Inkluderande lektionsarbete svårt men möjligt

Lärare förväntas planera för en inkluderande undervisning som omfattar alla elever, överallt och hela tiden. Detta kräver ett nytänkande kring lektionsplanering och samverkan med kollegor.

Den här artikeln presenterar resultat av forskning. Texten är framtagen vid ett universitet eller högskola på uppdrag av Skolverket.
Läs om hur vi sammanställer och sprider kunskap om resultat av forskning

Det handlar inte om en metod, utan en ständigt pågående process som aldrig tar slut. I den blir lärares förberedelser och lektionsarbete viktiga redskap.

Inkluderingsbegreppet tolkas och används på olika sätt. Hur lärare förstår innebörden är en viktig fråga, eftersom det påverkar planering och genomförande av en undervisning som omfattar alla elever. Elaine Kottes avhandlingsarbete beskriver lärares uppfattningar om inkludering, men studien undersöker också deras praktiska, didaktiska arbete och de ansträngningar som görs för att undervisningen ska bidra till samtliga elevers lärande.

Lärares positiva uppfattning

En enkät riktades till alla grundskollärare (årskurs 1 - 9) inom tolv kommuner. Samtliga kommuner var knutna till ett treårigt Ifous-projekt ”Inkluderande lärmiljöer” och totalt inkom 417 svar. Enkätundersökningen kompletterades med fallstudier där tre ämneslärarteam på tre olika skolor följdes i arbetet med planering och genomförande av lektioner.

Studiens resultat visar att större delen av de tillfrågade lärarna har en positiv inställning till inkluderingsidén. Cirka 92 procent anser att inkluderande undervisning är viktigt.

Lärarna uppfattar också att inkludering är bra för eleverna, men att det är en svår uppgift för dem själva. En positiv inställning behöver inte heller innebära att lärarna är beredda att anpassa sin undervisning. Även om värdet av ett inkluderande perspektiv lyfts fram, finns en del skeptiska uttalanden som pekar på en viss osäkerhet. Lärarna försöker inkludera alla elever i undervisningen, men samtidigt finns det hinder för att de ska lyckas. Det får dem att tvivla på arbetssättet, sin kompetens och möjlighet att ge alla elever det stöd som de behöver.

Eleven i fokus

Kombinationen av lärares ämneskompetens, erfarenhet av undervisning och ett positivt förhållningssätt till inkludering är avgörande för hur lektionsarbetet utformas. Lärarnas uppfattningar uttrycker vikten av

  • alla elevers delaktighet och medverkan
  • att elevers olikheter blir utgångspunkten för lektionsplaneringen
  • att alla elever blir sedda, hörda och att deras arbete värdesätts
  • att elevernas kunskapsintressen och engagemang tas tillvara
  • att eleverna uppmuntras till att samarbeta och hjälpa varandra i det sociala och kunskapsmässiga utbytet
  • att elevernas olika sätt att lösa uppgifter berikar och att alla elevers bidrag ses som en tillgång för gruppen
  • att det ställs krav på elevernas beteende och deras ansvar för sitt eget lärande.

Balans mellan individuellt och gemensamt lärande

Både den enskilde elevens lärande och gruppens gemensamma lärandeprocess är grunden för den inkluderande undervisningen. Lärarna tycks värna om det kollektiva lärandet. De vill undvika parallella spår där det görs en huvudplanering för klassen, samtidigt som särskilda insatser planeras för enskilda elever.

Lärarna strävar efter att utgå från alla elevers varierande förmågor, men trots det avslöjas en ängslan för att de inte ska räcka till för alla elevers olika behov. Deras inkluderande förhållningssätt innebär att de försöker hitta strategier för att alla elever ska lära sig så mycket som möjligt. Det kräver också uthållighet.

På lärarnas axlar vilar förväntningarna på att alla elever ska lära sig lika mycket, det vill säga skolans uppdrag när det gäller elevers måluppfyllelse. Lärarna möter stora utmaningar när de ska förverkliga sina inkluderingsidéer i klasser där det finns flera elever i behov av särskilt stöd.

Lärares intresse för eget lärande

Samverkan med kollegor som ger stöd och feedback både före och efter lektionernas genomförande är därför betydelsefullt för ett framgångsrikt arbete.

