Individen främsta utgångspunkten för att minska skolavhopp

Ungdomar som misslyckas med sin utbildning drabbas hårt genom att de riskerar att hamna i arbetslöshet, utanförskap och psykisk ohälsa. Att bli sedd och få det stöd som behövs för att själv förstå sin situation och hitta lösningar är viktigt. Dessutom krävs organisatoriska rutiner och strukturer för att kunna bryta onda cirklar i ett tidigt skede.

Den här artikeln presenterar resultat av forskning. Texten är framtagen vid ett universitet eller högskola på uppdrag av Skolverket. Refererade forskare svarar självständigt för innehållet.
Läs om hur vi sammanställer och sprider kunskap om resultat av forskning

Skolmisslyckanden och avbrutna studier är inte bara ett personligt misslyckande eller ett skolproblem. I längden leder det också till förluster på samhällsnivå i form av förlorad arbetskraft, minskade skatteintäkter och ökade kostnader för sjukvård och försörjningsstöd. Ungdomar i åldern 15–24 år har stått i fokus för ett omfattande utvecklingsprojekt i fem olika län/regioner i Östra Mellansverige. Projektet #jagmed som pågått under tre års tid är nu avslutat och slutrapporten lämnad.

Övergripande mål för projektet #jagmed

Utvecklingsprojektet #jagmed har haft tre övergripande mål:

  • att minska avhoppen från gymnasieskolan
  • att elever ska lämna skolan med godkända betyg
  • att ungdomar som saknar gymnasieexamen ska återuppta sina studier.

Inom ramen för projektets övergripande mål har det funnits ett trettiotal olika delprojekt som haft sina egna specifika mål att arbeta i riktning mot. Tre forskare vid Linköpings universitet har utvärderat projektet.

Varierande metoder

De olika delprojekten har haft frihet att utveckla, pröva och utvärdera olika metoder för att nå målen. I vissa fall har det handlat om att förändra arbetsmetoder på individnivå, i det direkta mötet med hjälp av till exempel elevcoacher eller andra resursförstärkningar. I andra delprojekt har fokus legat på arbete för att bygga upp eller förbättra organisatoriska strukturer. Dessa har syftat till att fånga upp ungdomar som riskerar att avbryta sin skolgång eller som redan har gjort det. Det har också handlat om rutiner och strukturer för att stödja och följa upp ungdomarna.

Rutiner och struktur – en grundförutsättning

För att överhuvudtaget kunna nå projektmålen krävs fungerande verktyg och rutiner för till exempel

  • elevdokumentation
  • utvecklingssamtal/elevsamtal
  • elevvårdskonferenser
  • arbetslagsmöten
  • övergångar mellan till exempel grundskola och gymnasieskola, gymnasieskolan och annan verksamhet (praktik, folkhögskola etc.)
  • registrering och uppföljning av skolfrånvaro
  • registrering och uppföljning av studieavbrott
  • överblick och kunskap om de ungdomar som varken studerar, arbetar eller är föremål för arbetsmarknadsåtgärder.

Många delprojekt fick därför börja med att utarbeta rutiner på organisationsnivå, eftersom sådana saknades eller var otillräckliga. Inte minst när det gäller kommunalt aktivitetsansvar (KAA) saknade flera kommuner strukturer för att fånga upp de elever som fullgjort sin skolplikt, men som inte har fyllt 20 år och som inte genomför eller har avslutat sin gymnasieutbildning.

Framgångsrikt arbete på individnivå

Vad den unge vill och behöver har varit grunden för arbetet med att få honom eller henne att fortsätta sin utbildning eller att återuppta avbrutna studier. Individen har alltså varit den främsta utgångspunkten i vissa projekt och utifrån detta har metoder och arbetssätt utvecklats. Forskarnas utvärdering slår fast att målen har uppnåtts för många enskilda ungdomar genom insatser i de olika delprojekten.

Däremot går det inte att redovisa effekten av insatserna i form av statistiska jämförelser av antal elever med fullständiga betyg och minskade avhopp. Tiden som gått är alltför kort för att kunna göra sådana mätningar, men på sikt väntas ett positivt resultat. Det kräver dock att de utarbetade metoderna och arbetssätten kvarstår efter projekttidens slut.

