Inkludering utmanas av fokus på kunskapsmätning

Osäkerhet om framtiden och fokus på internationella kunskapsmätningar har gjort att inkludering har tappat i betydelse. Boken ”Inclusive education twenty years after Salamanca” beskriver såväl teoretiska som praktiska utmaningar vad gäller inkludering, internationellt sett.

Professor Rune Hausstätter bor i Helsingfors och arbetar som professor vid Högskolan i norska Lillehammer. Han betonar vikten av att förstå den osäkerhet inför framtiden som finns i nutiden. Denna osäkerhet påverkar utvecklingen av inkludering. Uppslaget till boken Tjugo år efter Salamanca, kommer från en vistelse 2012/2013 som gästforskare vid San Diego State University. Där blev han tillfrågad om en bokidé vilken realiserades med boken ifråga. Rune är en av två redaktörer för boken där forskare från ett stort antal länder bidrar.

Inkluderingsbegreppet är en utmaning

Boken fokuserar på inkludering och bidrar till förståelse av debatten om inkludering och den globala utvecklingen vad gäller inkludering även utifrån ett historiskt perspektiv. Bidragen i de olika kapitlen visar enligt professor Hausstätter, att även forskare med expertis inom området ställs inför utmaningar när de använder inkluderingsbegreppet. Det finns också tydliga kulturella förutsättningar som påverkar hur författarna ser på inkluderande målsättningar och hur dessa ska kunna uppnås i praktiken. Ett sådant exempel är från Sydafrika där landets ambitioner att avveckla apartheidsystemet pågick när Salamancadeklarationen undertecknades 1994. Det var anledningen till att inkludering inte kom upp på den sydafrikanska agendan förrän efter år 2000.

PISA borde mäta inkludering

Professor Hausstätter menar att Salamancadeklarationen och inkludering sammantaget har tappat i betydelse under de 10-15 senaste åren. Istället har de internationella kunskapstesterna och en rädsla för framtiden dominerat utvecklingen. Inkludering är inte något som fokuseras eller mäts i till exempel PISA-mätningarna. Men det borde ha varit en del i PISA-mätningarna enligt Professor Hausstätter. Det går att utvärdera inkludering genom att ha med kännetecken för inkludering i samband med att PISA-undersökningarna görs. Att ha med inkludering i internationella mätningar skulle ge inkluderingsmålet ökad uppmärksamhet och få skolorna att arbeta i riktning mot detta mål.

Finlands inkluderande utveckling

Finland har gått i motsatt riktning gentemot många andra länders utveckling enligt professor Hausstätter. Till skillnad mot i många andra länder betonades inte inkludering på nittiotalet efter undertecknandet av Salamancadeklarationen. Men de senaste åren, i takt med att Finlands resultat i internationella kunskapsmätningar har varit bra, så har fokus riktats mot andra mål som till exempel inkludering. Professor Hausstätter menar att den finska skolan har blivit betydligt mer inkluderande under senare tid.

Inkludering och framtid

Rune Hausstätter fick frågan om hur han ser på den framtida utvecklingen, 20 år framåt i tid. Han beskriver två olika scenarion:

1. En utveckling mot ett alltmer inkluderande skolsystem där alla barn oavsett bakgrund deltar tillsammans i det reguljära undervisningsutbudet. Utmaningen är att utveckla en pedagogik och organisation som tar tillvara på alla elever inom detta skolsystem.
2. Det alternativa scenariot utvecklas om scenario 1 (utveckling mot ett alltmer inkluderande skolsystem) misslyckas. Då kan det bli så att olika grupper av föräldrar får politiskt stöd för krav på en alternativ utbildningsväg. Det blir en situation där elever och föräldrar i mycket större utsträckning, än vad som sker i Sverige idag, kan välja utbildning. Sådana tendenser finns i Finland och diskuteras i Norge vad gäller grundskolenivå.

Jag tror, säger professor Hausstätter, att nyckeln för att förstå utvecklingen är en insikt om den centrala betydelse som rädslan för framtiden har. Vi lever i en tid som präglas av stor osäkerhet inför framtiden. För närvarande verkar det vara en låg tilltro till att en gemensam skola (enhetsskola) ska lösa de utmaningar som finns.

Sverige?

Rune Hausstätter tillägger att det saknas ett svenskt bidrag i boken, vilket han beklagar. Han säger att han har lärt sig mer om den svenska skolan under det senaste året. Sverige skiljer sig från Finland och Norge på många områden. Han tycker det skulle vara spännande att få fram en debatt om den inkluderande pedagogiken i Sverige – vilken väg tar Sverige?

Text: Johan Malmqvist

Boken "Inclusive education twenty years after Salamanca” innehåller 23 kapitel. Författarna tillhör i några få fall organisationer som UNESCO och organisationer som arbetar för människor med funktionsnedsättningar. Flertalet författare är forskare och representerar främst västvärlden. Bokens redaktörer är Florian Kiuppis och Rune Sarromaa Hausstätter.