En ytterligare ingrediens för utvecklingen av inkluderande lärmiljöer är lärarnas ansvar för sitt eget lärande, dvs. deras vilja och intresse för att pröva nya strategier och kunskaper. Tron på den egna professionella förmågan har en avgörande betydelse.

Att göra något meningsfullt

Alla elever ska kunna deltaga i undervisningen på sina egna villkor. Att differentiera undervisningen blir därför en grundläggande pedagogisk princip, menar Kotte. Elever som anses vara i behov av särskilt stöd, ska känna att de gör något meningsfullt och att de samtidigt deltar i klassrummets aktiviteter. Lärarnas lektionsuppgifter har ”en låg ingångströskel och samtidigt ett rikt innehåll” (s 187) och de går att lösa och redovisa på många olika sätt. Hänsyn måste tas till uppgifternas omfattning, arbetstempot och elevers behov av att tänka.

En lärare förklarar att hennes lektioner inte innehåller olika uppgifter för olika elever. ”Nivåanpassade uppgifter kan cementera deras attityd till sin kunskapsnivå, att de bara behärskar en viss svårighetsgrad på uppgifterna.” (s 158) Detta hindrar deltagandet i klassens gemensamma diskussioner. Läraren betonar däremot att ”problemen ska vara utformade så att de går att avsluta i olika lägen så att alla känner att de är färdiga” (s 158).

Elevers känsla av tillhörighet

När arbetet utgår från alla elevers enskilda medverkan får var och en betydelse för gruppen. ”Genom att ta del av varandras resonemang och förmågor kan elevernas förståelse av sin egen roll som klassmedlem förstärkas.” (s 152). Det skapar en känsla av individuell och gemensam tillhörighet. Relationerna i gruppen och hur elever agerar tillsammans i klassrummet blir därför viktigt.

Lärares professionella arbete

Lärarnas arbete utgår från läroplanens uppdrag, men också de intentioner som finns på kommunal nivå när det gäller inkluderande lärmiljöer. Sedan får de hitta egna vägar för hur de konkret ska göra i sin undervisning och där hänsyn ska tas till elevernas skiftande förutsättningar och behov.

I nästa steg, under själva genomförandet av lektionen måste läraren vara beredd och villig att ändra sin planering utifrån vad som händer. Det gäller att kunna ta tillvara intressanta frågor och utnyttja de situationer som uppstår under lektionen. Till lärarens viktiga roll hör också återkopplingen till eleverna som kan göras under lektionstillfället, i samband med att en uppgift har avslutats eller vid en uppföljning varje vecka. Lärarnas feedback ges både individuellt och i klassen som helhet.

Variation i det dagliga arbetet

Lärarna redogör för hur de konkret arbetar med till exempel variation i sin undervisning, korta inslag av genomgångar, samtal i grupper som föregås av individuella reflektioner och hur de fångar upp elevers olika lösningar som senare diskuteras i gruppen. Elevers olika sätt att lära och redovisa sina kunskaper, tas tillvara genom tillgången på olika material (auditiva, visuella, digitala etc.) och skiftande bedömningsformer.

Hinder och dilemman

Det finns hinder för att lärarna ska känna att de lyckas med en inkluderande undervisning. I studiens resultat brist på

  • avsatt tid för samtal med enskilda elever, grupper och med kollegor
  • didaktiska verktyg och otillräckliga kunskaper i specialpedagogik
  • pedagogiskt stödmaterial
  • kollegialt samarbete som kan ge stöd, inspiration och utbyte av erfarenheter
  • samverkan med specialpedagoger.

Samtliga lärare i studien arbetar på skolor som har deltagit i ett inkluderingsprojekt, men trots det finns det en osäkerhet och begränsade kunskaper om inkludering. Kotte menar därför att lärare måste bli medvetna om begreppets demokratiska innebörd, dess koppling till läroplanens värdegrund och elevers rätt till kunskap i den allmänna skolundervisningen.

Text: Gunvie Möllås

Källa:

Inkluderande undervisning. Lärares uppfattningar om lektionsplanering. Länk till annan webbplats.

Publicerad 23 mars 2018.  Senast uppdaterad 07 oktober 2020.