Brusten tillit till vuxna och skolan

Det finns ofta en långvarig och komplex problematik bakom elevers avbrutna skolgång. Att få kontakt med ungdomarna har visat sig vara tidskrävande och svårt. Det har varit nödvändigt att stegvis förändra i riktning mot små delmål. Steget till att släppa in någon annan i sitt liv, att våga gå utanför sin egen dörr eller deltaga i en aktivitet kan vara oerhört stort. Det handlar om att eleven ska återfå förtroendet för vuxna inom skola, socialtjänst och psykiatrin.

Skolmisslyckanden som pågått under en lång tid har inte bara orsakat motstånd till skolans professionella utan även till skolans lokaler. Andra personer utan direkt koppling till skola, har därför blivit viktiga i mötet med eleverna. Rent fysiskt har träffarna skett i andra lokaler som mera liknat hemmiljö än skolmiljö.

Samverkan – en framgångsfaktor

För att förändringar ska bestå och att verksamheten ska utvecklas vidare visar utvärderingen att det krävs både organisatoriska och relationella åtgärder, dvs

  • utveckling av strukturer, rutiner och processer för att upptäcka brister och göra arbetet effektivt samt
  • utveckling och vård av relationerna i samverkan på olika nivåer.

Det handlar om samverkan

  • inom en skola för att upptäcka elever i tid (samverkan mellan lärare, elevhälsans personal, studie- och yrkesvägledare, rektorer etc)
  • inom en kommun (mellan t ex skola, fritidsverksamheter, socialtjänst, barn- och ungdomspsykiatri, polis, arbetsförmedling)
  • över kommungränser (för utbyte av ökad kunskap som blivit följden av lokala projekt men också för att få en övergripande bild av var ungdomarna befinner sig).

Hinder för ett framgångsrikt arbete

Förutom den bristande tilliten till vuxna och skolverksamheten hos ungdomarna, finns det andra hinder som måste hanteras eller övervinnas. Ett exempel är samverkan mellan olika verksamheter där sekretessfrågan blir begränsande, men också den ovilja till informationsutbyte som framkommit i projektet. Ett annat exempel är de nationella regler som gäller för studiebidrag och som inte gör det möjligt att ”studieträna”, vilket kan jämföras med att ”arbetsträna”.

Projektmedarbetare som har arbetat direkt med ungdomarna har upplevt att det gett energi och varit stimulerande. Samtidigt har det varit svårt att få tiden att räcka till. Det största orosmomentet har handlat om framtiden, dvs frågan om vad som händer efter projekttidens slut. Det individnära arbetet kräver att det finns engagerad och kompetent personal för att metoderna och arbetssätten ska kunna leva vidare.

Utvecklingsprojektens dilemman

Det finns en risk för att utvecklingsprojekt stannar av när projekttiden är över. De kan ha genomförts parallellt med den ordinarie verksamheten och har därför inte blivit en del av det vardagliga, reguljära arbetet. Den genomförda utvärderingen visar på en rad faktorer som är viktiga för att insatsen inte ska bli en fristående och tillfällig framtidssaga. Som exempel kan nämnas

  • en engagerad ”projektägare” som deltar aktivt och visar intresse för resultatet (t ex skolchefen)
  • en engagerad projektledare som har möjlighet att delta aktivt i arbetet och som har kunskap om området
  • tydlig styrning som ger medarbetarna inblick i vad som planeras
  • tydliga, konkreta mål som hålls levande och som är möjliga att uppnå
  • systematiska utvärderingar och dokumentation av arbetet
  • en stabil personalgrupp (hög personalomsättning blir ett problem)
  • tid för att projektet ska bli en del av den ordinarie verksamheten och därför inte beroende av extra resurser efter projekttidens slut.

Behov av tydlig ansvarsfördelning

Under projektet #jagmed har aktiviteterna ibland gränsat till eller överlappat de stödfunktioner som finns på en skola. För att det inte ska uppstå problem måste alla berörda veta vad som ska göras och av vem. Det gäller till exempel elevhälsans ansvarområde eller var gränserna går för mentorernas uppdrag i skolan. Projektet pekar också på sårbarheten när nya insatser och arbetssätt bärs av eldsjälar och vad konsekvenserna kan bli om dessa personer försvinner.

Text: Gunvie Möllås

Från individ till verksamhetsutveckling – för att minska skolavhopp. Slutrapport från utvärderingen av #jagmed.länk till annan webbplats

Senast uppdaterad 10 juni 2019