigt handgripliga till det mer generella. En grundläggande tanke är att alla ska ha lika möjligheter, vilket kan uttolkas som allt från lika möjligheter till framgång på arbetsmarknaden till lika möjlighet till lyckliga liv.
Värden som arbetsmarknadsframgång kokar lätt ner till mer generella värden. Varför är framgång på arbetsmarknaden viktigt? För att det ger bra jobb och inkomst. Varför är bra jobb och inkomst viktigt? För de leder (förhoppningsvis) till att man blir lycklig. Utifrån sådana resonemangskedjor har många dragit slutsatsen att jämlikhet handlar om lycka, eller med en annan term, välfärd.
Andra hävdar förmågeapproachen ger en bättre teori om värde. En förmåga är sådant man kan vara eller göra om man så väljer. Vanliga exempel är kunna läsa, äta sig mätt eller välja hur man lever sitt liv. Både välfärds- och förmågeteorier har dock ett problem som gäller ansvar, då de handlar om värden som gör individen ansvarig för hur de används.
Ett klassiskt exempel är detta. Anta att det råder jämlikhet i välfärd eller förmågor och en person bestämmer sig för att bli vinkännare. Eftersom riktigt bra vin är dyrt kommer han sällan kunna köpa det och därmed ha förmågan att uppnå lycka i lägre grad än andra som kan uppnå lycka på billigare sätt. Jämlikhet verkar då kräva att man omfördelar pengar till honom, men det verkar orättvist när det är han själv som valt att utveckla sin dyra smak. De som förespråkar resurser hävdar att resurser kan lösa ansvarsproblemet. Resurser förstås här i en utsträckt betydelse som inkluderar inte bara ekonomiska resurser utan också rättigheter och just utbildning. Om jämlikhet handlar om resurser är det vinkännarens ansvar vad hen gör med dem.
Andra värden viktiga för barn
Det kan tyckas märkligt med ett exempel om vinpriser i en text om likvärdighet, men det illustrerar ett problem. Nästan all diskussion om värdefrågan handlar, oftast implicit, om vuxna, men elever är barn. Vi brukar tänka om barn att de är individer som ännu inte är autonoma nog för att kunna hållas ansvariga. Värden som är definierade för att garantera att människor hålls ansvariga verkar därför problematiska för en teori om likvärdighet mellan barn. Detta för oss tillbaka till välfärd och en diskussion vad som ingår i det värdet för barn. Vissa forskare har föreslagit att det finns något som kallas intrinsikala barndomsnyttigheter. De är sådant som är speciellt eller till och med endast värdefullt i barndom. Vanliga exempel är lek, viss oskuldsfullhet och ansvarsfrihet. En tanke är att välfärd för barn är sådan som har sin grund i sådana nyttigheter. Om detta stämmer skulle likvärdighet inte bara handla om resurser eller förmågor inför vuxenlivet men också om en lycklig barndom med lek och viss frihet från ansvar. Samtidigt vore det märkligt om likvärdighet inte hade att göra med resurser eller förmågor, då skolan ju ska förbereda eleverna för vuxenlivet.
Vad ställer detta för frågor till skolpersonal? Ett exempel kan illustrera. Anta att två skolor har lika bra resultat och därmed ger barnen lika mycket resurser inför livet. Den ena skolan har dock mycket roligare rastverksamhet, och ger därmed mer välfärd. Är de två skolorna är likvärdiga, eller bör den tråkigare skolan utveckla sina raster för att uppnå likvärdighet? Här spelar det roll hur man ser på barndomen. Är den bara en förberedelse för vuxenlivet, så att något av värdena som passar för vuxna kan användas för likvärdigheten, eller har den ett eget värde, så att vi också bör räkna med den välfärd som eleverna upplever i skolan? Att svaren på dessa frågor är omdebatterade är inte konstigt. För att ge svar här krävs att man har en teori om vad som gör utbildning värdefullt.
Text: Lars Lindblom
Källor:
Brighouse, Harry, Helen F. Ladd, Susanna Loeb, och Adam Swift. 2018. Educational Goods: Values, Evidence, and Decision-Making. Chicago: University of Chicago Press.
Lindblom, Lars. 2018. ”Children and the Metric of Justice” i The Routledge Handbook of the Philosophy of Childhood and Children, se. 317-327, Anca Gheaus, Gideon Calder och Jurgen De Wispelaere (reds). London: Routledge (2018).
